kennethharblogg

 

- Jag älskar dig, gumman!

- Jag älskar dig också, snuttis!

- Ska vi prutta på varandra?

 

 

Då har tiden kommit för att säga adjö. Efter drygt tre års bloggande ska jag göra ett sista stopp på denna underbara resa. Det känns både sorgligt och sentimentalt, men samtidigt känns det helt rätt. Den här bloggen har varit en stor del av mig. Den är en del av mitt arv. När jag dör kommer jag inte att lämna kvar särskilt mycket av värde. Ingen kommer att bry sig om att jag har levt. Annat än ett namn i en databas och en tillfällig gravsten så kommer jag att raderas ur tiden. Jag brukar ibland prata om att göra ett avtryck på Jorden och det här är mitt stora avtryck.

 

Än så länge åtminstone. Som jag nämnde så är jag med i en filminspelning. Dessutom har jag ett eget sketchprojekt som jag hoppas kunna färdigställa. Jag har också en förhoppning om att någon gång i framtiden spela in en egen skiva.

Men skulle jag dö nu så har jag i alla fall åstadkommit en sak här i livet och det känns bra.

 

Det här inlägget är bloggens 1359:e. Det känns helt sjukt att jag har skrivit så många inlägg. Jag har ju inte ens någonting att skriva om. Men då är det väl på tiden att jag avslöjar en liten hemlighet.

Det mesta av det jag skriver är inte sant. Hälften av det jag har skrivit om har aldrig ens inträffat.

 

Ja, det är en liten bomb jag släpper här, sista dagen och allt. Här trodde ni att jag var den mest pålitlige snubben i världen och så visar det sig att man kan lita lika lite på mig som man litar på en person som säger att "Se upp för dårarna" är den bästa film han sett.

Faktum är dock att jag myntade för det redan i allra första blogginlägget, så för er som var med då så borde det inte komma som en superchock.

 

I dag, 31 december 2012, ska jag uttalat publicera mitt sista blogginlägg någonsin. Men det kanske man inte heller kan lita på. Det här är slutet, men inte nödvändigtvis det slutliga slutet. Det är fullt möjligt att jag gör comeback någon gång i framtiden.

I dagsläget ser jag dock inget sådant i min kikare, så därför vill jag nu ta tillfället i akt att tacka alla mina läsare.

 

Tack för att ni har varit med på den här otroliga resan! De här tre åren har bjudit på mycket, men genom allt så har bloggen varit en stabil stöttepelare. Det glädjer mig något enormt att ni har uppskattat mina inlägg så pass mycket att ni faktiskt har kommit tillbaka för att läsa fler. Denna sista månad har jag haft minst 8 unika läsare varje dag, vilket är det bästa resultatet för någon månad här på bloggen.

Jag har aldrig ångrat mitt beslut att börja blogga. Det har varit en fantastisk upplevelse och vart livet än tar mig framöver så kommer jag alltid att bära med mig de kanske tre bästa åren i mitt liv. Åren med kennethharblogg.

 

Nu är det dags att dra vidare mot nya skeden i livet och jag önskar er lycka till med vad ni än företar er! Lev väl allesammans!

 

 

Med de varmaste av hälsningar,

 

Kenneth

 

 

Det är klart att jag måste ha ett sådant här inlägg på bloggen.

 

Nu är klockan 12.34.56.

 

Coolt.

 

 

- Hur många poäng får hon då?

- Två.

- Två?!

- Ja, hon hade två ben.

- Två ben? Men du skulle ju poängsätta hennes utseende!

- Jaha, jag räknade hennes ben.

 

 

Kär - Kuvert

 

Klocka - Skrocka

 

Fyr  - Obskyr

 

Livet är najs - Min trosa är full utav bajs

 

Och så vidare...

 

 

 

 

 

 

Ovanstående är ett utdrag från en låt jag skrev i fyran. Låten hette "Jag är gay".

 

 

- Pappa, vad blir 15+12?

- 26.

 

 

Snoret fastnar däri.

 

 

Julhelgen är över. Trist. Men å andra sidan har jag gjort ungefär samma saker som jag gör en vanlig helg, så det känns faktiskt inte så jobbigt. En sak som däremot känns jobbigt är att tentorna kommer allt närmre. Som jag skrev för en dryg vecka sedan planerade jag att göra 70 övningstentor under jullovet. Hittills har jag gjort tre. Och med "gjort" så menar jag "bläddrat genom facit".

