Att ångra sig lite för sent
- Tjena tjejen! Hur är läget?
- Jo, tack, det är bra.
- K bry. Ska du med hem till mig och duscha lite?
- Duscha?
- Ja, jag tänkte duscha och du ser lite smutsig ut så jag tänkte att du kanske ville hänka...
- Ja, det låter trevligt. Är det okej om jag tar med mig min storbystade tvillingsyster så kan vi
tvåla in varandra medan du tittar på?
- Fan vad gay! Gå och dö, blondinjävel!
Drömmen som dog
Läste precis att det inte ska bli något Idol nästa år. Jag som hade värsta comebackplanerna. Jag har faktiskt, på riktigt, under hösten suttit och filat på ett nummer som skulle slå juryn med häpnad. Som skulle visas i TV och bli ett Youtubeklipp med åtminstone 100 000 visningar.
Men nu får jag inte chansen att visa det.
Istället för Idol har TV4 nu köpt rättigheterna för "The X Factor", vilket är något liknande men samtidigt helt annorlunda. Och någon sådan mark vill jag inte besöka!
Inte första säsongen i alla fall...
kennethharblogg
Jag försöker surfa på internet, men allting är helt dött. Den enda sidan jag kan komma in på är http://kennethharblogg.blogg.se
Och jag noterade en liten ökning i besökarstatistiken just i dag, så jag tänkte...
Är det samma för er?
Högskoleprovet 2.0
Hehe. Där var jag fyndig...
Nu är det väl kanske så att det här inte var blott andra versionen av Högskoleprovet, och då blir ju rubriken genast pinsam och nonchalant. Men det som avses är i alla fall Det Nya Högskoleprovet. Mer matematik var det sagt och min tanke var då att det här var det ultimata tillfället för mig att få ett bra resultat. Matten behärskar jag, och i och med att provet var nytt så fanns det inte några gamla prov att träna på, vilket borde missgynnat dem som inte till naturen är välorienterade i matematik. Men i efterhand är jag inte helt säker på att det blev så.
Provet bestod fortfarande blockmässigt till hälften av matematik/diagram. Och de nya sektioner som introducerats bestod till 90 procent av plättlätta Matte A-uppgifter. Till viss del på bekostnad av den "svåra" NOG-delen. Så jag tror snarare att matematikresultaten blir bättre än vanligt.
Dessutom hade de reducerat ordförståelsen, där de flesta går bet, till förmån för ett meningskompletteringsavsnitt, där jag står mig sämre gentemot allmänheten.
Så belyser man det på det sättet kanske det till och med borde ha gått sämre för mig än förra gången det begav sig.
Men det gjorde det inte. Jag har kollat upp facit och det gick faktiskt över förväntan. Jag gav bort en diagrampoäng i rent slarv, vilket grämer mig rejält (fan om jag missar någon gräns med en poäng nu!), men jag drog å andra sidan hem en hel del oväntade poäng. Jag nästintill nailade ordförståelsen. Satte 15 av 20! Förra gången hade jag 20 av 40. Dessutom kammade jag hem ganska många poäng från engelskadelen.
Det enda som inte gick så bra, vilket också är det som sänker mig rejält, är läsförståelsen. Jag hann inte läsa alla texter, tvingades chansa på jättemånga frågor och tycks uteslutande ha chansat fel.
Summa sumarum gick det trots allt relativt bra och chansen till ett acceptabelt resultat finns.
Svaret får jag om fyra veckor.
And then there were seven...
Linni levde på lånad tid. Och en slutkvartett utkristalliserar sig mer och mer känns det som. Molly, Moa, Robin och Amanda F. Mitt tips är att det är de som blir topp fyra i år.
By the way, vad var kvällens tema egentligen? Dåliga låtar?
--------------------------------------------------------------------------------------------------
På dagens föreläsning sade Anders att de som inte hade redovisat första laborationen (dvs. jag och David) kunde få redovisa laborationen muntligt. Och det var ju ett glädjande besked. Efter att ha spenderat tio timmar på den skriftliga rapporten...
Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Återigen har vi där med att göra saker förgäves. Som när jag i dag gick supersnabbt mot pendeltåget även fast jag redan empiriskt visste att jag med typ 99 procents sannolikhet skulle missa den med 10 sekunder (vilket jag också gjorde).
Är det värt det?
Å andra sidan... De timmar jag lagt ner på labben är ändå redan förbrukade. Mitt liv nu flyter på relativt oberoende av vad som hände de där timmarna. Så egentligen förändrar det ingenting. Men han kunde väl ha sagt någonting liiiiite tidigare? (i ren G-anda)
...
