kennethharblogg

Att pendla kan vara jobbigt, frustrerande och väldigt trångt. Men det ger mig samtidigt lite tid att lära mig saker. I början av terminen bestod lärandet av matematik. Men ett par veckor in insåg jag att det var helt lönlöst då jag hann ungefär en och en halv sida i boken och ändå inte förstod någonting. Då gick jag över till att läsa Metro och läran om saker som händer i världen.
Och faktiskt. Det har haft en positiv inverkan på mig som person. Jag har blivit mer allmänbildad och får lära mig spännande saker varje dag. I dag läste jag till exempel en fascinerande artikel om 10-årige Oliver som har en passion för rymden.

"Ja, jag vill vandra på månen någon gång. Sedan har jag ett teleskop hemma också."

Startelvan är klar. Och sju tjejer ingår! Det måste vara rekord. Kul. Jag hoppas att det blir en tjej som tar hem det i år. Jag tror faktiskt att det blir så också. I dagsläget känns det som att Olle är den enda killen med finalpotential.
Dem jag hejar på är Molly och Amanda P. Det känns stabilt att jag sitter och hejar på två 15-åringar.
Faktum är dock att det bara är två personer i startfältet som är äldre än 17 år. Roshana (18 år) och Robin (20 år). Så ja...
Men okej, jag slänger in Moa Lignell, 17, som backup. Om båda mina favoriter ryker och Moa är kvar, blir det hon som får min sympati.

Så de tre är paxade, bara så att ni vet.

Jag är så trött så att jag skulle kunna spy, sade Amanda.
Jag är så trött så att jag inte orkar spy, sade Bengt.
Jag är så trött så att jag inte kan se, sade Cecilia.
Jag är också rätt trött, sade Daniel.
Jag är så trött så att jag skulle kunna somna, sade Ester.
Jag är så trött så att jag redan har somnat, sade Fred.
Vad sägs om "2 girls, 1 cup"?, sade Gudrun till Hedda.
Ja, jag är ju lite gasig, sade Hedda tillbaks.

Sjukaste inledningen på räkneövningen idag. Första killen hade tydligen helt fel lösning till sin uppgift. Andra killen hade löst helt fel uppgift. Tredje killen hade en korrekt lösning till rätt uppgift, men fick ändå bara ris av en nästan groteskt surmulen Anders som tyckte att lösningen var omständig, att svaret var ofullständigt och att livet i allmänhet sög sjukt jävla fett.
Inte kul att gå upp som nummer fyra i det läget.

Tyckte faktiskt att det var ganska roligt. Ett bra premiäravsnitt av en modern svensk humorserie. Inga klagomål från min sida. Ett stående inslag på tisdagskvällarna framöver? Japp!

Brummelibrum...

Min internetuppkoppling dör i genomsnitt var tredje minut. Förut gällde det bara innan klockan halv tio på kvällen men nu gäller det hela kvällen och hela natten också. Helt värdelöst.
Jag kollar på ganska mycket internet-TV just nu. Har nästan givit upp vanlig TV helt. Men det är så fruktansvärt irriterande! För så fort uppkopplingen dör så hakar videon upp sig. Och så måste man starta om videon och hoppa fram till rätt tidpunkt.
Nyss kollade jag på förra veckans "Robinson". Helt värdelöst. Det tog två timmar! För inte nog med att man måste ladda om hela tiden. Varje gång man gör det så drar det igång en reklamslinga på cirka 45 sekunder. Jag höll på att bli helt galen. Kastade kudden i golvet flera gånger.
Och det värsta är att det här inte var en engångsprocess. Tiderna på vilka avsnitten sänds ockuperas nämligen alltid av antingen ishockey eller sömn. Så mitt liv är lite dödsdömt just nu.
Hur många gånger orkar man egentligen höra Alex Schulman säga "lökigt" innan man får ett mentalt sammanbrott?

Just nu sitter jag och gör mig redo för premiären av "Gustafsson 3 tr".