Jag håller med andra ord inte riktigt planerat tempo. Planerna om bra betyg har jag övergivit helt. Mitt nya mål är att få max en omtenta. Prognos på den fronten: går mot ett misslyckande.

 

 

Mittemellan colaslurkarna så var det i afton en mamma som hänvisade till sin son som "Floppen". Man får ju hoppas, för hans skull, att det inte var hans riktiga namn. Eller så kan man hoppas att han blir känd. För om man är känd så är det helt plötsligt coolt med ett namn som sticker ut. Det är därför jag har ansökt om "Turd Town" som mellannamn.

Bredvid Floppen satt en tjej med massor av tatueringar och en näsring lika stor en tennisboll, och bredvid henne satt en annan tjej. Tänk vad mycket konstigt som kan hända en afton på McDonald's.

Ja, jag var på McDonald's. Ja, jag är fet.

 

 

Nyårsfirandet är ju alltid ett bekymmer, men i år har jag den perfekta planen. Jag ska spendera hela nyårsafton i en nagelstudio. Nice, va? Jag tänker mig att det är lite som att gå på en Justin Bieber-konsert. Heta pubertetstjejer everywhere o'clock!

 

 

AIK hemmabesegrade Timrå med 1-0, vilket var riktigt skönt. Spelet var bedrövligt. Timrå spelade ut AIK stora delar av matchen. I andra perioden kom AIK knappt ur egen zon och i tredje perioden sköt de blott ett skott på mål. Spelar AIK så här resten av säsongen så blir det knappast något slutspel till våren. Men tack vare segern i dag så ligger AIK nu sju poäng före Timrå och det kommer förmodligen räcka för att undvika Kvalserien.

Och därmed har jag skrivit mitt sista stycke om AIK här på bloggen.

 

 

 : Visk, visk, visk...

 : Va? Rubriken? Nej, den har ingenting med inlägget att göra.

 

 

När jag ändå bara skriver lite random grejer så kan vi passa på att reda ut en sak en gång för alla. Att Jorden är rund motsäger inte att Jorden är platt.

Nu är Jorden i och för sig inte platt. Den är sfärisk. Men jag tycker ändå att det var ett rimligt första antagande. Och det där med att skeppet försvinner i horisonten, det skulle väl kunna bero på att ögat inte ser hur långt som helst? Eller så kanske det är lite dimmigt där borta? Jag tycker faktiskt att de övergav den där platthetsteorin lite väl lättvindigt.

 

 

Dagens hiss: Känslan av oövervinnerlighet när man klarar alla sjuor i DN:s svåra sudoku.

Dagens diss: Känslan av grovt nederlag när man inte klarar någon mer siffra efter det.

 

 

Frukost: En banan.

 

Lunch: En banan.

 

Middag: Ban.

 

 

Vad händer i mitt liv just nu? För att svara på den frågan tänkte jag att jag skulle ha ett litet bildregn här på bloggen. Men sen kom jag på hur jobbigt det är att ladda upp bilder. Först ska man koppla in kameran. Sedan ska man hitta var bilderna ligger. Sedan ska man infoga bilderna. Sedan ska man ändra bildernas storlek. Det är typ en hel dags arbete. 

Så i stället för ett bildregn så kör vi en bild på regn.

 

 

 

 

 

PS. Nu syns det kanske inte så jättetydligt att det regnar, men om man kollar riktigt, riktigt noga så kan man ana en vattenpöl i gruset.

 

 

Hörru, tjockis! Vill du ha en pizza?

 

 

Jag köpte lite popcorn och dricka inför kvällens "Så mycket bättre"-special. Ställde ifrån mig det utanför affären för att knyta skon. Då såg jag helt plötsligt hur någon snodde min påse med fanta- och colaflaskor och sprang fort därifrån. Vilken idiot! Fan, vad lack jag blev!

Inte för att jag är någon notorisk läskdrickare eller så, men liksom... det var ju pant på dem...

 

 

Och så kom den till slut. Den sista veckan av kennethharblogg. En sista chans att göra ett avtryck här i världen. En sista möjlighet att sprida mina budskap. Ja, nu har jag ju verkligen chansen att organisera det här på bästa sätt. Sätta mig ner i lugn och ro, skriva några gyllene inlägg och ge den här bloggen ett värdigt avslut.

