kennethharblogg

Då var det dags igen. Dags för ett uppehåll på bloggen. Juni, juli och augusti kommer att bli helt inläggsfria. Nästa inlägg kommer den 1 september. En torsdag. (Det var ju inte så genomtänkt.)

Min vana trogen avslutar jag med ett långt, tråkigt inlägg. Dels för att ni ska känna att det nog är en bra idé med ett uppehåll och dels för att jag ska få en chans att tömma mig.
Hehe. Tömma mig. Här kommer det grejer!
Nej...

Seriöst, ni behöver inte fortsätta läsa. Resten är bara ointressant blaj.



Ledig sedan i fredags men ändå är jag i farten. I går var jag i skolan. I dag var jag inte i skolan. I morgon ska jag till skolan... Det börjar bli lite tjatigt det där.
- Vad ska du göra i skolan, Kent?
- Kenneth!
- Ja?



Om någon fortfarande undrar vad jag ska göra i skolan så kan jag meddela att jag har dubbel tentaåterlämning. Men eftersom det här är det sista inlägget innan sommaruppehållet så kommer ni inte att få veta resultatet förrän i september. Jag kommer logiskt nog att få veta det i morgon.
Eventuellt blir det en omtenta i sommar. Eventuellt kan jag låtsas vara matteproffs några månader till. Jag hoppas på det senare. Då kan jag ju skriva dit 14 raka godkända tentor i protokollet.



Något annat som jag inte heller kommer nämna förrän i september är "The Finale of Smallville", en kombination av ord som jag för övrigt hoppas höra i sista avsnittet. "Previously on Smallville... And now, the finale of Smallville..." Det skulle vara mäktigt.
Sista säsongen har inletts med blandad respons från min sida. Ja, förlåt, SPOILER ALERT! SPOILER ALERT! SPOILER ALERT! De har varit lite avvaktande inledningsvis. Några onödiga sidohistorier som de hade kunnat hoppa över. Och så har de skrivit ut Chloe ur serien, det är ett väldigt stort minus. Chloe som är den enda, jämte Clark, som har varit med ända sedan början. Hon kommer ju så klart komma tillbaka till de sista avsnitten, men det är lite tråkigt att hon inte får vara med hela vägen. På pluskontot noterar vi att de har tagit tillbaka flera andra gamla "cast members". Säsongen inleddes med att Jonathan gästspelade. Sedan kom Kara tillbaka, Aquaman gjorde ett inhopp och nu senast återvände Lionel till serien i säsongens hittills bästa avsnitt. Martha är på ingång och hela säsongen har de myntat för Lex Luthors comeback. En comeback som närmar sig med stormsteg. Pete kommer inte att komma tillbaka av icke karaktärsrelaterade anledningar, så den enda som återstår då (utom möjligen Jimmy Olsen) är Lana. Där vet jag ingenting. Hon har redan sagt adjö två gånger och båda gångerna har varit riktigt magiska, så på sätt och vis vore det ju synd att plocka tillbaka henne. Men det här är sista säsongen. En stor era tar slut. Allt ska avrundas på bästa tänkbara sätt, så det är klart att man vill ha tillbaka Lana till serien. Och jag tror att hon kommer också. Det är ju inte som att hon är död eller nå't (vilket imponerande nog gäller för fyra av karaktärerna jag redan nämnt).
Återvändande karaktärer åsido så finns det två sidospår att följa upp, den mörka kraften och den här omega-grejen som har kommit nu på slutet. Men störst fokus kommer förstås, med all rätt, att ligga på Lex. Och på att Clark ska fullfölja sitt öde. Det är inte direkt särskilt svårt att gissa vad sista avsnittet kommer att heta. 
Huvudpoängen är att det, med tolv avsnitt kvar, börjar dra ihop sig. Och jag tror att avslutningen kommer att bli ruskigt bra.



Men nu till någonting helt annat. Av någon anledning går mina skärp alltid sönder. Två stycken har redan "pajat" i år. Så i dag köpte jag två nya. Davorigo lurade på mig tygskärp för 49 kronor styck.
- De här är av bästa kvalité!
- De här tygremsorna?
- Jaa! Det finns ingenting bättre någonstans i världen!
- Men vad är det där gula för nå't?
- Urin.



Ute är det shortsväder och det noterar myggorna. Har efter två dagars "kortbyxande" redan mer kli i benen än ett flingpaket från Kellogs. Men det gör inte så mycket. Så länge man lyckas undvika fästingarna så är det lugnt.
- Som i en filbunke, va?
- Mmm, det tror jag.



För nytillkomna läsare kan jag berätta att jag håller på att tömma mig. Passar på att snacka lite blaj. Ja, lite blaj, blaj, blajeliblaj, jag säger blaj, blaj, blajeliblaj...



I sommar ska min fysiska status utredas. Jag ska uppsöka en sjukgymnast och ska göra ett försök att bli kvitt den här knäskadan. Förmodligen kommer den inte att vara borta när jag checkar in i september. Men om den är det så ska jag förstås skriva om det. "Me and my knee (part III)" blir det då. Me and my annorexi blir det nu. Vågen ska fan inte vinna den här gången!



Och där är vi nu.
Då återstår det bara för mig att tacka för visat intresse under hela bloggsäsongen. (Tack!)
Nu tar vi allihopa en stor kopp lugnande, fyller våra sinnen med energi och syns (superpeppade) den 1 september!
(Om saknaden av blogginlägg blir alltför stor, finns som vanligt möjligheten att läsa gamla blogginlägg. De är i majoritet.)

Ha det så jättebra under lovet! Glad sommar! 


Med bästaste hälsningarna,

Blogg-Kenneth





Dagens dialog

- Har du hört den där om pastorn som tappade sin krage?
- Ja.
- Eh... skulle du kunna svara nej?
- Men jag har ju hört den.
- Ja, fast du förstör skämtet lite.
- Hur då?
- Jag hade liksom planerat att du skulle säga nej.
- Jaha?
- Ja, skämtet liksom baserar sig på att du svarar nej.
- Okej?
- Så skulle du kunna svara nej?
- Nej.
- Nej som i svar på frågan eller nej som att du inte tänker svara nej på frågan?
- Svar på frågan.
- Ja, fast nu blev det ju lite inkontinuitet i det hela. Jag ställde ju frågan för ganska länge sedan...
- Ja, men ställ den igen då!
- Ja, det skulle jag kunna göra förstås.
- ...
- Eh, jo, jag tänkte fråga dig... har du hört den där om pastorn som tappade sin krage?
- Nej.
- He, har du inte? Gud vad oallmänbildad du är! Hehe...
- ...
- Hehehe.
- Var det det som var skämtet?
- Ja.