Det blir inte mycket större floppvarning än så.

En tjej ringde mig.

"Din kompis David har rekommenderat dig att bli modell för en dag."

Jag var förståeligt nog ytterst tveksam, men då det inte rådde köptvång så bestämde jag mig ändå efter en stund för att göra en Malin. Så jag tog modet till mig och åkte dit, ackompanjerad av en illavarslande nog flinande David.
Premisserna var: kom uppklädd, ta med dig dubbla ombyten och fixa håret själv innan.

Jag kom dit i skjorta och halvsäckiga jeans, hade inte med mig några ombyten, bar ett diadem.
Bra start.

Men strax därefter kom min image att ändras. Tydligen var det enligt David kutym att gå byxlös, så brallorna rök direkt. Sedan visade det sig att de hade hårprodukter att tillgå. Och David var snabb med att lägga beslag på dessa. Han klämde ut halva gelétuben (typ tre veckors förbrukning) i min hand. Detta masserades in i håret. Hela min högra näve fylldes av vax (typ två veckors förbrukning). Detta masserades in i håret. Hela min vänstra näve fylldes av mousse (ingen aning om hur många veckors förbrukning då jag inte ens vet vad fan mousse är).
Hur som helst masserades det in i håret.
Ja, och så var det ju hårsprejen också. (Första kommentaren när jag kom hem var för övrigt "Gud, vad fettigt hår du har, Kenneth! Har du inte duschat på ett par veckor?")

Efter hårstylingen var det dags för smink. Fick lite puder.
"Känner du igen dig själv?", frågade sminkösen.
"Ja", svarade jag. Kunde dock se på hennes min att det inte var det svaret hon var ute efter.
Ytterligare några penseldrag senare försökte hon igen.
"Nu känner du nästan inte igen dig själv, va?"
"Jo."


Sedan började väntan. David åkte hem och lämnade mig ensam i ett rum med två heta blondiner och en brunett.
Efter att tio minuters idoget stirrande hade gjort vissa av ovan nämnda personer obekväma, fördrevs tiden med att kolla på Project Runway, äta Mariakex (ja, med ett a!) och bläddra igenom Elle Magazine. När sedan två timmar hade gått hade jag svårt att hålla ögonen öppna och somnade in där jag satt på min gnisslande stol. Vaknade sedan upp en halvtimme senare av att någon ropade mitt namn. Det var dags för fotografering. Och jag var yrvaken...

Fotosessionen gick ändå helt okej, även om vissa poser var lite för avancerade.
"Luta dig framåt och slappna av. Ha vänster arm vid nacken och höger hand vid midjan. Nej, höger hand vid midjan. Höger. Höger. Höger. Vet du vad? Jag tror vi tar en bild när du bara står helt vanligt."

Efter knappt tio minuters fotande återgick jag till Elle och Mariakex en halvtimme till. Sedan blev jag inkallad av en tjej till ett litet privat rum. När jag gick in dit var jag helt säker på att inte köpa någon bild. Tio minuter senare hade jag köpt bilder för 2000 spänn.

Och grejen är... bilderna blev inte ens särskilt bra...







PS. Kolla stolen! Den är smutsig! Riktigt kasst faktiskt.

I gårdagens DN hade de i sportsektionen en artikel om alla skydd som finns inom amerikansk fotboll. Vilka skydd som används och lite vad de har för funktion.
Följande fanns att läsa om tandskydden:

"Ser ut som boxarnas tandskydd och har ungefär samma funktion."



Min mamma tyckte inte alls att det var kul men jag tyckte att det helt klart var värt ett inlägg.

David fyllde år, så jag gick upp en timme tidigare för att åka in till skolan och fixa en överraskning. När jag nästan var klar med alla förberedelser fick jag ett sms från David.