 

Men hur kul är det, egentligen? Känns det inte lite väl förutsägbart?

Jag kör på som en helt vanlig vecka i stället. Lite meningslöst trams. Inlägg utan tanke. Det är ju trots allt det som har varit symptomatiskt för kennethharblogg i drygt tre års tid.

 

 

Ja, då var det dags för min julklapp till er. Men det blir ingen dikt eller roligt filmklipp. Inte ens en kul anekdot. I stället tänkte jag avslöja en stor hemlis som jag har gått och burit på ett tag.

 

Jag ska vara med i en film. Japp. En riktig långfilm!

Ingen film som kommer gå på bio eller så. Och den lär inte visas i rikstäckande television. Men eventuellt kommer den visas i Falkbergsskolans aula, så det kommer nog bli rätt awesome.

Det handlar om en lokal filmproduktion. Filmen regisseras och produceras av min gamla musiklärare/mentor Michael Andersson, som också skriver manus. Filmen heter Senturium och inspelningarna började i somras. Jag är en av för närvarande sex skådespelare i filmen och hittills har vi filmat in drygt fem minuter. Jag antar att det mesta kommer att spelas in nästa sommar, men tanken är ändå att produktionen inte ska vara säsongsbunden och att några scener kommer spelas in nu i vinter.

Min skådespelarinsats är katastrofal (tänk Wallanderklass), men som tur är har min karaktär ganska mycket "icke-agerande" going on, så det är en bra bortförklaring.

Det är riktigt roligt att vara en del av det här projektet, men det bästa av allt är att jag nu har en anledning att inte klippa mig.

 

Mamma: Kenneth, du passar inte i långt hår. Du måste klippa kort!

Kenneth: Eh... ja... jag skulle gärna göra det, men... jag är med i en film... så att... det går inte... Vilken otur...

 

 

Jag kan tyvärr inte berätta vad filmen handlar om eller vilka andra som är med. Jag kan inte säga vilken genre det rör sig om och jag har inte en aning om när den har premiär. Dessutom kände hälften av mina läsare redan till det här, så det var väl kanske inte den bästa presenten i världshistorien.

 

 

Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig!

Kan inte somna. Är så nervös!

Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton!

 

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooh!

 

 

Oj, där satte ni glöggen i halsen, va? Men det är inte sant. Ni kanske har läst någonting om det på twitter, men det är alltså bara falska rykten. Jag är inte gravid.

Däremot är jag ganska rund om magen. Det blir väldigt många fikapauser nu när det närmar sig jul. Pepparkakor, lussebullar, kanelbullar, chokladrutor. Inte bra. Jag känner att 15 minuter på träningscykeln inte riktigt räcker längre. Men, jaja, det är ju bara jul i några veckor till.

 

I kväll är det säsongsfinal av "Vem kan slå Filip och Fredrik(?)" och seger är nästan ett måste i kväll om de ska kunna gå rakryggade ur den här säsongen. Tre förluster hittills. Gemensamt för alla dessa förluster är att utmanarna har vunnit vid quizbordet. Det får ju inte hända. Så i kväll hoppas jag att de trycker dit Robin Paulsson och Per Lernström ordentligt!

 

Nu ska jag återgå till julstöket. I går var det storstädning som gällde och i dag står paketinslagning på agendan. Men jag märker nu när jag har lagt fram presenterna att det inte kommer gå åt så mycket omslagningspapper. Presenthögen är nämligen pinsamt liten i år. Man skulle nästan kunna säga att den är låg.

 

Min hög är så låg. Så låg är min hög. Min hög är så låg att den är låg när den ligger.

 

Ja, ni fattar.

 

 

Vi fick restkomplettera tredje fallstudien, men nu är vi godkända. Nu inväntas med spänning resultatet från fjärde fallstudien. Klarar vi den på första försöket så kommer jag få C i den här kursen. Eller F. Ska jag vara ärlig så lutar det väl mer åt F. Ska jag vara helt ärlig så lutar det åt 0 poäng på tentan. Jag är askass. Jag fullkomligt suger.

Inte för att nedvärdera mig själv eller så, men om man kan få minuspoäng så lär jag få det.

 

Alla får tillbaka tentan.

Emma: Jag fick 50 poäng.

Sandra: Jag fick 50 poäng.

Billy: Jag glömde avrunda svaret på fråga 5, så jag fick 49 poäng.

