kennethharblogg

Glad Valborgsmässoafton!
Att det redan har gått ett år sedan jag skrev det där Valborgsmejlet till Mats!
Som han rådissade...


Idag fyller min gamla klasskompis (och motspelerska i en oförglömlig sketch inför fullsatt aula där vi bland annat bar hattar som för egen del var rosa) år.
Jag är osäker på om hon läser den här bloggen, då hon under dryga sex månader aldrig har skrivit någon kommentar, men en liten minidikt ska hon få i alla fall.
Hon fyller ju faktiskt 20!


Hoppas du får en trevlig dag
följt av en kväll full av välbehag
När sen natten anländer, då är det så sant
att du, Isabell, har blivit en tant


Grattis på födelsedagen!
Gå nu ut och gör något du brinner för!

Hehe. Eld.

Det kändes som att alla försökte stoppa min framfart idag. Pensionärerna i rulltrappan. De sju idioterna som gick hand i hand på Centralen under rusningstrafiken. Tågspärren vid Universitetet. Och sen typ två mils stängsel och en skylt som hänvisade till andra sidan vägen.
"Men andra sidan vägen leder väl inte till skolan?"

Jag låtsades att jag var bäst och trotsade alla hinder.



Fråga: Är det verkligen glasstider redan? Det blåser ju trots allt rätt kallt.
Pressbyråns spelbord (som de för övrigt har gömt väl) var upptaget och jag fick istället luta mig över glassdisken/frysboxen när jag skulle fylla i mina stryktipsrader. Men det var näst intill omöjligt. Alla skulle ha glass. Under de cirka fem minuterna jag stod där kom det säkert femtio personer som ville "smaka den senaste Magnumsorten" eller "slicka på nåt isigt". Och då överdriver jag inte.

Det här var dessutom bara ena sidan. Den andra sidan var minst lika befolkad.

Vi spelade återigen i skur.
Fast det var inte så mycket skur. Mer som tre droppar i pannan under stretchingen.

Min insats var inte så bra. Jag åstadkom egentligen ingenting, annat än att bränna ett friläge. Men vi vann med 2-1!


När jag gick hem från pendeltågsstationen i min ensamhet funderade jag på om jag skulle go bananas och göra någonting helknäppt. Jag bestämde mig till slut för att imorgon gå upp klockan halv åtta och ta ett tåg tidigare till skolan.

Japp, sån är jag. Helt galen.

Min nya studieteknik fungerar hur bra som helst! Jag har blivit mer effektiv och känner mig dessutom inte lika trött längre.
Studietekniken grundar sig på följande enkla resonemang:

1) Jag förstår inte vad det står i läroboken, så varför ska jag läsa?

2) Lärarna går igenom uppgifterna på lektionen, så varför ska jag göra dem själv?

3) Med mitt fiskminne finns det egentligen ingen poäng i att plugga över huvud taget förrän dagen innan tentan.

Men jag menar...  om man inte har lärt sig det tills dess så kommer man aldrig att göra det.



Så jag ser på TV...

Det viktigaste först: Jag vann FIFA-turneringen.
Jag slog Davodinho i finalen efter en väldigt dramatisk avslutning. Det stod 0-0 när matchen gick in på tilläggstid. Jag fick hörna. Efter en helt misslyckad variant lyckades Davo bryta bollen och kunde kontra. Han gjorde inget misstag utan sköt in 1-0 via stolpen. Matchen var över och David stod som segrare.
Trodde han.

Efter avspark samlade jag trupperna och gick till anfall. Han pressade hårt, men på nåt magiskt sett lyckades jag överlista hans backar, kvittera till 1-1, och sedan avgöra matchen i förlängningen.
2-1 and Kenemon is the Champion! Igen.


Efter att bara sovit cirka fyra timmar natten till söndag så sov jag hela tolv timmar natten till idag. Och ändå var jag supertrött på föreläsningen. Jag sade tyst för mig själv: "Hoppas, hoppas, hoppas att det blir en lätt föreläsning idag."
Boris välkomstreplik: "Dagens föreläsningsmaterial är det svåraste på hela kursen."


Efter att nu på kvällen ha sovit ytterligare två timmar är jag äntligen pigg.
Men nu är det ju snart sängdags...  :-(

1-1 mot Häcken. Säsongen är över. Det kan säkert bli en hygglig placering till slut, men medaljstriden är nog att glömma.