"Kommer en timme senare." (inget exakt citat då jag raderade sms:et i ren uppgivenhet)

Det kändes ju lite instinktivt tungt. Inte bara instinktivt. Det kändes tungt.
Men jag lämnade kvar ena överraskningen ändå. En födelsedagsdikt som jag skrivit till David. En födelsedagsdikt som jag skrivit till David på whiteboard-tavlan i klassrummet, belägen bakom de griffeltavlor som normalt sett används under föreläsningarna.

Så varje gång Anders växlade tavla blottades mitt verk för hela klassen. Exklusive David då'rå. Det kändes lagom busigt och kreativt. Och jag var ganska nöjd med dikten. Inga nödrim eller fusk med stavelser. The real deal.

Men under tredje föreläsningstimmen upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade skrivit fel på ett ställe. Jag hade råkat skriva "stor" istället för "svår". Så då rimmade det ju inte alls!
Vilken pina det var att tvingas se det varje gång någon drog upp eller ner en griffeltavla! Kunde inte fokusera på matten utan enbart på det faktum att alla studenter måste ha trott att jag är någon loser som tror att "stor" rimmar på "år" och "i går". Det är faktiskt tio gånger värre än ett stavfel!
Jag skojar inte, jag har varit irriterad hela dagen. Om jag skulle få F på någon tenta eller förlora några tusen på tipset så skulle jag bli arg. Men det skulle gå över på en timme eller två.
Det här... det sitter i. I dagar, veckor, kanske till och med månader och år. Det kan faktiskt bli så att jag hoppar av skolan och tar ett sabbatsdecennium. Allt på grund av ett enda ord.

Eller om man vill: två små bokstäver.

1. Jag har blivit riktigt glömsk på senaste tiden. Glömmer bort vad jag ska göra, vad jag ska säga, vad jag håller på med. Det är helt sjukt. Det känns som att jag glömmer saker hela tiden.


2.

Hela dagen har jag lallat runt på små moln. Vilat. Softat. Kollat på TV. Spelat FIFA.
Bildligt talat petat mig i naveln. Bokstavligt talat petat mig på andra ställen.
Man kan helt enkelt säga att jag inte har gjort någonting konstruktivt över huvud taget.
Och jag tänkte att det var helt okej eftersom jag inte hade några skoluppgifter att göra.
Men just i detta nu kom jag på en sak. Jag har ju inte gjort inlämningsuppgiften till på fredag! Och i morgon har jag planer för dygnets alla timmar!

Fan. Jag som hade tänkt sova i natt. Hade värsta planen...

Jag har aldrig gillat serien "Two and a half men". Har aldrig fattat dess storhet. Jobbiga karaktärer och dålig humor. Nej, då ser jag fan hellre ett avsnitt av "Rules of engagement".
Men jag kände mig ändå tvungen att se första avsnittet av nya säsongen nu när Charlie Sheen bytts ut mot Ashton Kutcher. Och faktiskt - serien blev uthärdlig. Till och med nästan rolig.
Nu väntar jag bara på att de byter ut Jon Cryer mot Ben Stiller, Conchata Ferrell mot Reese Witherspoon och Angus T. Jones mot typ Miley Cyrus. Då kan vi snacka serie! 

Jag slog David i en bäst-av-sju-serie i biljard. (MER SPORT? WHAT THE HELL, BRO?!?!)
För fjärde gången någonsin. Och jag var dessutom ganska nära "Perfect Game" vid ett tillfälle. Jag satte alla mina bollar utan att David satte någon. Tyvärr hamnade dock den vita bollen en centimeter för långt till vänster för att jag skulle kunna få en ren träff på åttan. Istället kunde David sätta fem bollar i rad innan han missade och jag kunde sänka åttan.
Men att ens ha en chans på PG mot Davomundo är stort bara det.





PS. Nailade jag den bildserien eller vad?

Jag vet. Ni vill inte läsa om sport. Men det händer ändå ingenting kul i mitt liv just nu (annat än att jag ska bli pappa i december) så då får det helt enkelt bli lite sport på agendan. Trots att AIK förlorade. Igen.

