kennethharblogg

Det kändes som att alla försökte stoppa min framfart idag. Pensionärerna i rulltrappan. De sju idioterna som gick hand i hand på Centralen under rusningstrafiken. Tågspärren vid Universitetet. Och sen typ två mils stängsel och en skylt som hänvisade till andra sidan vägen.
"Men andra sidan vägen leder väl inte till skolan?"

Jag låtsades att jag var bäst och trotsade alla hinder.



Fråga: Är det verkligen glasstider redan? Det blåser ju trots allt rätt kallt.
Pressbyråns spelbord (som de för övrigt har gömt väl) var upptaget och jag fick istället luta mig över glassdisken/frysboxen när jag skulle fylla i mina stryktipsrader. Men det var näst intill omöjligt. Alla skulle ha glass. Under de cirka fem minuterna jag stod där kom det säkert femtio personer som ville "smaka den senaste Magnumsorten" eller "slicka på nåt isigt". Och då överdriver jag inte.

Det här var dessutom bara ena sidan. Den andra sidan var minst lika befolkad.