Jag var supernära att kamma hem drygt 25 000 på tipset. Blev dock bara 47 spänn.
I hate when that happens!
Den låg i ett förråd
David ordnade århundradets skattjakt enbart för mig, med ledtrådar över hela Kräftriket.
Jag gick fram och tillbaka, upp och ner, klättrade på stolar och krälade på golvet.
Efter en timmes letande fick jag äntligen tag på skatten - min egen ryggsäck.
Men det var kul. Det var en riktigt välplanerad skattjakt och han hade verkligen tänkt på detaljerna. Thanks, bro!
(Hur fan ska jag toppa det här nu då?)
PS. Det finns egentligen lite mer till historien, men det stannar mellan mig, David och Sandra. En liten trekant där.
...
Kväljningar - fenomenet som uppstår när man inser att man kan slicka sig själv under armarna och provar det bara för att.
Killer facebook-status där alltså. Vete fan varför jag skrev det på bloggen...
Dawson's Creek - (Sk)enbart för din skull!
FETASTE SPOLERVARNINGEN! SPOILER ALERT! SPOILER ALERT! SPOILER ALERT!
Jag har nu sett alla avsnitt av Dawson's Creek (jag uttalar det fortfarande [Dåsåns Ckrik]).
När jag nådde säsongsfinalen av säsong fyra och började planera det här inlägget så var det enbart positiva segment som uppenbarade sig i mitt huvud. Men två säsonger senare är det mesta bara negativt.
Till att börja med: Är det inte lite konstigt att den enda karaktären som är med i alla avsnitt av Dawson's Creek är Joey?
Dawson är visserligen karaktären som serien centreras kring. I början av serien är det han som är limmet. Men ju längre serien går så blir det mer och mer uppenbart att det faktiskt är Joey som spelar huvudrollen. I de två sista säsongerna känns det som att den enda anledningen till att Dawson över huvud taget är med är att serien heter just Dawson's Creek.
(Och varför var alla som Jack träffade plötsligt homosexuella så fort han kom ut ur garderoben?)
En annan sak. Ordet "Creek" i titeln hänvisar ju till stället där Dawson och Joey bor. I Capeside. Då kan man ju inte flytta hela serien till Boston helt plötsligt. Visst gör karaktärerna några återbesök, men de bor inte där längre! Det är dåligt, faktiskt.
Men det hade jag ändå kunnat förlåta om serien haft ett bra och värdigt slut. Men slutet var en katastrof! Sista avsnittet var riktigt dåligt! Att Jen dog utan att man myntat för det i förväg var ju bara helt onödigt, ologiskt och riktigt kasst. Men det är inte bara därför sista avsnittet sög.
Man kan inte basera en hel serie på ett episkt kärlekspar om de inte får varandra i slutändan! Dödsdom på det! Dawsons själsfrände väljer istället hans bästa vän. Skitsamma om de fick varandra på något själsligt plan eller eventuellt i Dawsons egna TV-serie om sig själv - Dawson och Joey ska vara tillsammans. Så är det bara!
De hade inte behövt gifta sig eller så. Det hade räckt med en indikation. Typ att de i sista scenen kollar på TV i Dawsons rum och Joey säger typ: "You know it's funny. After everything we've been through these last ten years, we still ended up in your room on a Saturday night watching ET." Och om de verkligen ville charma tittarna kunde det sluta med att båda lade sig i Dawson's säng efter att Joey först haft en massa invändningar till varför det skulle vara olämpligt, och att Dawson då yttrade den klassiska repliken "Why'd you have to bring it up anyway?".
Det skulle vara ett ganska bra slut. Men med slutet de valde kan jag nu aldrig mer se serien. Jag vägrar titta igenom den igen när jag vet att de inte får varandra. Jag är fortfarande riktigt förbannad.
Så där har vi det. En serie som egentligen var ganska bra får en etta i betyg. På grund av ett enda avsnitt. Trist.
Plus att de bytte intromusik inför säsong 3.
Idioter.
Tre saker man inte vill höra på nattåget hem
"Jag känner mig helt nere. Jag tror att jag har influensan."
- Tjejen bredvid
"RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAP!"
- Fyllot mittemot
"Oj då! Det här ser inte bra ut!"
- Tågföraren som av misstag slagit på mikrofonen
Is it me?
Ny kurs i dag igen. Inleddes med en datorlaboration. Studenterna fick sex timmar på sig. Det ansågs vara mer än tillräckligt för att hinna bekanta sig med programmeringsspråket SAS samt att lösa alla uppgifter. Och det var nog ganska bra planerat av lärarna. För alla grupper hann färdigt.