Kenneth: Jag fick minus 27.

 

 

Mmm. Livet är tufft.

 

 

21 oktober 2012. Dagen då Jorden predikterat ska gå under. Men ingen verkar bry sig. Vad är det här? Jag som hade hoppats på masshysteri, självmordsparader och bloggare som blottar sina innersta hemligheter. I stället händer ingenting. Ingen ens nämner det. Men det är väl kanske den logiska utvecklingen. Ju närmre man kommer det där datumet, desto mer inser folk att ingenting kommer att hända. Och självmorden uteblir.

 

Men en grej som faktiskt händer i dag är att man från och med nu inte får särskilja på könen när man prissätter en försäkring. Det innebär bland annat att unga kvinnor får betala mer för bilförsäkringen medan männen får lägre pension (alternativt högre pensionspremier).

Jag, som inte äger en bil, men som har potential att någon gång i livet bli pensionär, är alltså den stora förloraren i den här nya lagstiftningen. Så kanske är den 21 oktober 2012 början på min personliga undergång. 

 

 

Han låg bakom AIK:s båda mål när de bortaslog Frölunda i tisdags. Han gjorde två mål själv och låg bakom ett tredje när AIK i dag slog Rögle med 4-3. Kristian Huselius har verkligen fått en kanonstart i AIK-tröjan och fortsätter det så här så lever faktiskt hoppet om slutspel.

Men blir det inte slutspel så lär AIK i alla fall lyckas undvika Kvalserien, vilket är väldigt skönt. Kvalserien kan nämligen bli ett riktigt "getingbo" den här säsongen.

 

En annan sak som är bra med att AIK vann är att jag får äta kvällsmackor. Christmas obesity - here I come!

 

 

Hon är ensam. Det är sent på kvällen. Det är mörkt. Hon är på väg hemåt när hon hör några fotsteg i bakgrunden. Ljudet blir högre och högre. Hon kollar bak lite försiktigt och ser en svartklädd filur närma sig henne. Hon ökar takten, men trots det blir ljudet högre. Snubben kommer närmre. Hon ökar takten ännu mer, men snubben är envis. Hon hör hans snabba steg och vet att han snart är i kapp henne. Paniken sprider sig genom hela kroppen. Hon vet inte vad hon ska ta sig till. Hon ser honom komma i ögonvrån och alla möjliga tankar far genom huvudet.

 

Men sedan bara glider snubben förbi. Ingenting mer med det. Och när hon ser honom på nära håll så inser hon att "Den där nooben hade jag ju kunnat slå ner hur lätt som helst".

 

 

Ja, som ni säkert har förstått så är det jag som är nooben. Jag vet inte vad det beror på, men jag har någon slags besatthet av att gå snabbt. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har. Jag vill alltid gå snabbt. Trots att det är vinter och lite småhalt på sina ställen så pinnar jag på så gott det går mest hela tiden. Och det händer faktiskt då och då att folk blir lite nervösa när jag speedar mig fram i en omotiverat hög hastighet.

 

Man kan ju tycka att jag borde sakta ner lite när jag ser att personen framför ökar farten. Och framför allt kan man ju tycka att jag inte själv då borde öka farten.

 

Men vad ska man säga? Det är så jag jobbar.

 

 

I dag har jag haft min sista föreläsning innan jul och nu kan jag äntligen koppla av och ta lite ledigt. Eller?

Nja, inte riktigt. Jag har nämligen två tentor schemalagda till efter jul, så jag måste plugga ganska mycket. Sammanlagt har jag planerat in 70 övningstentor under julhelgen. Och just det, vårterminen börjar den 3 januari.

 

Så det blir inte mycket till lov i år. Men jag tänkte börja plugga i tid i alla fall. Faktiskt redan nu.

 

 

Dagens hiss: Julkalendern. Jag är lika hypad som 1996!

 

Dagens diss: Folk som hänvisar till t.ex. 1000 kronor som "tusen anledningar att göra någonting".

 

 

Jag sitter här mitt i natten och känner hur det kurrar i magen. Men hur var det nu?

Egen avföring - okej eller inte?