AIK dominerade matchen och var det bättre laget. Om man bortser från de fyra inledande minuterna på andra perioden. Tyvärr gjorde Djurgården tre mål på de fyra minuterna, vilket räckte för att vinna matchen. Men det gör inte så jättemycket. Visst kan det bli streckstrid för AIK och då är alla poäng viktiga. Men just nu var det här bara en förlust i en lång serie av 55 omgångar. Och spelet såg dessutom bra ut. Så jag är inte det minsta orolig.
Gårdagens förlust var mycket värre. Den kan sabba Europacupspel.


PS. Två derbyn. Inget bråk (på arenorna). Det går framåt.

Jag hoppade över min eftermiddagstupplur för Råsunda och AIK - Djurgården. Känns i efterhand som lite fel beslut. AIK förlorade matchen. AIK förlorade chansen till guld. AIK förlorade marginalen ner till lagen som jagar. Det var helt enkelt en kväll av förluster.
Men imorgon blir det revansch! Och då ska jag även ta mig en tupplur.


Jag förutspådde att det kunde bli en kall kväll på Råsunda. Därför blev det både långkalsonger och tjockjacka idag. Men att ha jackan på sig redan på morgonen var ju faktiskt rätt absurt.
Så jag lade den i en matkasse som jag sedan bar med mig överallt.
Men ovan som jag var så glömde jag så klart kassen i skolan. Så trots att jag hade gott om tid så slutade allting i stress, då jag var tvungen att åka tillbaka till skolan efter min lilla biljardrunda med David, och i slutändan kom jag faktiskt 15 minuter för sent till Råsunda.
Men här kommer ironin.
Eftersom jag stressade så pass mycket blev jag väldigt svettig. Och som ett direkt resultat av det blev jag varm. Och eftersom jag blev varm så behövde jag aldrig jackan!

David kränger Alfapet. Emma är en analfabet. Själv har jag blivit typ alfafet.
Trots att jag struntat i frukost.

Jag gillar det programmet. Det är perfekt lördagsunderhållning, tycker jag. Nu kollar jag ju aldrig på det på lördagar i och för sig, men i princip gäller mitt uttalande.
Stundtals lite för högljutt, stundtals lite för påklistrad harmoni. Och man behöver faktiskt inte applådera efter varje avklarat ord!
Värst är när komikerna försöker vara roliga mitt under charaden. Särskilt när det är en komiker man inte gillar. Det är inte Parlamentet det här. Det är en seriös tävling.
Sedan tycker jag också att de gott och väl kunde förlänga programmet med 5 minuter så att alla tävlande får göra två charader var.
Och Rikard Olsson är faktiskt lite för hjälpsam.
Men i övrigt så är det ett bra och trevligt program. Finns det dessutom några deltagare som man kan heja på så slår det absolut "Fångarna på Fortet" i underhållningsvärde.

Senast var det superduell. De två bästa lagen ställdes mot varandra. Men när det kom till kritan så var det bara ett lag på banan. Inte särskilt ologiskt. För det första är Peter Magnusson så jävla seg! För det andra så kan man inte få en mycket bättre laguppställning än Lena Philipsson och Morgan Alling på samma lag. Dessutom toppat med Johan Wester.

Nästa lördag är det säsongsavslutning. Och trots att det är två rätt tråkiga lag så kommer jag att sitta klistrad med ett leende på läpparna. För att jag helt enkelt gillar programmet.


PS. Fatta vad döva personer måste vara bra på charader!  Ja, kanske inte på att gissa då'rå, men på att utföra dem.

Befann mig av en slump inne på tv4.se i går kväll. Som vanligt fanns det en massa Idolklipp som man kunde kolla på. Ett av klippen hade underrubriken "Titta på klippet och se vad Andreas lovar tittarna".

Det klippet var man ju bara tvungen att se! Vad hade han kommit med för spännande löfte? Att köra breakdance? Att hoppa bungee jump? Att bada naken i Sergels fontän?

Men så var det inte. Nej, hans storslagna löfte var: "Jag ska göra mitt bästa."