Framsidan till laborationsrapport nummer 4 i kursen Tillämpad Statistisk Analys.

Åkte till skolan. Var där i en dryg minut.  Tjenixen Gudrun! Tack så jävla mycket för mitt D! Bye bye!   Ja, det blev alltså ett D i TSA-kursen. Tredje statistikkursen i rad där jag fått sämre betyg än jag borde ha fått. Inte för att jag har slarvat eller så, men för att statistik inte verkar vara min grej. På onsdag riskerar jag ett E i Stokastiska Processer (vad jag får i ODE behöver vi inte ens prata om men förmodligen blir det ett F) och vi kan väl konstatera att trenden inte är stigande. Nej, redan nu börjar jag trampa vatten och det håller förstås inte.  Någonting måste förändras. Davodinho har kommit till samma insikt och från och med nästa termin ska vi bli seriösa. Vi ska plugga hemma. Vi ska gå på föreläsningarna och sedan stanna kvar efteråt och plugga i skolan. Försöka göra åtminstone några uppgifter. Börja tentaplugga en vecka innan tentan. Helt enkelt bli allmänt seriösa med allt som hör skolan till.
Jag var väldigt engagerad i den här planen och såg fram emot att fullfölja den. Men sedan kollade jag in tidigare kursomgångar och insåg att inlämningsuppgifter och datorlaborationer är typ samma sak. Så där sprack den planen. Ja, för bristen på eget plugg har ju den här terminen berott till stor del på datorlaborationerna. Jag har suttit i skolan till elva flera gånger. Jag har ju till och med sovit över i skolan tre gånger för att skriva de där laborationsrapporterna.
Men på något sätt ska det ändå gå. Vi får bli mer effektiva. När vi spenderar över 30 timmar på en laboration så finns det vissa som spenderar 3. Så det finns ju lite sparkapital om man säger så. Så även om planen inte följs till fullo så ska den anammas lite grann i alla fall.
För vi ska plugga. Vi ska bli seriösa.

Första gången jag träffade Natalie tyckte jag att hon var rätt dryg. Hon var otrevlig, arrogant och skrek på dem omkring henne. Dessutom hade hon en rödaktig nyans i håret, så det var ju inte direkt som att jag fastnade med blicken. Men min uppfattning kom att ändras. Nästa gång jag såg henne var hon som en helt ny person. Glad, trevlig, pratade lugnt. Plus att hon hade färgat håret blont. Nu fastnade blicken lite grann i alla fall. Och varje gång sedan dess har blicken fastnat lite mer än gången innan. (Utom en gång, då hon hade fått för sig att mittbena var hippt.) Det blonda håret hypnotiserade mig, hennes leende gjorde mig varm inombords och varje gång hon äntrade rummet steg min puls till nästan det dubbla. En gång sade jag till och med hej.
Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Nej, jag tänkte berätta om min magra utdelning på spelfronten. Jag vann typ 370 kronor årets första vecka, men sedan dess har jag inte vunnit ett dyft. Nej, det här funkar inte längre. Vinner jag inte inom de två närmsta veckorna så väljer jag att gå i konkurs.

Även om det inte blir en arbetssommar så finns det mycket annat att ägna sig åt. Dels riskerar jag omtenta i Ordinära differentialekvationer. Dels funderar jag starkt på en sommarkurs i Slumpmässighet och Spel. Och den 12 juni så är det (förutom matchen AIK - Malmö FF kl. 19) dags för danstävlingen Popping Evolution 3. Och då ska Popelipop-Kenneth göra comeback. Det gick ju inte så jättebra förra året direkt. David sade typ: "Det var superbra tills du började vifta med händerna." Och jag ba: "Men det var ju det första jag gjorde!"


Killen/tjejen med den röda hatten verkade gilla det i alla fall.

Ja, det verkar alltså som att jag inte får något sommarjobb i år. Jag fattar inte. Jag som lade ner så mycket tid på mina personliga brev.



Hejselisvejsan! Här kommer jag!
Mitt namn är Kenneth (kallas därför Kenneth) och jag fyllde 20 balubas förra hösten.
Jag vill väldigt gärna "jobba" hos er i sommar för det skulle vara najsigt med lite extra deg i portmonnän.
Visst, jag kanske inte är perfekt. Jag är trög, seg, långsam och smått efterbliven. Jag kan typ inte prata, är asocial som få och skulle jag vara en dvärg i Snövit så skulle jag helt klart vara Blyger. Men jag är ingen dvärg. Snarare lite halvlång och gänglig, har knappt kontroll över min egen kropp. Kan typ börja vifta med armarna och sparka folk runt omkring mig helt utan anledning. Vissa kallar mig psykopat, men det är mest för att jag börjar utveckla Tourettes.
Det kanske låter lite dåligt på papper, men det är också jag i ett nötskal. Ärlig i alla situationer oavsett vad. Därför tror jag att jag skulle passa väldigt bra som telefonförsäljare.

Jag tackar för er tid och hoppas att ni hör av er. Jag väntar vid skräppostinkorgen.


Med mer än vänliga hälsningar,

SommarjobbsKenneth

Jag har haft besöksrekord på bloggen ett tag nu. Ett antal dagar med konstant över 20 läsare och en dag var jag till och med uppe i 33 stycken. Det mosade mitt rekord från nyårsafton 2009.
Jag tyckte att det var väldigt märkligt och undrade vad det kunde bero på.

Här har vi förklaringen:






Men nu är länken borta och allt är som vanligt igen. Jag är tillbaka med mina fem trogna läsare plus ytterligare någon spontan läsare cirka två gånger i månaden. Det känns tryggt.

Ja, det måste väl vara jag det. Har inte ens varit ledig en enda dag innan erbjudanden om sommarjobb bara haglar in över mig.


Vi har fått in ansökningar från flera mycket kompetenta och lämpliga kandidater till tjänsten, och vi vill ha dig.


Hur grymt är inte det? Jag måste typ vara bäst eller nå't. Wow! Det här hade jag aldrig trott!


Vi är väldigt glada över att du vill jobba för oss. Vi tackar hjärtligt för ditt intresse och önskar dig trots allt lycka till i framtiden.