Eller ja, alla grupper utom en. Och jag behöver väl inte säga vilken grupp det var?
Sju och en halv timme senare är jag fortfarande inte klar. Kanske kan klara det på ytterligare en halvtimme om jag får mitt histogram att fungera.
Men nej, just det. Eftersom vi inte hann redovisa muntligt i dag så måste vi nu skriva en utförlig laborationsrapport där vi i detalj går igenom varenda steg i laborationen. Och med den senaste tidens restfest i minne så lär det bli kvällsplugg i skolan hela nästa vecka.
Men whatever. Jag vann 1 800 på tipset.
Ovärt.
Åkte till KTH för att köpa mackor att äta till middag.
Så hade de bara ost- och kalkonmackor. Kalkonmackorna kostade dessutom tre kronor extra.
Då hade jag lika gärna kunnat köpa en fryspizza på Statoil.
Stokastiska Processer och Simulering II
Ny vecka. Ny kurs. Ny lärare. Som dock i sig själv är ganska gammal. Och man kan ju tycka att en så pass rutinerad lärare borde ha typ allt material i ryggraden. Ha alla anteckningar i huvudet. Kunna allt han ska säga utantill.
Vår lärare inledde istället föreläsningen med att läsa följande mening direkt från sina papper:
"Hej, jag heter Thomas Höglund och jag är lärare på den här kursen."
Tentapub och Stora Silvret
Det blev till slut tentapub för mig i går kväll. Och efter eventuellt två omtentor tidigare under veckan så känner jag att jag äntligen börjar leva studentlivet på riktigt. Och jag måste säga...
I have been missing out!
Först gick vi till lärarpuben(?). Där stod cirka hundra personer intill väggen och spräckte bubbelplast. Så jag passade in ganska bra...
Sen gick vi till datalogpuben. Eller ja, till kön till datalogpuben. Men efter en och en halv timme så gick vi även in i datalogpuben. Det hade var lite småkyligt ute och jag hade på mig min vinterjacka. Tyvärr var garderoben full, så jag fick dansa med jackan på. Efter en timme lade jag den dock i en hög på golvet och kom undan med endast en böteslapp. Fast det var inte riktigt böter. Festen hade fängelsetema och polisen var en superhet blondin och min bestraffning var att jag skulle dansa med henne och ge henne en kram. Så jag tog av mig alla kläder och lade dem i högen...
Nej, det gjorde jag inte. Men det andra var faktiskt helt sant. Tyvärr försvann dock polisen in i folkhavet innan jag hann få mitt straff och sedan hittade jag henne inte på hela kvällen.
Möjligtvis var det min riktiga bestraffning.
Men jag dansade loss ordentligt i alla fall. Kanske lite väl mycket när "Popular" dök upp i högtalarna, men ibland så är det svårt med självbehärskningen...
Kom inte på någon bra övergång till fotbollsallsvenskan så istället blev det en bild på två getter.
AIK spelade 1-1 mot Helsingborg och vann Stora Silvret. Det var roligt. Näst bäst i Sverige och chans till Europa League-spel nästa säsong. Dock tycker jag att det är lite töntigt att hålla på med stora och lilla silvret. Ge tvåan silver och trean brons! Precis som i alla andra sportsammanhang i hela världen.
Här hemma kammade jag för andra året i rad hem familjetipset gällande Allsvenskans sluttabell. Skönt att åter få smaka lite på segerns sötma. Men jag hade väl inte direkt någon mördande konkurrens.
Den som var näst bäst var min syrra och hon tippade Halmstad som etta.
Så jävla omtenta!
Omtenta nästa. Det blir inte mer omtenta än såhär. Kenneth, du suger! Du kanske borde börja plugga inför omtentan?
Ja, synonymerna bara sprutade genom huvudet halvvägs genom tentan. Och jag tänkte att här har jag material för en bra bloggrubrik.
Men sen fick jag ihop några extra poäng (tror jag) och i slutändan blir det nog bara några få poäng ifrån godkänt. Så det är inte jättepinsamt även om det förstås känns jobbigt.
Jag insåg direkt när jag såg tentan att det var ganska kört. Nästan alla frågor innehöll någon form av "Show this" eller "Prove that" och om det är någonting jag bortsett från helt när jag har pluggat så är det bevis. Det jag pluggat mest på kom inte alls. Däremot kom några andra saker som jag inte heller har pluggat på.
Det skulle inte vara kul att få två omtentor på en vecka.
Fick nyss ett sms av Johanna om att det är tentapub på KTH ikväll. Jag kanske borde gå dit och dränka mina sorger i alkohol.
Dessutom var det ett tag sedan jag stod ensam i ett hörn, så det kanske är på tiden...