Vad fan är det för jävla skitlöfte?
Oj, en snubbe som ska göra sitt bästa på slutaudition! Wow! Det måste jag bara se!

Falsk marknadsföring, falsk moral och falsk jävla underhållning.

Seriöst, Idol suger! Jag fattar inte att folk ens söker.

Såg David Batra. Vid Universitetes rulltrappa. Iklädd en jacka. Lol.

Förra onsdagen. Examensjobbsredovisningar. Ett gäng kandidatexaminerade studenter skulle hålla föredrag om sina respektive arbeten och jag förutspådde en full sal. Tänkte att alla vill väl lyssna på de här föredragen som ett led i uppladdningen inför nästa vår. Så jag var ute i extra god tid.
Men när jag äntrade salen var det ingen där. Det var i och för sig inte jättekonstigt då jag som sagt hade åkt in lite tidigare, men ändå lite förvånande.
Jag satte mig ner och väntade. Och väntade. Och väntade. Helt ensam. I över en halvtimme.
Två minuter innan det skulle börja droppade äntligen nästa person in.
Projektoransvarige.

När det hela slutligen började befann sig åtta personer i salen.
Utöver undertecknad var det två eximinatorer, en handledare och fyra redovisningsstudenter.

Jag var alltså den enda personen där som inte var där under tvång.
Kände mig rejält "out of place".

Men det var ändå ingenting mot den där disputationen jag var på. Ja, jag gick på en disputation. Vem som disputerade? Inte den blekaste.
Nej, där satt jag, en simpel tredjeårsstudent, i shorts och T-shirt. Bland meriterade mattegenier i frack. Och alla mina gamla lärare tittade snett på mig. Typ "Vad fan gör du här? Fick inte du D?"

AIK vann mot Mjällby i fotboll. AIK vann mot Timrå i ishockey. Jag vann pengar på tipset.
Blev nästan euforiskt glad när det stod klart att ovan nämnda trippel slog in.

Att AIK slog Mjällby innebär att de fortfarande har en chans på guldet, men det betyder framför allt att en topp3-placering blir allt mer trolig. Och det innebär Europacupspel nästa år!

Att AIK slog Timrå var kul. Att det blev 5-1 var riktigt kul. En betydligt bättre premiär än förra året (när man förlorade med samma siffror). En superstart på säsongen!

Att jag dessutom vann på tipset var en rejäl bonus. Har nu vunnit två omgångar i rad!
Men det var riktigt nervöst. Först satte jag nästan hjärtat i halsgropen (bildligt talat) när en av matcherna lottades. En match som jag borde ha fått in gick därmed ut och min enda chans stod till sista matchen på kupongen. Där kollade jag SVT:s text-TV som konstaterade att Fredrik Petterson gjort mål för Frölunda, vilket skulle innebära att jag förlorade.
Men i efterhand korrigerades målskytten till Mika Pyörälä och Fredrik Petterson skrevs in på assist. Detta vände på steken och gjorde istället att jag kunde kamma hem stålarna!

Så där har vi det. Triss i lycka!
 
Och händelsevis också triss i ämnen som ingen vill läsa om på bloggen.

Vad är det för likhet mellan en fluga och ordet "luga"?




Svar: Båda slutar på "luga".



Kreatör: Kenneth

En självklarhet för alla andra men själv har jag vant mig vid att hasa mig upp ur sängen vid typ klockan två på eftermiddagen. För att sedan ta ytterligare en tupplur innan maten.
Så när jag nu måste gå upp tidigt varje vardag går hela mitt liv i spillror. Är ett vrak.
Jag har ingen aning om hur jag lyckades i gymnasiet. Då pluggade jag ju också!

Skolan i dag: ny sal, halvt roterat schema, i övrigt samma som vanligt.
Föreläsning. Räkneövning. En idiot längst fram i klassrummet som sitter i vägen för alla andra och som själv inte fattar någonting.

Ja, just det. Jag.