Hehe. Eller vänta nu... va?


Jaha, vi vill inte ha dig. Ja, det var ju mer logiskt förstås.

Tentamensdags. Jag beräknade sent i går kväll att mina chanser att klara tentan uppgick till ungefär 10 procent, varför det ändå fanns en poäng i att göra den. Det började knackigt, ett tag höll jag på att flyta ur min egen kropp, men jag tog mig igenom det på bästa sätt. Det finns en liten chans att jag blir godkänd, förmodligen blir jag det inte. Men även om det blir ett F så är jag stolt över min insats. Jag skrev en tenta i en kurs som jag i stort sett har läst in på en dag. Och gjorde inte bort mig. Det känns riktigt bra. Med det sagt kan jag konstatera att jag inte kommer att läsa 150 procent i fortsättningen. Tanken var annars att jag skulle läsa ytterligare en kurs utöver schemat till hösten (för att öppna upp för en kandidatexamen i matematik efter att jag är klar med vad det nu är jag läser nu). Men det får vänta. Nu är det statistik som gäller.
100 procent.


Fast inte riktigt nu. Till hösten. Någon gång så där i slutet av augusti. För nu är det en annan grej som gäller. En mycket roligare grej.

När jag vaknar upp i morgon har jag sommarlov.

Ledning: Mest troligt undertecknad.

Nej, det var ingen felskrivning. Jag ville ha det så. Agn betyder faktiskt bete som fästs vid krok. Om jag sedan menar att agnarna skiljs från sig själva lämnar jag som en tolkningsfråga, men helt klart är att agnar existerar och att de på något sätt skiljs.


Den allmänna uppfattningen om TSA-tentan verkar vara att den var svår. Jag håller med. Sista frågan börjar bli en förbannelse. Jag har ju någon slags tvångstanke att jag måste skriva någonting på varje uppgift, även om jag är helt clueless. Men hade jag inte haft den tvångstanken så hade sexan lämnats blank för andra dagen i rad. Inte för att jag hade hunnit svara ordentligt på den ändå.
C. Det hoppas jag på. Jag räknade ihop min primära poäng till 38, men då har jag inte räknat med bonuspoäng från de tre deluppgifter (utöver sexan) som jag bara kunde lite halvt. 2 poäng extra där så har jag ett C. Det borde bli ett C.


Igår bröt jag för övrigt två tentatrender.
1) Jag utnyttjade en rökpaus (jag hade dock glömt att jag inte hade några cigaretter så där stod jag som ett fån och fejkpuffade luft).
2) Jag satt inte hela skrivtiden ut. Jag kände mig nästan lite rebellisk när jag lämnade klassrummet kl. 13.38 (sista inlämningstid var 14.00).

Idag var dock saker och ting "back to normal". Med sistaminutenstressad impulslösning på en fråga man dumt nog hoppat över fram tills dess som en extra krydda.


Bra, då kan jag skriva dit 13 raka godkända tentor i protokollet. Men nu börjar allvaret. Nu kommer vi till de där agnarna som jag nämnde i början. På torsdag har jag tenta i Ordinära differentialekvationer. En kurs som jag hittills försakat helt och hållet. En kurs som jag inte har pluggat till, där jag inte gått på några föreläsningar och där tentan dessutom kommer att vara på engelska. En kurs i avancerad matematik.
Jag har idag tittat igenom tre gamla tentor, med en väldigt generös totalpoäng på 9. Det kan bli så att jag struntar i tentan. Jag vill skriva den, men jag vill å andra sidan hålla den där sköna raden intakt. Å tredje sidan (vilken i egenskap av motståndare till den andra sidan borde samverka med den första) ingår inte den här kursen i min utbildning, så jag kan säga att den inte räknas. Fusk? Nej, det tycker jag inte. Det är ju jag som bestämmer reglerna.
Vi kan göra så här. Om jag imorgon kväll anser att mina chanser att klara tentan uppgår till mindre än 5 procent, så avvaktar jag till omtentan i augusti. Annars släpper jag lös det stora artilleriet och knarkar loss. Låter det bra?



Utdrag från dagens tenta:

"Paret Ytterbratt är fanatiska heminredare, och vill veta om det går lika fort att sätta ihop de tre IKEA-bokhyllorna Billy, Expedit och Liatorp, eller om det finns en skillnad. För att undersöka detta engagerar de sina fem välartade barn Ylva, Yrsa, Yngve, Ymer och Lars-Ove, som var och en får sätta ihop ett exemplar av var och en de tre bokhyllorna..."


Lol.

Bashar skrev tidigare i ett sms att man kunde mejla läraren om man hade några frågor i kursen Ordinära differentialekvationer. Och det passade ju in på mig, det där. För jag har ju några frågor. Så jag knåpade ihop följande mejl:



Hej Pavel!

Vad handlar kursen om?  Framför allt undrar jag lite vad en differentialekvation är för något. 
Är det typ som en vanlig ekvation bara att den är lite "different" i gränserna?
Hur löser man en differentialekvation och hur många lösningar brukar den ha?
Förklara gärna i lekmannatermer av bollar och lådor.


/Kenneth

Tentavakten verkade tro att det här var min första tenta någonsin.
"Skriv koden uppe i högra hörnet".     JAG VET!
"Skriv det på varje blad."     JAG VET!
"Du får inte skriva ditt namn där."     JAG VET!
"Håll dig innanför rutan där."     MEN JAG VET FÖR FAAN!


Det sista var jag nära på att skrika ut så att det hördes i hela klassrummet, men jag nöjde mig med att fisa lite diskret nästa gång hon gick förbi.


Hur gick tentan då? Ja, så där. Jag blir godkänd i alla fall. Tveksamt om det blir mer än så. Om Mia är snäll med rättningen kan jag få ytterligare två poäng på basdelen. 
Då kan det bli ett C och i sådana fall kom jag verkligen undan med halmstrået i byxfickan.


Men nu lämnar jag tentan bakom mig och ser fram emot en lugn, skön kväll helt och hållet fri från plugg.


Nej, just fan, jag har ju en tenta till imorgon...

Åh, nej! Jorden går under och så missar jag det! Vad är oddsen?