Bloggen fyller två år!
Två år. Så länge har jag haft blogg. Två år. Och fortfarande ingenting vettigt.
Jag skrev det där inlägget "Sanningen angående valet" förra året, men det är typ det enda.
Fast vad gör väl det? Två år är likväl en milstolpe och jag väljer att fira. Kanske till och med ska öppna chokladasken som har legat i bokhyllan sedan påsk?
Näe...
Eller?
Näe...
Eller?
Näe...
Näe...
Jo...
Grattis på födelsedagen, bloggen! Må du leva ett litet tag till!
Cirka 5 timmar kvar till tentan (vad fan är betaportfölj?)
Det kändes inte så bra inför tentan i onsdags. Det känns ännu sämre nu.
Bara det faktum att tentan är på engelska ger mig kalla kårar. Att jag sedan inte fattar någonting spinner på eländet. Och det är verkligen så. Jag fattar ingenting. Jag har lärt mig ett fåtal metoder som ger mig svaret på vissa ställda frågor, men jag vet inte vad jag gör eller varför jag gör det. Då är det skönt att veta att jag bara behöver ett E. Jag känner mig faktiskt mer harmonisk nu än när jagade toppbetyg. Att kunna vara nöjd med ett E är som att skjuta ett lejon i svansen och behålla köttet fritt från metall.
Men E är svårt nog. Framför mig just nu har jag ett åtta sidor långt handskrivet häfte med saker jag ska lära mig utantill. Under de närmsta fem timmarna. Under den tiden ska jag också gå till/från pendeltågs-/tunnelbanestationen och helst hinna sova en timme också.
Men skulle jag mot förmodan lyckas lära mig allt som står i häftet så kommer det allena att bidra med cirka 25 poäng. Och då får jag förlita mig på att min till synes förgångna tentamagi ger mig de extra fem poäng som behövs. Det är absolut ingen omöjlighet, men ändå inte jättetroligt.
Skattningsskalan lyder:
A - 0 %
B - 0 % (Sorry, Patrik)
C - 0 %
D - 5 %
E - 30 %
F - 65 %
Cheer for the underdog!
Jag har funderat
Jag har funderat på en grej: Är jag verkligen sämst eller har jag bara svårt att fokusera?
Efter att ha tänkt på det av och till några timmar så kom jag fram till att jag verkligen är sämst.
Så jävla värdelöst!
Jag var inte den enda som muttrade bittert när jag stegade ut ur klassrummet. Tentan var svår, men kanske kan Anders kompensera med generös poängsättning?
Det är mitt enda hopp just nu. För det luktar omtenta.
Det är tråkigt, för känslan efter fyra frågor av sex var ändå att det skulle kunna gå vägen. Jag kände att det skulle kunna räcka om jag klarade en halv fråga till. Men så kom två frågor där jag inte hade den blekaste. Och det kändes så surt, när jag faktiskt hade klarat ett par frågor inledningsvis. Att det inte betydde någonting. Det är det som känns mest surt.
Men det är inte helt kört. För innan jag lämnade salen (med 50 minuter till godo - what up?) så lyckades jag knåpa ihop en lösning till uppgift 6.b). Förmodligen helt fel, men ändå med ett rimligt svar. Skulle det visa sig vara rätt så kan det räcka med en tröstpoäng från en icke avklarad uppgift, förutsatt att jag inte får något poängavdrag på de uppgifter jag tror mig ha klarat. Som ni märker så griper jag efter halmstrån, men jag vill så gärna ha ett E. Framför allt då jag inte alls är förberedd inför tentan på fredag.
Så vi kör på obotlig optimism i kväll. I morgon kommer förmodligen en stor dos av det motsatta.
Mindre än 8 timmar till tentan (vad fan är kovarians?)
När min syrra pluggar matematik försöker jag få henne att förstå vad hon gör och inte bara lära sig principen. För sedan kommer ett tal på provet som inte ser exakt likadant ut och då är det kört. Och det gäller även mig.
Det är inte omöjligt att klara sig ändå. Jag menar, det är ju inte direkt som att det är den vida matematiska förståelsen som har hållit mig flytande det senaste året. Men det är så mycket skönare när man förstår åtminstone litegrann! Just nu sitter jag med gamla tentor i Sanno II och saknar förståelse helt. På varenda uppgift. Jag kan därmed enbart förlita mig på principer och det är en väldigt skör tråd. Dessutom är de flesta principerna helt ologiska och förändras gång på gång, varpå de inte längre är principer utan bara rent nonsens. Så det ska till en himla massa tur för att det ska gå vägen i morgon. De enda säkra poängen är chockerande nog bevisfrågor, fast bara om det gäller fyra specifika bevis. Ja, duktiga jag har memorerat fyra bevis på hela kursen! Wow.