Under matchen höll de på med någon TV-inspelning. Jag såg statisterna. Jag såg krypskyttarna. Men jag såg inga kameror. Hur som helst satt jag bredvid statisterna (varav en hade en Hammarbykeps, ologiskt nog) så jag kanske kom med på bild.
Dåså, då behöver jag inte söka till Idol om två veckor.

Nu är jag hemma hos Davorigo och spelar FIFA10. Är hittills obesegrad.

Fredag kväll. Jag sitter och funderar på om jag ska plugga matematik eller se på mitt inspelade "Så ska det låta" från den 9 april.

Det är ett spännande liv man lever...



Imorgon är det AIK - BK Häcken på Råsunda. AIK kommer vinna.
Ni ska få se,  David, Emma, Patrik, Bashar och Sandra. Ni ska få se.


PS. Jag mötte en tjej, och hon ba: "Tja!", och jag ba: "Tja!",
och båda ba: "Vem fan var det?"

Jag kommer inte på någonting att skriva idag, så jag lägger in några bilder från Guldfesten i höstas istället. Tyvärr har en nedrig liten parasit letat sig in på tre av bilderna.
Men ni får väl hålla för handen eller nåt.





Blir det ny fest i höst?

(Typ en retorisk fråga eftersom festen brukar bli av oavsett tabellplacering.)

Vaknade upp i min säng med en härlig känsla inför kvällens fotbollsmatch. Jag var pigg, skadefri (well...) och på bra humör. Jag tittade ut genom fönstret.
Där dog den dagen.

Snön yrde ner från skyn. Och snön blev till regn, som blev till hagel, som blev till regn, som blev till snöblandat regn, som blev till en fuktig substans som tyngde mitt paraply några timmar senare.

För matchen blev av. Javisst!  "Vi kör i ur och skur", enligt Davomundo.
En liten fråga dock:   Vad fan är ur?


Hur som helst gjorde jag en bra match. Gjorde några fina skarvar, vann dueller, var väldigt nära på att göra mål. Eller ja, nu ska vi kanske inte överdriva.
Jag blev träffad av en boll som studsade tio meter utanför målet.

Matchen slutade 2-2.

Jag känner suget efter mackor allt oftare. Mackor med ost, mackor med leverpastej, mackor med den där gråa äckliga sörjan som jag hittade längst in i kylskåpet...
Frukosten är därför en riktig höjdare. Det är inte det viktigaste målet om dagen, men helt klart det godaste!


Och nu till något helt annat:
Varför envisas Erik med att sudda tavlan med en blöt tvättsvamp när tavelsudden ligger precis brevid?
En i högsta grad intressant fråga.
Men den stora frågan är: Varför kom Boris till gårdagens lektion i sina trasiga
flip flops från förra sommaren?

Vad har hänt här nu då?
Det känns som att någonting har förändrats, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Eller vilka...


Oooh... Kommer ni ihåg när jag såg Molly Sandén på Centralen?
Idag såg jag henne - på tåget. Hon gick på vid Stuvsta och satte sig tre säten ifrån mig. Mina händer började darra och svetten började sugas upp av sida 127 i analysboken.
Men det roliga varade bara i tre minuter. Redan vid Älvsjö gick det på ett fetto som skymde min vy.



Fotnot: AIK tog ikväll säsongens första seger via 3-0 borta mot Kalmar FF.

1. Är tiden evig eller bara relativ?

2. Hur kan ordet "gett" vara så etablerat i alla generationer när till och med dagens ungdomar (i skolan) fick lära sig att "gett" och "gedde" blev "givit" och "gav"?

3. Vad hände egentligen med Harald Treutiger?

4. Vad är kvadratroten ur pi?

5. Vad är grejen med att bre mackan på fel sida? Seriöst?

6. Hur fungerar tidszonerna när vissa har sommartid och andra inte?

7. Är inte historia och kulturarv ganska överskattat?

8. Har mitt vara eller inte vara på en fotbollsmatch en inverkan på resultatet?

9. Varför såg jag på Draknästet, även efter att jag insåg att drakarna inte var eldsprutande monster utan ett gäng griniga gamla pengainvesterare?

10. Vem fan é Nisse Hult?

Det gick bättre än förra gången åtminstone. Den här gången lyckades jag med sex passningar, varav en var en frispelning (som dock inte resulterade i mål), en vunnen närkamp, hade två "avslut" och i en match som slutade 4-4 hade jag +2 i plus/minus-statistik. Så vem vet? Jag kanske till och med gör mål på onsdag.

Men nu till det som är relevant:
Jag såg en död mask mitt på vägen. En liten rutten daggmask.