Jag har fullkomligt manglat gamla tentor under helgen. Åtta femtimmarstentor per dag. Men vad fan hjälper det när man inte förstår den bakomliggande teorin? Jo, det hjälper såklart om det på tentan kommer snarlika uppgifter. Typ identiska fast med andra parametervärden. I TSA-kursen är detta helt klart fallet. Men inför morgondagens tenta är läget värre än det någonsin varit förut inför en tenta. Min fina rad på 11 godkända tentor kan brytas med dunder och brak. Okej, inte med dunder och brak. Men typ med lite väsen i ena hörnet. Jag ska göra en sådan där skattningsskala för att tydliggöra problemet:

A    0 %
B    1 %
C    9 %
D  20 %
E  25 %
F  45 %


Och då ska man veta att jag valde att nedprioritera ODE-kursen för att helt säkert klara den här kursen. Vilket skämt. Hela jag är ett skämt. Ett stort jävla skämt.

Men jag ska göra mitt bästa imorgon i alla fall. Jag har ju trots allt 55 % chans att klara mig.



Dagens skämt:

Kenneth. 

(Remember me writing that?)

Uppgiften lyder:

"Bestäm Markovkedjans asymptotiska fördelning."


Facit säger:

"Eftersom kedjan inte är irreducibel så kan vi inte använda sats 4.1 på s. 205 i Ross upplaga 9."




Å ena sidan känns det ganska skönt att man inte kan använda satsen i boken (eftersom jag inte har tillgång till boken), men det skulle ju vara trevligt att veta vad man kan göra istället.

Tre tentor. Fyra dagar. En Kenneth. Katastrof.

Jag hjälpte Davodinho med en pluggplanering inför tentan, men gjorde ingen till mig själv. Som det nu visar sig är jag inte alls förberedd inför imorgon. Det är pinsamt att behöva erkänna det, men jag kommer kanske behöva nöja mig med basdelen. För 25-poängsgränsen som måste nås om man vill till högre betyg är seriöst hotad. Jag känner mig hyfsat stabil på väntevärde, varians och Markovkedjor. I bästa fall ger det 20 poäng på basdelen och ett E i betyg. Men ett litet avdrag någonstans och det är kört. Jag behöver poäng från den tredje frågan. Så idag ska jag nöta basdelsfrågor från alla sådana tentor som finns på internet. Tyvärr är de bara sju till antalet. Men om jag gör alla tentor två gånger, då blir det ju 14...
Hjärnan fungerar trots allt!



Följande rader är hämtade ur en tenta i andra kursen:

"En tillverkare av kattmat vill veta om katter föredrar något visst märke framför andra. Han bestämmer sig för att jämföra tre olika märken, A, B och C. En panel bestående av 49 hungriga huskatter släpptes en och en in i ett rum där det fanns tre likadana skålar, en för varje sorts kattmat. (Undersökningen innehöll från början 50 huskatter, men en av dem visade sig äta endast inkokt ål och grönmögelost, och deltog därför inte i studien.) ..."



Det är bra att man har någonting att skratta åt om tentan går åt pipsvängen.

Haha! Jag visste att det skulle bli en andra del! Men så här dryga året efter den första delen så önskar jag att jag hade valt en annan rubrik. Typ "Kenneth lackar på The Math".
Hur som helst, till saken i fråga.


Inom matematiken definierar man ofta saker som "icke-irreducibla" och "ej oberoende".
Varför inte bara säga reducibla och beroende?  VARFÖR???!!!

Gudrun föreläste om någonting statistikaktigt och demonstrerade med pekfingret respektive långfingret att både det ena och det andra gällde.
Men sen kunde man tydligen bortse från det ena...





Japp. Där stod alltså den meriterade och väl respekterade universitetslektorn och gav fingret till hela klassen. I flera sekunder.

Hysteriskt kul.

Fem minuter efter att jag skrivit mitt förra inlägg loggar jag in på kurshemsidan.
"Föreläsningen torsdagen den 19 maj kommer att hållas klockan 14.30 i sal 35."

Gick upp tidigt. Utförde mina morgonrutiner. Tog tåget in till skolan för att gå på repetitionsföreläsningen i kursen Ordinära differentialekvationer. Gick till sal 34. Den var tom.
Japp, föreläsningen var inställd. 90 procent av klassen hade tenta i Algebra III och då tyckte väl Pavel att det inte var någon idé. Och ska jag vara ärlig så väljer jag utebliven föreläsning framför privatlektion alla dagar i veckan (utom onsdagar och helger). Men det känns ändå lite surt. Jag har inte gått på en enda föreläsning på hela kursen och när jag väl går så är den inställd. Tenta om en vecka .


På tal om tentor så har jag ju två till nästa vecka. En av dem är i Tillämpad Statistisk Analys. Jag trodde att jag skulle vara helt borta när det gäller den, men efter att jag kommit över debaclet med inställd föreläsning så satte jag mig ner och pluggade. Och det visade sig att jag kunde några grejer. Och jag lärde mig dessutom några nya. Och vet ni vad? Jag kommer rent av att bli godkänd! Har även en hyfsad chans att bli godkänd i Stokastiska Processer och Simulering I. Det skulle ju innebära att det blir max en omtenta i sommar! Sweet.


En dag som denna slås jag alltid av tanken hur mycket man hinner med om man går upp tidigt. Om jag hade stannat hemma idag så hade jag fortfarande inte hunnit borsta tänderna efter frukost. Nu har jag liksom pluggat hur mycket som helst, ätit frukost och borstat tänderna. Precis som en vanlig människa.
Men då ska man också veta att jag om mindre än tre timmar kommer att gå och lägga mig för kvällen. Och när allt ska summeras blev dagen kortare trots allt.