Jag brukar ju göra en liten skattningsskala procentuellt så jag vidhåller väl den traditionen.
A - 0 %
B - 0 %
C - 2 %
D - 13 %
E - 25 %
F - 60 %
Ja, som ni ser är förutsättningarna inte de bästa. Det enda som talar för är att det brukar se ut precis så.
Popdivan Kenneth
Rösten tillbaka. Det vittnade 9 800 poäng på "Tusen och en natt" om. Efter det körde jag dock järnet i elva låtar till (varav tre gick i konstant falsett) och nu är rösten borta igen.
Det är jäkligt synd faktiskt. För den där tjejen ringde upp mig och erbjöd mig en natt jag aldrig skulle glömma. Hon sade typ "Jag gör hela grovgörat. Du behöver bara ligga där och ta emot." Men på grund av mitt rösttillstånd kunde jag inte acceptera hennes erbjudande.
Hon sade att hon ville spruta grädde över hela min kropp och slicka mig ren från topp till tå, men inte heller det blev nu någon verklighet.
Avslutningsvis erbjöd hon mig en nakenmassage med "happy ending" om jag bara tryckte på valfri knapp på telefonen.
Men just då fick jag en spontan reumatisk kramp i min högra hand och kunde inte röra mina fingrar, så det slutade med att jag tappade telefonen i golvet.
Så tjejen lade på och nu sitter jag här helt ensam i ett hav av tristess.
Och AIK torskade...
Kalla mig Kalle!
- Tjena Kenneth!
- Kalla mig Kalle!
- Varför då? Du heter ju Kenneth.
- Ja, men det är lättare att säga Kalle än att säga Kenneth.
- Ja, det har du nog rätt i, Kalle!
- Kenneth!
- Va?
- Ja, jag ändrade mig.
Internskämt
Här sitter jag en måndagkväll och njuter frukterna av formlerna (6.2) i SannoII-boken.
Trött igen
I dag gick jag upp klockan 12. Då var jag pigg. Nu är klockan 21. Nu är jag trött. Jag lyckades alltså hålla igång i nio timmar i dag. Det var ju bra. Gick för övrigt utanför dörren för första gången på en vecka. Typ "Jaha, var det så här luft kändes?"
Min röst är fortfarande inte bra. Ibland försvinner den helt. Det är lite synd.
Jag som äntligen hade tagit modet till mig för att bjuda ut en tjej på en dejt. Jag hade nämligen bestämt mig för att göra det en och endast en gång i livet. Och eftersom det här var den enda gången får vi aldrig veta hur det hade gått. Det hade nog kunnat gå bra faktiskt. Hon sade att hon gillade mig. Sedan sade hon typ "Jag önskar att du kunde bjuta ut mig på en dejt". Men ja, nu blev det ju ingenting av det där. Sedan erbjöd hon sig en snabbis på toaletten, men även det föll i stöpet eftersom jag inte kunde svara. Som en sista kommentar sade hon att jag skulle få stoppa ner handen i hennes trosor om jag bara kollade in i hennes ögon i två sekunder.
Men just då fick jag en fluga i ögat och kunde inte se någonting, så då sprack det också.
Så tjejen drog hem och lämnade mig ensam och övergiven i en enda stor bubbla av tomhet.
Men AIK vann...
Som den vassa kniven på fönsterbrädan
Ingenting lämnar någonsin mitt rum. Mina föräldrar kommer in med saker lite då och då.
"Kan du ha de här i ditt rum i några dagar?", brukar de säga. Men de kommer aldrig och hämtar sakerna igen.
Och sedan klagar de på att jag har många onödiga saker i mitt rum.
Men det är ju era saker!!!!
------------------------------------------------------------------------------------------------------
AIK är klara för Damallsvenskan 2012! I dag blev det definitivt klart när de sopade dit Gustafs GoIF med 4-1. Det var roligt! Jag har faktiskt gått på en hel del matcher i år. Vanligtvis brukar det bara bli en match per år, men i år har jag gått på mer än hälften av hemmamatcherna. Ska försöka fortsätta med det nästa år.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Monogami.
Poängen är poängen
I dag har jag pluggat finansmatematik. Det har inte gått särskilt bra. Tänkte därför införa en ny, spännande tävling.
Gissa hur många poäng Kenneth får på tentan!
Tentan äger rum på fredag, består av sex frågor med en total på 60 poäng. Betygsgränserna är troligen: E - 30 p, D - 36 p, C - 42 p, B -48 p, A -54 p.
