kennethharblogg

Det kändes inte så bra inför tentan i onsdags. Det känns ännu sämre nu.
Bara det faktum att tentan är på engelska ger mig kalla kårar. Att jag sedan inte fattar någonting spinner på eländet. Och det är verkligen så. Jag fattar ingenting. Jag har lärt mig ett fåtal metoder som ger mig svaret på vissa ställda frågor, men jag vet inte vad jag gör eller varför jag gör det. Då är det skönt att veta att jag bara behöver ett E. Jag känner mig faktiskt mer harmonisk nu än när jagade toppbetyg. Att kunna vara nöjd med ett E är som att skjuta ett lejon i svansen och behålla köttet fritt från metall.
Men E är svårt nog. Framför mig just nu har jag ett åtta sidor långt handskrivet häfte med saker jag ska lära mig utantill. Under de närmsta fem timmarna. Under den tiden ska jag också gå till/från pendeltågs-/tunnelbanestationen och helst hinna sova en timme också.
Men skulle jag mot förmodan lyckas lära mig allt som står i häftet så kommer det allena att bidra med cirka 25 poäng. Och då får jag förlita mig på att min till synes förgångna tentamagi ger mig de extra fem poäng som behövs. Det är absolut ingen omöjlighet, men ändå inte jättetroligt.
Skattningsskalan lyder:

A - 0 %
B - 0 % (Sorry, Patrik)
C - 0 %
D - 5 %
E - 30 %
F - 65 %

Cheer for the underdog!