Han hette Kenneth. Han var relativt lång med en början till ölmage. Fenomenet ansågs överlag ganska underligt då han aldrig druckit öl. Visst hade han svept några shottar i sina dagar, men aldrig mer än att han inte kunde stå på benen efteråt. Vid ett tillfälle hade han visserligen blivit så berusad att han logiskt nog borde fallit ihop, men hans hjärna hade varit så pass borta att den trodde att han låg ner när han egentligen stod, varpå han lyckades hålla sig i denna upprätta position resten av kvällen. Han fick till och med två telefonnummer och en kindpuss innan folk avskräcktes av urindoften. Då detta aldrig hade hänt i medvetet tillstånd drog han den något dystra slutsatsen att han hade större chans på fru och barn om han gled genom livet som en grönsak än om han var sig själv. Dock skulle inte det komma att bekymra honom särskilt länge till. För Kenneth hade en hemlighet. 
     Han pluggade matematik. Han var inte särskilt smart eller så, men hade på något sätt lyckats lura omvärlden om detta. Och tack vare sin hemlighet skulle han aldrig heller framstå som den idiot han faktiskt var.
Dagen till ära hade han tagit sig till utkanten av staden. Han satt på en stol vid ett bord, bildligt talat med näsan doppad i ett hav av matematik. (Bokstavligt talat var den doppad i en currysås med tärnade kycklingbitar, men det hör inte historien till.) Mittemot honom satt en kortvuxen thailändare med ticks. Hans namn var Davomundo. Trots olikheterna dem emellan var de bästa vänner. De hade känt varandra länge och hade någon denna dag frågat dem om deras vänskap var evig så hade båda utan tvekan svarat ja. Men allt det skulle komma att ändras. För Kenneth var inte den enda med en hemlighet. Davomundo hade en hemlighet som var minst lika djup, minst lika svart. Och dessa hemligheter skulle i tids mån göra vännerna till största fiender. Driva dem isär både kroppsligt och mentalt. Och skulle slutligen leda dem till den där dagen på berget. Till den stora striden. Där bara en av dem skulle överleva...
     Men nu går vi händelserna i förväg. Davomundo tittade upp från sina papper. "Jag löste uppgiften", sade han. Kenneth, som också precis hade löst en liknande uppgift, mötte glatt hans stolta blick och deras händer slog ihop i en högljudd "high five". Att proceduren i sig ansågs omodern och töntig var något de inte brydde sig om. De var ju faktiskt bästa vänner.

Jag har många saker att åtminstone nämna i förbifarten, så då passar det bra med ett mixelipixinlägg. Ett hopelikokinlägg. Ett blandeliblandinlägg. Här på bloggen.


Lady Gaga var gästredaktör för Metro, ett lite väl upphaussat arrangemang. En stor bild på henne som framsida, någon hatbrottsstory som hon hade valt och en intervjuartikel med rubriken "Det är först nu jag njuter av sex". Det var allt.



Annars har ju den största snackisen den senaste tiden varit att Ashton Kutcher ska ersätta Charlie Sheen i "Two and a half men". Personligen tycker jag att det är en väldigt spännande approach. Jag gillar Ashton Kutcher jättemycket, men är ändå lite tudelad angående detta.
För nu måste jag ju nästan kolla på serien!



"Vissa kallar det väntan. Vi kallar det förväntan." 
Varför i helvete lägger han betoning på ä:et även i förväntan?



Tydligen är hälften av alla svenskor egentligen norskor. Bussen var full av dem idag. Vanvettigt klädda, viftandes med flaggor och sjungandes norska sånger. Ja, visst, det är Norges nationaldag, men seriöst? Vad är grejen?
Annars är sjuttonde maj här hemma dagen då mina föräldrar firar bröllopsdag. Förra året åkte de båt. I år begav de sig ut i regnet för att äta kinamat. För egen del passade det perfekt då jag fick huset för mig själv för första gången på ett par veckor. Tyvärr var jag så trött att jag somnade efter fem minuter.



Eftersom (chockerande nog) ingen anmälde sig till gästveckan på bloggen får ni istället gissa vilket av de två nästkommande inläggen som är skrivet med vänster hand.



Datorlaborationerna börjar återlämnas och de fortsätter att göra det utan rest. Om tentorna går åt skogen kan jag i alla fall trösta mig med att jag skrev några sjuhelvetes labbrapporter där runt april/maj.
Och nämnandet av tentor tar mig till morgondagens aktivitet. Pluggdag med Davodinho. Den första av tre innan sommaren. Jag hoppas att utfallet blir gynnsamt. Eller åtminstone att jag kan räkna ut ett konfidensintervall för att det inte blir det.
Men med tanke på att vi ska plugga stokastiska processer är detta inte särskilt troligt.



Over and out. (And that's what she said...)

Jag har hela dagen stått i valet och kvalet. En stund stod jag i skalet också, men det var mest bara i stundens hetta.
Vad är det som har tudelat mig? Följande dilemma:

Ska jag skolka från Runes fisk och morgondagens räkneövning för att plugga specifikt inför tentan? Eller ska jag gå på föreläsningen för principens skull och sedan sätta skräck i David och company när de ska redovisa sina uppgifter vid tavlan?

Det ena förbättrar mina chanser vid tentan, det andra ger mig själslig ro. För mig, som inte kan ro varken med eller utan åror, borde det vara en no-brainer. Men det är det inte. Det är snarare en brainer. Och kan jag inte bestämma mig så lär det ju bli alternativ 2.

Fan också.

- Ge mig ett H!
- Ööööäöäöäöä!
- Ge mig ett I!
- Ööööäöäöäöä!
- Ge mig ett F!
- Ööööäöäöäöä!
- Vad blir det?
- Ööööööäöääöäöäöäöäöåååöäöäö!


Men de gjorde sitt bästa, Helsingborgsklacken...

Jag och Davomundo har en liten tradition när det gäller laborationsrapporter.
Vi brukar nämligen krydda våra välskrivna rapporter med en bild på oss själva på framsidan.
I kursen "Stokastiska processer och simulering I" har vi skapat en liten bildserie som har fått lite blandad kritik.



Vi började med denna bild...










Följde upp med bilden nedan...










För att sedan avsluta hela kalaset med den här bilden...









Vi är väldigt seriösa med skolarbetet...

Min pappa kom precis och knackade på dörren.

"Du kanske borde gå och lägga dig snart om du ska upp tidigt i morgon."

- Kenneth! Ska du...
- Shhhhhhh!
- Ska du...
- Shhhhhhh!
- Ska du...
- Shhhhhhh!
- ...
- Jag pluggar...

Jag har inte alltför höga förväntningar på kvällens utgång. Inga alls i stort sett. Möjligen att jag blir lite ledsen om Sverige får noll poäng, men jag känner mig rätt säker på att det inte kommer inträffa. Minst 2 poäng kommer vi få.

Vinnare? Ingen solklar på förhand, men Storbritannien ligger rätt bra till. Mitt tips går till dem. Azerbajdzjan kommer nog topp fem. Finland och Danmark kan nog också vara med där och slåss.

I övrigt undrar jag vad i helvete Hélène Benno gör där i kommentatorssitsen. Det kan ju knappast vara hennes humor, entusiasm eller genomslagskraft i rutan. Och kopplingen till Eurovision? Någon?