Tävlingen gäller alltså tentan i Grundläggande finansmatematik på fredag. En gissning per person, och den som kommer närmast nomineras till Decembergalan.
(TÄVLINGEN AVSLUTAD. INGEN DELTOG MED GODKÄND GISSNING.)
Och problemen hopar sig ytterligare
Fick ett mejl om att min tenta nästa onsdag inte kommer äga rum i Kräftriket utan i någon jävla sal som heter Ugglevikssalen. Det var dessutom det enda som stod. Man kan ju tycka att de kunde skriva åtminstone på ett ungefär var den här salen ligger. Jag misstänker att den ligger någonstans i "huvudbyggnaden", det där stora huset där alla utom matematikerna går. Men så vitt jag vet kan salen lika gärna ligga i ett annat distrikt. Så tack, SU. Nu måste jag vänta till omtentan i januari. För alla vet ju hur det går när jag försöker hitta till ett ställe jag aldrig varit på förut. Det går åt skogen.
Vilket i och för sig skulle vara ett passande ställe för Ugglevikssalen...
???
Här har jag gått runt hela dagen och trott att jag äntligen är frisk. Och så helt plötsligt, från ingenstans, så nyser jag blod.
Like... what's that about?
All better
Vaknade upp i morse som en helt ny människa. En människa som har tappat fyra dagars tentapluggande och nu riskerar att bli underkänd på två tentor.
Men sjukdomssymptomen är så gott som borta. Fortfarande några spontana hostningar och en röst som knappt skulle nå 7000 poäng på "Främling" på Singstar. Men inget slem, ingen feber och - framför allt - ingen smärta när jag sväljer. Känner mig så fri!
Och jag säger då det. Nu när jag äntligen har blivit frisk så ska jag aldrig mer ta någonting för givet. Jag ska uppskatta minsta lilla småsak och ta vara på varenda sekund i mitt liv!
Eller nä, förresten. Det lät ganska jobbigt. Det får bli "Simma Lugnt, Larry" och en leverpastejsmacka som vanligt.
You know what really socks?
Jag byter strumpor varje gång jag har duschat. Men sällan annars.
När jag går och lägger mig så tar jag av mig mina strumpor och slänger dem i en hög på golvet. När jag vaknar morgonen därpå, frysandes om mina fossingar, tar jag på mig strumporna igen.
Dock inte nödvändigtvis samma par strumpor. Vilket är ett problem. Ni förstår, det försvinner aldrig några strumpor från den där högen. Det finns alltså en teoretisk chans att jag väljer samma strumpor varje dag flera månader i rad.
Ses strumpvalet som helt slumpmässigt är risken väldigt liten. Men någonting säger mig att valet inte är helt slumpmässigt. För det är ganska ofta som jag upptäcker en röd fläck på vänstra strumpan. Och jag är ganska säker på att jag bara har en sådan strumpa.
Nu kanske någon undrar varför det är ett problem. Jo, det är nämligen så här. På undersidan av den där fläckstrumpan är det ett stort hål och det brukar bli lite kallt ibland.
EM, bre!
Glömde visst nämna det i tisdags. Hade fullt upp med den där bilden på Anders Frisk.
Men Sverige är klart för EM 2012!!!
Kul.
Mitt liv som stum
Jag skulle klara av livet som stum ganska bra. Har gått runt två dagar i sträck utan att få fram ett enda ord och har klarat mig utmärkt med hjälp av charader. Det enda jag egentligen saknar är att kunna dividera med mig själv. Och att kunna sjunga.
Dock har jag andra, mer allvarliga, bekymmer. Har tidigare ansett att kräksjukor är de värsta "vardagssjukorna". Att ständigt vara svag. Att inte kunna behålla någonting man äter eller dricker.
Men det jag upplever just nu är faktiskt värre. Mycket värre. För mellan spyattacker finns det ändå stunder då man inte kämpar med kräkreflexer. Då man enbart är matt.
Som läget är nu har jag ont hela tiden. Varje sekund, varje minut. Och varje gång jag sväljer är det som att ett vulkanutbrott äger rum i halsen/svalget/öronen. Och varje hostattack gör det hela ännu värre. Och slemmet som rinner ut ur diverse öppningar ska vi inte ens prata om.
Det är som att jag är en vandrande cocktail av en massa olika sjukdomar som bara väntar på att explodera och spridas ut i värden likt Digerdöden gjorde på 1300-talet. Som att jag tagits över av Djävulen och minsta lilla hostning, minsta lilla nysning, ja, minsta lilla andetag jag tar kan leda till undergången för alla som befinner sig inom hundra meters avstånd.