 

 

Dagen inleddes i skolan. Sov på stol. Sedan var det dags för uppföljningsexperiment. Tog 10 minuter. Jag kom ihåg alla 36 fraser från förra veckan. Bra. Sedan åkte jag och Davomundo hem till mig och spelade FIFA. Dave har fått för sig att vi från och med nu ska föra statistik över inbördes möten, så jag ville väldigt gärna få en bra start. Och det gick helt okej. Första matchen var spelmässigt en av mina bästa någonsin mot David. Jag hade över 20 avslut och borde vunnit matchen klart. Ineffektiviteten var dock slående och matchen slutade till slut 2-2.

 

I och med att första matchen slutade oavgjort så ville jag väldigt gärna göra en bra andra match. Och det gick helt okej. Jag kom inte upp i första matchens standard, men effektiviteten var något bättre samtidigt som Davo prövade strategin att låta Luka Modrić ta avsluten. Efter en svettig avslutning vann jag matchen med 2-1 och blev därmed den förste av oss att bestiga FIFA-tronen.

 

Religioner är märkliga. Börjar man analysera dem så finns det ju uppenbara brister i nästan samtliga. Även djupt religiösa personer ser de här bristerna - så länge det inte handlar om deras egen religion.

"Hur kan muslimerna tro att Muhammed var en profet och att ängeln Gabriel läste upp koranen för honom när han satt på ett berg? Det är totalt orimligt! Det var ju förstås så att Gud besökte Moses via en brinnande buske efter att Moses hade vandrat i öknen i 40 år."

 

Ja, det är lite lustigt det där. Jag förstår att man har stolthet, men man måste ändå försöka vara lite objektiv ibland. Den kanske största nackdelen med religioner är att de i grunden baserar sig på saker som redan har hänt. Eller förlåt: "hänt". Det är tydligen väldigt viktigt att hedra en massa gamla profeter. Jo, men det måste man göra. De var ju guds sändebud. Det står så i den här boken som skrevs för några tusen år sedan.

Det är lite kul att allting, alla frälsare och så, kom för så länge sedan. Det kommer ingen nu för tiden. Annars borde det vara ganska lätt för Gud att skicka ner en till snubbe med överjordiska krafter. Bara "Kolla här, jag finns!" Men nej, vi måste lita på 2000 år gamla historier.

Den är bra. Vi kan inte ens vara säkra på att människan gick på månen för 40 år sedan, men att Jesus gick på vatten två millenium tidigare, det tvivlar vi inte en sekund på. Är det inte lite sjukt? Det är ingen som har tänkt tanken att de som skrev de här historierna kanske egentligen bara var sagoberättare?

 

Nej, det här med religioner är någonting jag aldrig riktigt kommer förstå mig på. Det känns som någonting som egentligen inte borde kunna få fäste hos en större befolkning. Ändå fortsätter generation efter generation i samma ingrodda spår.

 

Det skrivs mycket negativt om föräldrar som pushar sina barn för hårt, som tvingar dem att idrotta på elitnivå. Det skrivs aldrig något negativt om föräldrar som föder upp barnen in i en religion. "Du får inte äta det här eller det här. Och även om du är superduperhungrig så måste du vänta med att äta till i natt. Och så måste du be till Gud fem gånger om dagen!"  Jag kanske inte ska sträcka mig så långt som till barnmisshandel, men jag kan väl kasta in ordet maktmissbruk?

 

(Och by the way, det där med att man måste be fem gånger om dagen för att accepteras av Gud. Varför skulle man vilja hänge sig själv åt en gud som kräver att man ber till honom fem gånger om dagen? Det låter som en riktig jävla douchebag i mina öron. Om Gud är så god och förlåtande, då ska han väl acceptera människan som hon är, inte beroende på om hon ber eller inte. Enda anledningen till att be skulle då vara på grund av rädsla, och det rimmar inte särskilt väl med ordet trygghet.)

 

Jag förstår att föräldrarna har goda avsikter, att de säkert menar barnet väl. Men de är så blinda av sin egen religion att de inte förstår att deras agerande kan vara till mer skada än nytta. Att pracka på någon en religion är ett slag mot friheten och faktiskt någonting som kan hindra individens utveckling.

 

Jag tror att världen skulle må bättre om det inte fanns några religioner. På riktigt. Vi kan väl kalla det Kenneths reform? Att avskaffa rubbet! Inga dop, inga bordsböner, inga trista predikningar om någon som kallas Gud. Det vore rena drömvärlden! Typ som att man dött och kommit till himlen!

Eller ja, just det...