Jag kollar på "Fredag den 13:e" och konstaterar följande:

De var inte så bra på att göra skräckfilm år 1980.

Jag glömde ju nämna dagens viktigaste händelse. Min helt enastående upptäckt som kommer att förändra liv. Det visar sig att... håll i er nu... man kan skicka sms... till sig själv!


Svårt att sitta kvar på stolen? I don't blame you.

Hela Sverige gick man ur huse för att gå in i huse och kolla på hockey. Ishockey.
Och Sverige slog Tjeckien med 5-2! Final på söndag. Där väntar Finland eller Ryssland. Min gissning: Finland. Jag tänkte spela på matchen. Tänkt spela på Sverige. Tänkte spela på mer än 5 mål. Men jag vågade inte. Istället kommer jag att förlora på det jag faktiskt valde. Så blir det alltid. Det ska i praktiken vara omöjligt men ändå händer det. Varje vecka.


Dagens räkneövning i Tillämpad Statistisk Analys. Där finns det mycket att berätta. Det mesta är dock ganska ointressant. Vi/jag (läs jag) gör ändå ett litet försök.

Jag redovisade min uppgift framme vid tavlan. Det gick helt okej. Jag såg i ögonvrån att Gudrun tittade konfunderat på mig under hela redovisningen, men jag löste det genom att helt och hållet undvika henne med blicken. Jag undvek faktiskt alla med blicken. Förutom en ögonblicklig överblick när jag som mest var i blickfånget. Man vill ju inte blicka tillbaka på en blick av arga blickar för att man saknade en god blick till problemet. Då skulle man ju framstå som ett block.

Snubben som redovisade något senare levde sig verkligen in i sin uppgift. "Synd att han inte klarade sig, han var ju så nära", sade han angående mannen som nämndes i problemet.
Det var helt sjukt. Både han och Gudrun stod i en minut och sympatiserade med mannen i ett påhittat uppgiftsexempel. Hade det varit en film så hade konversationen förmodligen haft någon underliggande betydelse. Typ ett kärleksgrabbel dem emellan. På tal om det, så ogillar jag när karaktärerna i en film säger typ "If this had been a movie we would kiss right now" eller "This is not a movie, this is real life!"  Det känns bara fel. För det är ju en movie. Visst?

Tillbaka till Gudrun några sekunder. Hon berättade om någon process eller fördelning eller hypotestest eller något sån't där matematiskt trams. Och så nämnde hon att "det finns tre olika fall". Sedan stod hon och rabblade fall i tio minuter. Jag blev helt paff. Typ så här menade du tre eller menade du fyra?

En sista sak. Nästa vecka ska vi lära oss något som lät som "Runes fisk". Jag längtar redan.






Bild på Viktor Fasth in action. För att återknyta till inledningen.

Det är klart att man var lite nervis pervis där när nio av tio finalister ropats upp och både Slovakien och Israel satt utan biljett. Men det löste sig och Sverige får vara med i finalen. Även om det blir en bottenplacering så är det i alla fall kul att vara med. Att sitta där och hoppas. "And twelwe points go to... "  Sweden, kom igen då, kom igen, Sweden!  "... Belarus!" 
Jaha, det blev en nollpoängare igen...


Imorgon ska jag redovisa en uppgift "framme vid tavlan". Eller ja, det är ju framme vid tavlan, jag behöver inte ha några citationstecken där. Hur som helst så är jag inte förberedd. Jag kom på det för fem minuter sedan nämligen. Som tur är verkar skolken nu ha blivit ett stående inslag för stora delar av klassen, så det kanske inte behöver vara en helt perfekt redogörelse. Det borde vara ganska lugnt så länge jag får fram rätt svar "i slutändan". Och återigen, det där med citationstecken...


Vad ska jag skriva nu då? Ska jag klaga på laborationerna för femhundrade gången eller ska jag berätta en rolig historia om en liten fisk?
Jag ska nog klaga på laborationerna för femhundrade gången.
Alla tar laborationerna (och framför allt rapporterna) så lättvindigt. De sitter och spelar Tetris och Multitask 2 tills de kommer på att Oj, labbrapporten ska ju in om två timmar, vi slänger väl ihop nå't lite snabbt. Och det är ingenting fel med det. Det är snarare jag som tar det för seriöst. Kan sitta flera timmar med ett enda stycke bara för att jag vill ha det bra formulerat.
Vad får jag ut av det? Ett G uppe i högra hörnet. Patetiskt.



Dagens blåbär:

- Är det ett eller två t i "pyjamas"?

Om man råkar tappa tandborsten i en ospolad toalett, finns det någon femsekundersregel eller är det helt kört?

Den här dagen hade kunnat vara en dag att skriva in i historieböckerna. En dag att minnas för evigt. Men på grund av en viss person (som jag inte tänker nämna vid namn eftersom jag inte känner till det - rimligt vore emellertid om hon heter Bitch Bitchsson med tanke på hennes personliga stil, eller så var det bara jag som gjorde en allmän missbedömning och i långa loppet kanske hade för höga tankar om mig själv, vilket å andra sidan inte hör till vanligheterna då jag sällan framhäver mina goda sidor - de få som finns - utan istället väljer att fokusera på de negativa - som finns i mängder - för att på så sätt inte framstå som arrogant, en process som för övrigt inte brukar lyckas särskilt bra...  Höll inte jag på med en mening?)  så blev det här bara en helt vanlig onsdag.

Men vet ni vad jag har gjort? Jag har börjat plugga inför ODE-tentan. Två gamla tentor har jag avverkat. Det är visserligen inte så mycket, men jag försöker mig på en ny taktik där när det gäller pluggandet. Att faktiskt göra uppgifterna.
Messed up, yeah, I know.

Vad händer annars då? Jag måste duscha nu igen. Alltså, jag fattar inte, det känns som att jag gör det typ tre gånger i veckan, det är sjukt frustrerande.
Vet ni vad som också är sjukt frustrerande? Min syrra! Hon låter som värsta trakt...  Nej, förlåt, sjukt frustande skulle det vara.  Hon låter som värsta traktorn.
Host host hööäääääöööööaaawwwww öäöäöä.  Hon har varit sjuk i en och en halv vecka nu.
Har jag tur eller står jag på den? Det får vi se.