Jaja. Ses i skolan i morgon allihopa!
Frisk
Anders Frisk.
Sjuk
Den kom som ett yrväder en oktoberafton och lade ett virus i en svångrem om halsen.
Febern.
Kände mig redan igår superkrasslig, men valde att ändå åka till skolan. För att labba. Hur det gick? Sex timmars slit. Fyra rester. Och vi är fortfarande inte ens nära.
I dag orkade jag inte. Olidliga halssmärtor, raspig hosta och en rinnande näsa har adderats till febern. Det enda jag egentligen har ork till är att ligga i sängen.
Men viljan slår det mesta. Så hade det här varit gymnasiet så hade jag nog kämpat mig till skolan trots allt. För att upprätthålla 100 procents närvaro. Och hade jag haft tenta i dag så hade jag med största sannolikhet varit på plats.
Nu slipper jag hur som helst bry mig om sådana saker. Missade visserligen en repetitions-föreläsning i dag, men jag är typ kung på att plugga på egen hand.
Host host.
-----------------------------------------------------------------------------------------
- Är det sant att du är så sjuk så att du inte ens kan prata?
- ...
- Men svara då, för i helvete!
Tre frågor
1. Varför måste jag själv hitta på de bevis som jag sedan ska lära mig utantill?
2. Varför är det alltid Måns Möllers lag som får den snygga tjejgästen i Time Out?
3. Varför vann inte Tyresö?
En katt på mitt golv
Det har legat en katt på mitt golv i drygt fyra timmar nu. Hur länge måste jag vänta innan jag får rycka av honom halsbandet och kalla honom Kennekatt?
Jag somnade klockan 21.30 och vaknade 11.05
Äntligen! Så många gånger som jag har lagt mig tidigt för att sedan betala för det resten av natten...
Det här var jag värd.
Dock hann jag ju nu varken rehabträna eller skriva bevis i går, så nu är hela dagen i dag förstörd istället. På något sätt lyckades jag alltså ändå förlora.
Jag får trösta mig med att jag åtminstone kammar hem några kronor på tipset när Tyresö vinner i eftermiddag. För det gör de väl?
Jag har börjat samla på hushållspappersrullar
Har hittills två.
En liten Idolcheck
Vet inte om jag kan heja på Amanda P längre. Hon har typ rött hår nu...
Får nog byta till Amanda F istället. Är inget jättefan av hennes röst, men däremot av hennes personlighet. Tillbakadragen och försiktig. Perfekt kombination.
Duellen borta - dåligt! Även om det så klart öppnar upp för spännande skrällar.
Veckotemat borta - dåligt om så vore fallet, men tydligen har det bara bytt namn till "veckans utmaning".
Denna veckas utmaning var för övrigt låtar från topplistan. Jag kände igen 3 av 11 låtar.
Erik vill ha mig
Erik Hamrén ringde mig och ba: "Jag såg dig i en match i korpen förra året och jag vill att du spelar från start mot Finland."
Men jag ba: "Inte en chans att jag spelar en enda minut om jag inte får ha nummer 13 på ryggen."
Så nä, det blir Zlatan på topp som vanligt.
Var är hår?
- Klipp typ tre centimeter så blir det bra.
- Tre centimeter till, eller? För jag har redan kapat en decimeter...
Nejdå, min frisör är stabil. Så stor skillnad är det faktiskt inte. Diademet fyller fortfarande sin funktion. Det är det viktigaste. Försöker nämligen skapa nya supertrenden här.
Killar med diadem.
Har det i skolan nästan varje dag. Ännu har ingen tagit efter, men det är förmodligen bara en tidsfråga.
Här en annan tidsfråga:
Om Pelle går hemifrån klockan kvart i sju och Maria går hemifrån kvart över åtta, vem kommer då först till skolan om Pelle bor 15 kilometer från skolan, Maria bor 3 kilometer från skolan och Maria går dubbelt så snabbt som Pelle?
Första personen med rätt svar och godkänd motivering nomineras till Decembergalan, en liten gala jag tänkte hålla här på bloggen i december. Kul va?
(TÄVLINGEN AVSLUTAD. INGEN DELTOG.)
Traditionen lever!
Jag trodde på förhand att jag skulle spendera kvällen i leda, utan att äta en enda kanelbulle. Istället blev det sex.
Och efter det så åt jag ett par kanelbullar också...
Kvällens match var helt galen och fick det mest osannolika slutet. Inom loppet av fem minuter tappade AIK en 7-2-ledning till 7-7 och förlorade sedan matchen på straffar.