 

Men missförstå mig inte nu, bara för att jag är ateist. Det här har ingenting med tro att göra. Jag har absolut ingenting emot troendet i sig. Om någon tycker att det mest logiska här i världen är att det sitter en åttaarmad elefant på ett moln och sprider visdomspulver till folket nedanför så är väl det helt okej. Kör din grej, liksom! Men jag tycker att det ska vara varje individs val. Bara för att du tror en viss sak så behöver inte ditt barn göra det. Låt barnet tänka efter själv. Varför kan inte var och en i lugn och ro få filosofera över livets frågor och skapa sig en egen tro? Faktum är att med ett sådant system behövs inga religioner. Alla är fria och ingen diskrimineras på grund av sin tro.

 

Barn kommer fortfarande att inspireras av sina föräldrar, och kommer fortfarande vilja tycka likadant. Men det kommer en tid då de är stora nog att komma med egna funderingar, och då sitter de inte fast i någon "religiös kvicksand". De kan tro på vad de vill. De kan leva sitt liv hur de vill. De kan gifta sig med vem de vill. Och kanske viktigast av allt: De skonas från alla förpliktelser som inte har med tro att göra.

Det är väl framför allt därför jag motsätter mig religioner. En religion är så mycket mer än bara tron på en högre makt. Det är en livsstil. Och i många fall en ganska inskränkande sådan.

 

Alla människor har rätt till religionsfrihet.

Alla människor borde ha rätt till frihet från sin religion.

 

 

... cause even prison's got exercise hour!

 

 

 

Jobbigt läge. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad ska jag kolla på i kväll egentligen? Jag har tre alternativ:

 

Programmet jag normalt sett kollar på på söndagkvällar. I kväll utmanas de av Dalibor Doder och Kim Andersson och det blir säkerligen en bra duell.

 

En svensk film där jag inte har någon direkt uppfattning om kvalitén, men där historien verkar spännande.

 

Toppmatch i franska ligan, där Zlatans lag kan återta serieledningen.

 

 

VKSFOF(?) kan ses på nätet i efterhand, men om jag ser det på TV så hinner jag ändå se andra halvlek av PSG - Lyon. Det hinner jag inte om jag väljer filmen. Å andra sidan kommer jag förmodligen aldrig se filmen om jag inte ser den nu. Hmm.

 

 

13.37 ett sådant här uppmärksammat klockslag. Ofta när någon kollar på klockan och ser att den är 13.37 så börjar personen le fånigt och fnissa för sig själv. Varför?

 

Jo, tydligen så vänder man upp-och-ner på talet och då står det typ "LEEt". Och då ska man först säga "L", som en individuell bokstav, och sedan resten av ordet som ett ord. På engelska. Då blir det "elit". Ponerat förstås att man ignorerar att ettan upp-och-ner-vänd inte blir ett t utan snarare ett versalt i eller ett gement l och att ordet då blir antingen "eliaj" eller "elil".

 

 

Jag vet inte om det bara är jag, men det känns ju knappast särskilt elitmässigt. Att det här inlägget däremot är det 1337:e inlägget på bloggen, ja... det är väl ganska "elit".

 

 

- Vad har du gjort i dag, Kenneth?

- Snö.

- Har du gjort snö?

- Nej, nu sade jag fel.

 

 

Min pappa skottade taket och jag körde bort all snö med skottkärra. Det visade sig att det fanns ganska mycket snö på taket så det blev många vändor med skottkärran. Vi höll väl på i åtminstone två timmar och det var ganska tungt fram mot slutet.

Bra, då kan jag äta kvällsmackor utan dåligt samvete.

 

"Så mycket bättre" är slut för den här säsongen. Faktiskt en ganska trevlig serie, även om majoriteten av tolkningarna inte levde upp till programmets titel. Förslag på deltagare till nästa säsong: Nanne Grönvall, Markoolio, Mojje och Amy Diamond. Och sedan några random dudes.

 

"Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst" lever upp till förväntningarna! Jag var först lite orolig över upplägget, men jag tycker minsann att de har gjort ett bra jobb. Framför allt när det handlar om att ta tillbaka karaktärer från första upplagan. Hittills har spökena, Lillan, Ivar, Leif och Glada Laxen gjort comeback. (Och så Greven och Sprak förstås!) Nu väntar jag bara på Melitta och sen ger jag den här julkalendern högsta betyg!