Dagens skämt:

En dyslektiker gick in på en frisersalong.
- Ursäkta, är det här Salong Saxen?
- Ja, det står ju det på skylten. Kan du inte läsa eller?
- Näe...

Jag har gått omkring hela dagen med kramp i vaden. Det är konstigt att man kan få kramp i vaden av att sova, men jag antar att jag levde mig in i drömmen.
Det vållade dock inga större problem. Jag körde på som vanligt. Försökte stretcha lite extra inledningsvis, men glömde sedan bort om jag skulle stretcha eller fetcha så jag lät det vara.

På vägen hem från skolan mötte jag en medelålders man iklädd enbart kalsonger. Svarta. Med ett litet Redhawks-märke på ena sidan. Kollade man närmre kunde man se att det var det gamla emblemet, där näbben till skillnad från nu är marginellt mindre i förhållande till hökhuvudet.
Det var en hel del bilar som tutade på honom när de körde förbi.
Tror jag det, det tutade för fullt i mitt huvud. Kunde knappt fokusera på vägen.

Just ja, jag glömde säga det. Jag blev påkörd. Ligger nu på sjukhus.

Hospital...

Var inne och läste på TV3:s hockeysajt tidigare, där de bland annat informerade om matchtiden för Sveriges kvartsfinal i och med förlusten mot Kanada. "Erik" hade kommenterat artikeln:

Jag tycker det var bra att vi förlorade för då slipper vi möta Ryssland!!


Nämen, god morgon! 

Jag gav mig tusan på att klara det och tog mig också igenom det. Tyvärr pratar jag om Metros korsord. Labbarna gick inte alls. Men är man sämst så är man. Och är man inte sämst så är man åtminstone jävligt kass. Jag suger helt enkelt. Sitter där som ett fån. Fattar nada, är klädd i Prada men luktar lada för att jag vägrar att bada. Tur bara att ingen annan tar skada.


Oförmögna att komma vidare med laborationerna gick jag och David och spelade basket.
Jag vann samtliga fyra delmoment. En klen tröst.



PS. Jag vet att "nada" i betydelsen ovan förmodligen inte rimmar på övriga ord med ändelse
       -ada, men det får ni fanimej köpa.

Efter att Fredrik första gången enbart skrivit "Godkänd" och andra gånget givit mig en högst olustig kommentar om en t-kvantil, såg jag fram emot att få en laboration rättad av Anna.
Hon brukar alltid ha en massa kommentarer och komma med komplimanger i marginalen. Men när jag fick tillbaka rapporten stod där inga komplimanger. Det stod där inga kommentarer. Det stod där inte ens ett ord. Det stod bara en enda bokstav.

G.

Men nu har jag ingenting att skriva...

Livet går i perioder. Ena dagen är man glad. Andra dagen är man ledsen. Tredje dagen är man fortfarande ledsen. Fjärde dagen är man lite osäker, känner efter ett tag, men inser snart att man faktiskt är ledsen. Och så vidare. Det rullar på, till synes meningslöst, dag efter dag utan slut. Och ska jag vara ärlig så tror jag inte att livet har någon mening. Många söker den, många ställer åtminstone frågan. Men vad de flesta aldrig reflekterar över är:
Varför måste livet ha en mening?

Det kanske känns lite negativt att tänka i sådana banor, men egentligen så tycker jag inte det. Man lever ju likväl och kan fortfarande njuta av alla livets gåvor. Så varför måste man gå djupare än så?
Vad händer efter döden?  Ja, ingenting händer, man är DÖD, men varför bry sig?
Finns det en gud?  Nej, det finns det inte, men hade existensen förändrat ditt liv som det är?
Är alla lika mycket värda?  Självklart inte, men jag vet inte riktigt vad den frågan har här att göra.


Sluta tänka. Det är väl egentligen det som är min allmänna uppmaning.
Själv slutade jag tänka för flera år sedan och jag snittar ett C i betyg.

Blogglös två dagar och när jag väl skriver så vägrar bloggen att publicera det. Försöker i och med detta inlägg putta fram de två tidigare inläggen. Så... puttiputt...

How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck would chuck wood?


Den lilla frågeramsan var väldigt poppis för några år sedan. Och svaret jag fick lära mig var
"A woodchuck would chuck a lot of wood if a woodchuck would chuck wood".

Men liksom, jag vet inte om ni har sett woodchucks (murmeldjur) någon gång, men deras händer är typ jättesmå. Så om de någon gång av någon anledning på något sätt faktiskt skulle hugga ved, så skulle det förmodligen vara extremt lite.






Bara så där på tal om ingenting.

- Gud, vad snygg du är!
- Tack.
- Nej, jag pratade med mig själv. Jag brukar göra det när jag bara har ointressanta 
  personer runt mig. Diss!
- Ska vi hångla?

Missade pendeln med fem sekunder. Två dörrpar till vänster på tunnelbanan så hade jag hunnit. Istället fick jag vänta en kvart på Centralen på nästa tåg. Jag spenderade kvarten gåendes fram och tillbaka. Så här i efterhand får jag ändå säga att tiden spenderades väl.

Davidenko kommer på besök imorgon. Basket, FIFA och Singstar står på schemat. Och spelar jag mina kort rätt kanske jag kan få honom att "spendera natten".


Hundar. Ska de avlivas hela bunten eller förtjänar de ett liv? En viktig fråga här i livet. Det finns så klart argument för båda sidor. Ena sidan säger: De är läskiga, de skäller, de tvingar människor att gå långa omvägar och orsakar i nio fall av tio en hjärtattack. Andra sidan säger: De har päls.
Döm själva. Själv tycker jag att det där är jättesvårt, även om jag generellt sett ogillar hundar. Det är lite som de där skrikande bebisarna. Man vill ju inte ha dem i närheten, men ändå får man en klump i magen av att gå fram och skära av deras halsar.


Nu blir det lite internet-TV för min del. Var nästan sjukligt trött för en halvtimme sedan, men lite vatten i ansiktet ändrade på den saken. Hej pupill!



Dagens bästa:

"Är ni med på den?"

                              - Anna Hedin

Min mamma ska börja på ett nytt jobb om tre veckor och är ledig fram tills dess. Det är lite segt, då försvinner typ poängen med att skolka. "Jo, jag lovar, jag är ledig varenda onsdag..."

Men jag försöker göra det bästa av situationen. Nej, alltså inte genom att gå till skolan eller plugga eller något så tråkigt, men genom att låsa in mig på mitt rum och stirra in i saker.
I dag: väggen. Förra veckan: en sko.