Kom till T-centralens tunnelbaneperrong och såg att tåget mot Mörby Centrum stod inne.
Valde att vänta på nästa tåg. Dumt beslut.
Jag blev nämligen snabbt varse om att nästa tåg mot Mörby Centrum skulle avgå först om sju minuter. Med andra ord dömt att bli fullsatt. Dessförinnan var det två avgångar mot Ropsten, men det enda de bidrar med är ju att ta bort resenärerna som ska till Östermalmstorg.
Och mycket riktigt. När tåget väl kom var det så knökfullt att man inte ens hade utrymme att andas. Och så hör man i högtalarna: "Det är väldigt trångt längst bak i tåget. Om ni går längre fram i tåget så finns det mer plats."
Right. Jag stod i tågets mest oattraktiva vagn och jag kunde inte ens röra mig.

Men sedan händer det mest ologiska man kan tänka sig. Ju mer jag tänker på det, desto mer oförstående blir jag.
Tåget börjar åka, stannar vid nästa station, och 75 procent av resenärerna går av.

Vid Östermalmstorg.

Första omgången går av stapeln på torsdag, men redan om mindre än 16 timmar drar första matchen igång. Självklart tänker jag tippa hur allting slutar.
Förra året gick det faktiskt ganska bra för mig. Jag fick in de tre första lagen på rätt plats, var en av få som hade Luleå i slutspel, tippade både Frölunda och Modo utanför slutspelet och fick in Södertälje som Kvalseriekandidat. Ändå vann jag inte familjetipset. Förlorade mot min syrra med en poäng. Och hon har inte den minsta koll på varken ishockey eller Elitserien.
Hur som helst, här kommer mitt tips i år:


1. Luleå
Har lärt sig hur man gör mål och kan de bara hitta tillbaka till fjolårets fina försvarsspel så kan inget lag hota dem.

2. Frölunda
Truppen har genomgått en metamorfos vad gäller spelaromsättning och det har gjort klubben gott. Strålande försäsong bakom sig! Det här kan vara året då Frölunda hittar tillbaka till toppen.

3. Linköping
Glöms ofta bort i diskussionerna, men är i grunden ett topplag. När Elitserien nu är så pass jämn som den faktiskt är, har hemmastarka lag en klar fördel. I den kategorin hittar vi Linköping.

4. Djurgården
Tror stenhårt på Djurgården i år. I slutspelet. I grundserien kan det gå lite hur som helst, men med Wesslau tillbaka i målet bör det kunna bli topp 4.

5. Skellefteå
SM-finalister i fjol, känns inte lika stabila i år, men ändå ett lag för den övre halvan.

6. Färjestad
Tog SM-guld förra året men har inte alls imponerat på försäsongen. Mardrömsmotståndare i ett slutspel, men innan dess blir det mellanmjölk i Karlstad.

7. Växjö
Nykomlingarna Växjö Lakers gör en AIK och går direkt till slutspel. Varför inte? De har en på pappret bättre trupp än AIK hade. De har en högre löneomsättning än vad AIK hade (och har), de har två målvakter i klass med Viktor Fatsh. Plus att de har en nybyggd arena och entusiastiska fans. Kan det bli annat än succé?

8. AIK
AIK har gjort två riktiga klassförvärv i Linus Videll och Robert Rosén. I övrigt mer samspelta i år. Slutspel? Garanterat!
________________________________________________________________________

9. HV71
Nej, jag tror väl egentligen inte att HV missar slutspel, men platserna tog liksom slut. Och HV känns som ett lag på nedgång. Så varför inte? Något lag måste ju floppa.

10. Timrå
Hade ingen rolig säsong förra året och har inte värvat tillräckligt bra för att få en rolig säsong i år. Men de har absolut kapacitet att röra om lite i grytan och lyckas återigen undvika Kvalserien.
________________________________________________________________________

11. Brynäs
Det känns inte helt rätt att ha Brynäs, ett stabilt slutspelslag, på Kvalserieplats. Men då de flesta lagen har gått framåt i utvecklingen har Brynäs mest stått still. Det kan kosta.