Ovanför rulltrappan vid T-Centralen. En medelålders kvinna stannar ängsligt till och bromsar upp bakomstående led av människor. Folk blir som tokiga och börjar svära. Även jag tittar lite snett på henne. Vad håller tanten på med?         Då hör jag henne fråga en förbipasserande: 
"Hur gör man?"

Vad ska man ha på sig? Det kan ofta vara ett stort bekymmer. Särskilt när man åker iväg på dagen, när det är som varmast, och kommer hem på kvällen när luften är kall.
Jag körde på långärmat och öppen träningsoverall med fingervantar i fickan. Det funkade förvånansvärt bra. Ungefär precis som AIK:s spel inte gjorde.
6 matcher. 2 poäng. 1 mål framåt. Men det vänder säkert på måndag.

Programförsäljningen går i alla fall stadigt uppåt. Förra matchen sålde jag 9 matchprogram.
Den här matchen sålde jag - 10.

På tåget hem var det en femtioplussare som diggade takten till någon låt lite överdrivet mycket. Huvudet for fram och tillbaka, upp och ner, från vänster till höger...
Sedan tog han även några inte så subtila danssteg innan han klev av vid Centralen.
Roligast idag.


En sak till. Imorse, när jag brett mina mackor och puffat upp soffkuddarna, så slutade TV:n fungera. Jag försökte åtgärda problemet (genom att stänga av den och sen sätta på den igen) åtskilliga gånger, men det hela tycktes menlöst. Sen funkade den dock hur bra som helst.
Och där är vi nu.


PS. Vadå orelaterad rubrik?

Hejsan! Vad händer?

Jag har inte så mycket nytt att komma med idag. Så jag tänkte länka till ett youtubeklipp...
Eh, nej, jag skojar bara. Kenneth? Länka? Knappast.
Jag har precis lärt mig den här "Caps Lock"-funktionen. Det räcker för nu.


Imorgon bär det av till Råsunda för att se matchen AIK - Halmstads BK.
Inget pluggande då heller med andra ord.
Inte bra. Inte bra.

Inte bra?
Nej.
Sådär?
Nej.
Dåligt?
Ja.
Som det ska va?
Nej.

Om ni undrar över ovanstående kan jag meddela att det var ett typexempel på 
"Kenneth goes Hotmail till sig själv".

De gjorde det. De tog sig till Elitserien. Helt otroligt! Hur fasen gick det till?

Efter en turlig sista minuten-seger i första omgången blev det tre raka förluster (varav två på hemmaplan), och läget var jobbigt. Hoppet tändes på nytt efter två raka segrar mot Almtuna. Men släcktes direkt efter hemmaförlust mot Leksand. Och ändå lyckades de till slut.
Gårdagens match var inte någon höjdare. AIK var inte överlägsna på något sätt, skottstatistiken till trots. Men turen var med dem. Och nu blir det Elitserien till hösten. 

Anmärkningsvärt är att AIK vann fyra av fem bortamatcher, men bara två av fem på hemmaplan. Så det där med att publiken är en sjätte utespelare verkar man kunna ta med en nypa salt.


Nu dröjer det gissningsvis ett tag innan ishockey blir ett hett ämne här på bloggen igen. Dags att fokusera på andra saker som händer.
Igår var jag t.ex. ute och festade (vilket i och för sig i högsta grad var ishockeyrelaterat). Rockade loss och ägde dansgolvet. Eller ja, det beror väl på vem man frågar. Kanske inte om man frågar vakten som trodde att jag var aspackad och ville slänga ut mig då jag körde mina senaste moves.
Men okej, jag var väl inte helt nykter. Jag hade ju faktiskt druckit en halv Bacardi Breezer två och en halv timme tidigare.

En dag. En match. Ett liv.

Idag gäller det. Kanke den viktigaste matchen i AIK Hockeys historia. Visst, de har vunnit sju SM-guld och visst, de har stått för makalösa avancemang flera gånger förut. Men nu är det annorlunda. Nu är det en fråga om liv eller död. Om AIK förlorar går klubben av allt att döma i konkurs. Om AIK vinner får de en 25-miljonersbonus och ekonomin räddas.
Det här är sista chansen. Och det är en bra sådan.