I morgon har jag eftermiddagspass i skolan och har därmed två möjligheter:

1. Sovmorgon till halv tolv och därefter åka relativt utvilad till skolan.
2. Gå upp vid vanlig tid och åka till skolan lika trött som vanligt.

Spontant låter ju alternativ 1 mycket bättre så det är nog det jag kommer sikta in mig på.


Ni kanske undrar lite om sagan igår. Davomundo har pressat mig på en saga så "Mitt liv som saga" kommer dyka upp här på bloggen med jämna och ojämna mellanrum. Det är en saga löst baserat på mitt liv. Och delvis Davomundos. Stilen? Ungefär som igår, men förmodligen mer slafsig och mindre genomtänkt ju längre tiden går. Som en typisk amerikansk p-rulle...



Dagens dikt:

Denna dikt är kort. Det kanske låter torrt.
Men glöm nu inte bort: den är av enrims-sort.

Syrran drog till Spanien, morsan fyller år och jag har inte haft vax i håret sedan mitten av december. I väntan på ett liv så är det det jag har att komma med.

Hmmm, det är någonting som sticker ut i den sista meningen.
Två "det" efter varandra, är det det det är?

Kanske.

Efter ett par timmars skönhetssömn vaknade han upp i sin säng. Trist nog låg blondinen från drömmen inte bredvid. Han kisade lätt mot klockan. Kvart i sju. Alltid kvart i sju. Aldrig fick man i lugn och ro stiga upp, ta på sig gårdagens kläder och kanske ta sig en smörgås. Något morgonkaffe var det heller aldrig tal om, men det var inget som bekymrade honom särskilt mycket.
     Stel i både knä och leder stapplade han sig fram till fönstret för att skåda dagens väder. Det fanns verkligen ingenting så uppiggande som en strålande sol när man själv var yrvaken. Tyvärr var lyckan inte med honom denna dag. Det första han fick se när han vickade på persiennerna var stora snöflingor som vräkte ner från skyn, och han utbrast uppgivet: "It's freakin' snowing!"  Ja, på engelska. Inga kortbyxor i dag med andra ord. Han som redan stoppat in plånboken i dessa. Nu var han tvungen att stoppa ner handen i byxfickan, gräva ut plånboken därur för att sedan stoppa ner den i de ljusblåa jeans han specifikt hade valt som backup. Processen i sig var inte den mest ansträngande, men den kostade honom dyrbara sekunder. Dagar som denna får man inte slänga bort tiden hur som helst, tänkte han och suckade.
     Han fortsatte alltjämt med sin morgonrutin, vilket närmast bestod i tandborstning (en procedur som han för övrigt hänvisade till som "brushing of the teeth"  av fullt naturliga anledningar). När han 17 minuter senare var klar med just detta packade han ner det sista i väskan, drog på sig dagens heltäckande outfit (Där har vi det där hemska ordet, tänkte han igen. Heltäckande.) och började sin vandring mot pendeltågsstationen. Han gick sin vana trogen med raska steg, och tillät samtidigt tankarna att rusa i väg. Mot vad som varit och vad som komma skulle. Han hade aldrig varit särskilt bra på att leva i nuet. Ändå var det nuet som skulle leda honom in i den ovissa framtiden. Och hade han bara vetat att just den här dagen skulle förändra hans liv för alltid så hade han nog agerat annorlunda. Men han hade ingen aning. Ingen hade någon aning. Det var ju trots allt bara tisdag.

En strålande dag i början av maj och jag vänder om, halvvägs till stationen, för att hämta min mössa. Men vet ni vad? Jag ångrar det inte för en sekund. Jag ångrade det några sekunder direkt efteråt när jag insåg att jag inte skulle hinna köpa frukost, men lite extra bröd vid lunchen fick väga upp.

Kyla var ordet. Trots jacka, mössa och vantar satt jag på Råsunda och frös. I andra halvlek fick jag till och med träningsvärk av att skaka. Vi tar det igen. Jag fick träningsvärk. Av att skaka!
Nämnde jag att det är maj?
För 11 dagar sedan såg jag AIK-Göteborg, kvällsmatch även det, utan jacka, mössa och vantar. Och jag var varm.

Matchen som sådan (läs match) går inte till historien som den mest välspelade tillställningen direkt. Men AIK var snäppet bättre än Örebro och den sköna övertidssegern var inte alls orättvis. Även om Örebro hade ett jätteläge att kvittera med bara sekunder kvar. Där satte man fantan i halsgropen!

Jag vann ingenting på tipset, men det gör inte så mycket. Det var en rätt bra dag ändå.

Sverige vann med 3-0. Viktor Fasth höll nollan i sin VM-debut. Nu lär han starta mot USA.
En som inte lär starta mot USA är Usama Bin Ladin. Han är tydligen död nu. Jahopp. Det var ju tråkigt för honom. För myten. Legenden. För Hitlers hemlige styvbror. Som fastnat i en tidsmaskin där han inte åldrats på ett antal år. Och just det, Hitler lever. Han har också bott i tidsmaskinen. Med Stalin. Sin älskare. Och deras gemensamma hund. Yggdrasil.
Vad tror ni? Julkalender i SVT 2013?


Nu är jag egentligen för trött för att göra något konstruktivt och borde i all logisk mening gå och lägga mig, men eftersom jag är dum i huvudet kommer jag istället att bre några mackor, ta mig ett järn och sedan se på TV till klockan halv fyra.





That's me.

"Now it is a basic fact of life that if g is some continuous function and if..."

Yeah, I'm gonna stop you right there. A basic fact of life? A BASIC FACT of life?
Advanced course in mathematics, second year of university studies, and this is a basic fact of life?

I think not.

Maj. Är vi redan där? Mindre än en månad kvar tills jag tar sommarlov. Och nästan exakt en månad kvar tills bloggen gör det. Känns lite trist nu när jag äntligen ligger stabilt på över fem läsare per dag, men fingrarna måste vila. Sen är det lite så också att jag inte riktigt har material för ett helt år. Det brukar inte hända så mycket spännande på sommarlovet. Då blir det mest utfyllnad i form av tomma skämt. Typ:


Tre asiater gick till en bar.
Vad gjorde de där, då?
Jag vet inte. Jag antar att de drack?
Var det en fråga?
Nej.



Så lovet kommer nog ganska lämpligt för oss alla.