Vem som stod i mål? Markus "Sopan" Svensson. Svensson har nu släppt in 10 mål på fyra perioder och dessutom släppt in två av tre straffar! Motsvarande siffror för Viktor Fasth är 11 insläppta på 23 perioder och två av sju straffar. Statistik är inte allt, men i det här fallet talar den sitt tydliga språk. AIK behöver Viktor Fasth.
Anledningen till att jag åt bullar var att man faktiskt fick bullar på Hovet. Och när man får sådana här gratischanser att hålla traditioner vid liv ska man ta dem, tycker jag. Så härmed ingår jag en pakt med mig själv. Den 4 oktober varje år ska jag kanelbullefrossa. No matter what!
(Av årets övriga 364 dagar ska dock minst 360 vara kanelbullefria.)
Kanelbullens dag
Dock blir det ingen kanelbulle för mig (såvida man inte bjuds en på Hovet).
Och vet ni vad? Det gör mig ingenting. Visserligen bryter jag en tolvårig tradition, men jag kan nog må bra av att avvara de extra kalorierna som en bulle medför. Plus att jag typ är allergisk mot kanel, så det ska bli skönt att slippa uppsöka akuten för en gångs skull.
David och jag har nyss skrivit klart terminens första "labb"-rapport. Vi bestämde oss för att i år joina den oseriösa klick som inte förklarar eller analyserar sina resultat utan bara slafsar ihop fem rader, bifogar en plot och skickar in rapporten utan kod.
Det var rätt kul faktiskt.
PS. Kanske lite onödigt att lägga upp en bild på en kanelbulle när jag precis skrivit att jag inte ska äta någon. Men ja...
Det stora valet
Jag stod inför ett val i morse. Tåget skulle gå om nio minuter och jag stod i hallen. Utan jacka. Den låg nämligen i mitt rum. Efter derbyfadäsen senast bestämde jag mig för att strunta i jackan och gå direkt till tåget. Genom att gå snabbt skulle jag behålla värmen, varpå jackan skulle bli överflödig.
Jag kom till stationen med 20 sekunder till godo, men möttes av oroväckande många människor på perrongen. Jag kisade lite försiktigt upp mot ljustavlan. Tåget var en timme försenat.
Jaha.
Det fanns inte mycket annat att göra. Jag fick helt enkelt stå där och vänta. Tillsammans med ett tusental medresenärer stod jag där i tystnad och lyssnade på den senaste trafikinformatio-nen som ropades ut i högtalarna: "Det råder kraftiga förseningar i pendeltågstrafiken."
Nähä, det menar du inte...
Så där stod jag då ute i kylan i cirka 58 minuter. Kände vinden i håret. Huttrade lätt för mig själv.
Önskade att jag hade haft en jacka.
Pengarna på bordet
Så klart kollade jag in TV4:s nya "gameshow". Jag brukar alltid se premiäravsnittet och kanske något avsnitt till för att sedan glömma bort det helt och hållet. Men här finns det faktiskt en chans att jag ser åtminstone hälften av avsnitten.
Det är så skönt med ett program där de tävlande inte kan hoppa av under spelets gång. Och de ges inte allt för mycket tid att vela. En minut. Inget "Hur går tankarna?" eller typ "Vill du ringa en vän"? Det är "Klockan tickar - kör!"
Och så är det två stycken som tävlar i lag, vilket gör det hela mycket roligare. De triggar varandra. Man kan känna deras panik när man sitter hemma i TV-soffan (nu satt jag visserligen i min kontorsstol, men kontentan är densamma).
Det är inte heller alltför mycket småprat mellan frågorna, utan rakt på sak. Det uppskattas.
Och så har jag faktiskt ingenting emot Peter Jihde heller.
...
Jag är en bäver.
Plugg vs tugg
Plugga sån't jag inte förstår eller tugga sån't jag inte förmår?
Det är lite det jag har att välja på just nu. Familjen ropar om hembakad äppelpaj medan jag ser med uppgivenhet på de matteuppgifter jag förväntas klara av om drygt två veckor.
Tror faktiskt att jag väljer att plugga. Visst känns det hopplöst. Men det är just i sådana här situationer som det är så skönt att ha den där raden av 14 godkända tentor bakom mig.
Jag vet ännu inte hur man misslyckas och det talar för mig. Allt annat talar som vanligt emot, men just traditionens makt är den ljuspunkt jag väljer att bejaka.
Så det blir nog bra till slut. Dock kan ni ge er tusan på att inläggen om två veckor kommer vara fyllda av panik, frustration och ångest. På tal om traditionens makt.
I övrigt konstaterar jag att det nu är oktober men att det fortfarande känns som april.