Växjö Lakers är ett hyfsat hockeylag, men de ligger supersist i serien och har dessutom förlorat de tre senaste mötena lagen emellan. Lägg därtill ett fullsatt, kokande Hovet och du börjar förstå vad det handlar om. Nerver? Självklart! Risk för övertändning? Javisst!
Men det går inte att komma ifrån följande enkla faktum:
Om man inte kan slå Växjö hemma i en direkt avgörande match inför fullsatta läktare...
Ja, då hör man inte hemma i Elitserien.

Det kommer att bli en riktig hockeyfest. Inför, under och i den bästa av världar även efter matchen. AIK har fått vittring. Nu ska spåret leda vägen till finrummet.

Vi är störst, bäst och vackrast. Och vi ska tillbaka!

Hej allihopa!

Idag har jag, liksom alla andra dagar, inte varit särskilt produktiv. Läst sju sidor i matteboken. Tittat lite på TV. Sovit.

Och i skolan går det också jättebra...


Tipsnytt: Veckans tips gick åt skogen som vanligt. Att det ens är möjligt att aldrig vinna! 
Tipsligan då? Ja, där gick det desto bättre. 8 rätt och upp i totalledning. Men den som verkligen dominerade denna vecka var Bashar. Han blev den förste i gänget att spela hem
10 rätt. Detta belönas av Svenska Spel med 17 friska riksdaler. Grattis Bashoman!

Och spelbutiksbiträdet fortsätter att insistera på att jag ska visa legitimation.
Men jag förstår honom. Det vore ju verkligen en skandal om mina åtta stryktipsrader lämnades in av en sjuttonåring.

Vad vore livet utan sömn?
Rätt trist, va?
Visst skulle det vara skönt om man inte behövde tretton timmars sömn för att känna sig utvilad, utan kunde nöja sig med fem. Men att strunta i det helt och hållet? Nej, tack!
När man sover kan man få uppleva de mest fantastiska saker. Och jag menar, om man vill få sina drömmar uppfyllda så känns det ju rätt logiskt att man har störst chans att få det   -  när man drömmer.

Inte för att någon misstycker.

Och i Lakerdoome. Och i Gränbyhallen (som dock numer heter Zellout Arena).

AIK tog två poäng borta mot Södertälje samtidigt som både Leksand och Rögle åkte på pumpen i sina respektive matcher! Detta innebär att AIK ligger tvåa och har allt i egna händer!! Med en omgång kvar!!!

1. Södertälje  20 p
2. AIK  15 p          
3. Rögle 14 p
4. Almtuna 13 p
5. Leksand 13 p
6. Växjö  6 p


Om AIK vinner hemmamatchen mot Växjö på söndag så spelar de i Elitserien nästa säsong!
Åh, vad lycklig jag är just nu! Snälla, snälla, snälla, låt det hålla i sig!

Herregud! Herregud! Herregud! Jag såg Molly Sandén på Centralen!
Hon var en av de hundratals idioter som trängde sig på ett smockat tåg när det kom ett nytt, nästan helt tomt tåg, bara en minut senare. Jag funderade på att hänga på bara för chansen att få stirra på en kändis en hel tågresa.
Men jag väntade på det senare tåget. Det kändes vettigt.

Sedan hamnade jag ändå bland två hostisar så jag hade lika gärna kunnat följa efter Molly...


Fotbollen gick inte så bra. Jag låg fel i position nästan hela tiden, blev överspelad jämt och ständigt och jag tror att jag lyckades med ungefär tre passningar under hela matchen.
Alltså, jag säger bara en sak. Det är tur att jag inte spelar i korpen.

I övrigt kan jag meddela att min Kvalserienagel (jag har låtit min högra ringfingernagel växa obehindrat) tappade cirka två milimeter i längd efter en tuff närkamp med en motståndare.

Drömmen lever. AIK bortaslog Rögle med 5-4 och tog sista chansen i kampen om Elitserien. Med två omgångar kvar att spela ser tabellen ut som följer:

1. Södertälje  19 p
2. Rögle  14 p         
3. Leksand  13 p
4. AIK  13 p
5. Almtuna  10 p
6. Växjö  3 p

Förmodligen måste det bli minst två poäng borta mot  Södertälje på torsdag. Men även om det skulle bli så, så är det klar fördel Leksand. För inte kan de väl tappa poäng mot Växjö och Almtuna? Eller?

Dramatiken fortsätter...

Jag trodde verkligen att våren var här. Inga mer vinterkängor. Inget mer snöslask på vägarna. Ingen mer halka annat än på uttappad Slush Puppie Strawberry.
Men ack så fel jag hade. Och så skickar David sms om att vi ska spela utomhusfotboll på onsdag. Hur kommer det gå egentligen?