12. Modo
Kvalserien förra året. Kass försäsong i år. Foppaeffekt? Från ledarstabsposition?
Tror inte det, va?

Det här var ju typiskt. Jag ägnar mig åt det förflutna i en vecka och så upplever jag i presens den mest händelserika veckan någonsin.
Jag klarade två inlämningsuppgifter (helt själv), jag upptäckte live-streaming, jag höll en omdiskuterad redovisning (och förstörde mitt anseende), jag testade något nytt, jag var på exjobbsredovisningar, jag försov mig, jag vann 3000 på Powerplay, jag dödade en spindel...
Tar man dessutom hänsyn till mitt "framträdande" i Idol söndagen innan så förstår man att min dagbok har fått sig en rejäl chock den senaste tiden.

Kanske tar jag mig an något eller några av ovanstående händelser under nästa veckas bloggande. Men annars är det ändå nu som min bloggsäsong drar igång på riktigt. Och kanske kan det komma att bli några smärre förändringar här och var. Funderar nämligen på att byta ut den där spontana, skojfriska humortonen som normalt sett speglar mina inlägg, mot en mer dyster och melankolisk infallsvinkel. Kanske en underliggande deprimerande stämning, toppat med surmulenhet och patetiska livsreflektioner.

Ni får helt enkelt vänta och se. Men var beredda på att vad som helst kan hända.

Ingenting är skrivet i "sten".

(skrivet den 29 juni)

Vampyrerna sägs ju förvandla sig till fladdermöss. Förmodligen för att de är läskiga, bor i mörka grottor och sover upp och ned.
Men jag har kommit på hur det egentligen är. Vampyrerna förvandlar sig till myggor.

Jo, men tänk efter en stund. Det finns ju vissa likheter.
Myggor suger blod. Vampyrer suger blod.
Myggor trivs bäst på natten. Vampyrer trivs bäst på natten.
Myggor ogillar vitlök. Vampyrer ogillar vitlök.


Sen finns det ju så klart vissa olikheter också.
Myggor är långsamma, vampyrer är snabba. Myggor dör efter ett par veckor, vampyrer har evigt liv. Myggor finns på riktigt, det gör inte vampyrer...


Men ändå.

(skrivet den 22 augusti)

Fick ett nytt mejl av Anders Björkström.

"Hej!

För att undvika krockar med kursen i Vetenskaplighet i november har jag
gjort en hel del ändringar i schemat för Linjära statistiska modeller
senare i höst."


Jag kollade upp vad de här schemaändringarna innebar.
Han hade tagit bort en föreläsning. Och lagt till fyra! Man ba: !?FTW (PS. Läs baklänges!)
Hur fan tänkte han där? Tre extra föreläsningar från ingenstans! Helt sjukt!


Och på tal om kursen i Vetenskaplighet (samt mejl som rör om i huvudet) så dök följande mejl upp i min inkorg för några veckor sedan:


"Hej !

Du har anmält dig, eventuellt om-anmält dig, till seminarieserien i vetenskaplighet i höst.  /.../

Det viktiga just nu är att det inte kommer att bli två tillfällen i höst som tidigare sagts, utan bara ett. Exakt när det kommer att bli är inte klart än.  /.../

Lärarna hälsar och ber om ursäkt för era olägenheter, men drastiska förändringar har varit av nöden, då antalet studenter som ska göra kursen har ökat enormt mycket."
 

Alltså det man undrar lite är ju... om det är fler studenter som ska läsa kursen... varför i helvete halverar man då antalet kurstillfällen?

För mig låter konceptet helt orimligt, och jag fick ändå B i logik.

(skrivet den 17 juli)

Seriöst, hur ofta ska man behöva pumpa den här jävla basketbollen?
Jag har redan maxpumpat den tre gånger den här veckan. Nu skiter jag banne mig i det alltså. Jag är fan mer utpumpad än bollen!