Ja, det kan inte gå sämre än för AIK i alla fall. Upp som en sol och ner som en snabbt äten pannkaka. Champions League om fyra månader?


Under min lilla påskledighet har jag inte lyckats åstadkomma mycket. Hade planer på att skriva en sång och konstruera ett korsord. Jag står nu med ett halvdåligt stick och ett nödansträngt hörnord. Känns sådär.


PS. Nån som hört nåt nytt om miljön?
Det var ju snack ett tag om att den skulle gå under.

... men i praktiken är det jävligt kört. Det är inte så mycket som talar för tre raka segrar i det här läget. Ingenting faktiskt.
Tisdag kväll är det förmodligen över. För alltid.


Och Nicole, jag vet att du fyller år idag. Men jag är ledsen, jag känner inte riktigt inspirationen för att skriva en fjorton verser lång dikt. Så du får nöja dig med detta:

Grattis Nicole! Du fyller år!
Du har typ brunt hår.

Jodå. Jag har fortfarande kvar en julgran gjord av plast i mitt rum. Den fortsätter att sprida ljus över tillvaron. Jag kan tänka mig att ha kvar den hela året. Då kan den festa tillsammans med min "skaka och det snöar"-kula samt min gröna granformade lavalampa.

Äggen är målade och jag dricker rom så det stänker om det!

Igår var jag på fransk filmkväll och förvånande nog var filmen ganska bra. Jag hade väntat mig någonting i stil med "8 kvinnor", men den här var ju i klass med sina amerikanska motsvarigheter. Sedan blev det även "Music and Lyrics" och den är ju också bra.
Kenneth ♥ Hugh Grant = SANT


Imorgon är det AIK - Leksand.
AIK vinner förstås.

Snön är nästan borta. Solen skiner. Kenneth tog årets första cykeltur, trots att låret krampade lite. Mysigt.

And guess what! AIK slog Almtuna igen! Och dessutom vann Leksand borta mot Rögle! Läget börjar ordna upp sig och om AIK slår Leksand på söndag lever Elitseriedrömmen i allra högsta grad! Efter sex omgångar ser tabellen ut som följer:

1.      Södertälje  16 p
2.      Rögle  11 p            
3.      AIK  10 p
4.      Leksand  8 p
5.      Almtuna  6 p
6.      Växjö  3 p

 

PS. Två påskkärringar kom igår. Och de hade inte ens Glad Påsk-teckningar med sig! Tre fräknar och en sjal. Det var det enda.
Sedan såg jag ytterligare ett gäng påskkärringar traska runt i området. Men de hoppade över just vårt hus. Jag vet inte vad det kan bero på.
Dock kom det tre små påskkärringar imorse. Med teckningar.

Oj, vad ni blev lurade! Ja, alla utom Bashar då som anade ugglor i mossen.
Självklart var det ett aprilskämt. Jag ska inte skaffa LunarStorm.

Bloggen har blivit en del av mig och jag har blivit en del av min blogg. Det känns bra att göra ett avtryck här på Jorden. På så sätt har mitt liv fått en mening. Kanske inte någon betydande mening, men ändå. Jag har därför aldrig tvivlat eller tvekat när det gäller mitt bloggande. Förrän nu.

Det fanns en period då jag snittade 10 läsare per dag. Numer snittar jag 3-4 läsare, varav en är jag själv och en är min mamma. Och visst, det var väl ungefär vad jag räknade med när jag började. Men att gå från tio till fyra kan jag enbart tolka som att min blogg tappat i läsvärdhet. Att jag blivit sämre. Att jag tappat gnistan. Och jag skrev i mitt allra första inlägg att jag skulle hålla på så länge bloggen var intressant. När nu så uppenbarligen inte är fallet längre är det nog dags att tacka för mig.

Det har varit väldigt roligt och jag har inte ångrat det en enda sekund.
Men allt det goda har ett slut. Även om jag inte hade planerat att det skulle komma riktigt än.
Jag tänker blogga veckan ut, och ge denna miniepok ett värdigt avslut, men från och med måndag kommer det inte komma några nya inlägg från Blogg-Kenneth.

Det kommer nog kännas tomt inombords i några veckor framöver. Men det kan nog ändå vara bra för mig att komma bort från det. Då får jag mer tid till annat. Såsom TV och LunarStorm.

Jaja. Ingen idé att bli sentimental redan nu. Det är trots allt tre hela dagar kvar. Det blir säkerligen minst fem inlägg till. Kanske till och med tio.