(skrivet den 19 augusti)

Nu är den över. Den bästa TV-serien någonsin. I mina ögon åtminstone. Jag har länge funderat på att göra en lista över mina 100 favoritserier och där är Smallville ohotad etta.

Tionde säsongen var inte den bästa. Ska jag ranka säsongerna blir det snarare något sån't här:

  1. Säsong 4
  2. Säsong 7
  3. Säsong 3
  4. Säsong 5
  5. Säsong 2 
  6. Säsong 1
  7. Säsong 6
  8. Säsong 8
  9. Säsong 10
10. Säsong 9


Smallville kan egentligen delas in i tre perioder:

* The High School Era: Säsong 1-4
* The post-High School Era: Säsong 5-7
* The post-Lex Era: Säsong 8-10


De två första perioderna var riktigt bra. Smallville klarade övergången mellan dem galant, och spänningen och intensiteten höjdes. Enligt min lista ovan rankas period 1 högst, men faktum är att om man väljer ut de tio bästa Smallvilleavsnitten så återfinns flest av dem i period 2. Så fram till och med säsong 7 så var Smallville riktigt jävla stabilt. Sedan kom period 3. Jag kallar den "The post-Lex Era" men faktum är att det inte bara var Lex som försvann. Även Lana lämnade serien och det är klart att när de två (jämte Clark) mest populära karaktärerna lämnar serien så påverkas standarden. Inte nog med det så försvann både Kara och Lionel ur serien, och redan innan säsong 7 hade både Jonathan och Martha skrivits ut. Ja, bortser man från bikaraktärerna Jimmy och Oliver så var de enda som fanns kvar när säsong 8 drog igång egentligen Chloe och Lois.
Och då blir det svårt att leva upp till sin historia.


Men med det sagt blev inte Smallville dåligt. Serien hade fortfarande sina höjdpunkter (som i sin tur var rätt höga), men höjdpunkterna blev allt färre och de fick jobba hårdare för att behålla seriens karisma. Så ska man vara ärlig så hade kanske 8 säsonger varit optimalt.
Men ett gäng "Special Guest Stars" höll serien vid liv, och så här i efterhand så är det ju rätt coolt att det faktiskt blev 10 säsonger och över 200 avsnitt.


Finalen då. Ja, det var inte det bästa avsnittet i Smallvilles historia. Inte ens med på den där topp10-listan som jag nämnde förut. Men det var ganska bra. Och jag har en känsla av att det kommer att bli ännu bättre nästa gång jag ser det.

Så i slutändan så står jag ändå här och är mer än nöjd. Smallville har kommit till ett slut.

Jag bugar.

(skrivet den 18 augusti)

"Hej,

Höstens introduktionsmöte för högre kurser i matematisk statistik under
det kommande läsåret 2011/12 äger rum torsdagen den 18:e augusti klockan
15.00 i sal 306, hus 6, Kräftriket. Det blir information om det kommande
läsårets kurser, främst höstterminens, möjlighet att registrera sig och
ställa frågor om framtida studier. Efter mötet bjuder vi på fika
tillsammans med lärarna i matematisk statistik."


Jag skulle egentligen besöka min sjukgymnast idag, men efter att ha fått detta mejl av Anders Björkström så ställde jag in min tid. För introduktionsmötet lät ganska viktigt och relevant.
Plus att det skulle bli fika med lärarna!

Men det blev väl kanske inte riktigt exakt så...

1) Informationen bestod i att Anders berättade vilka kurser vi skulle läsa (för det kunde vi ju inte ha läst på internet).

2) Det fanns inte möjlighet att registrera sig.

3) Fikat var en vagn med en kaffetermos.

4) Lärarbesöket varade i dryga minuten. De kom in, tog var sin kopp kaffe ur termosen, gick därifrån.



Sedan satt vi och väntade i en dryg timme för att slutligen inse att "Jaha, det blir inget mer."


Och så begav jag mig hemåt. Med smärtande knä.

(skrivet den 6 juni)

Idag är det den 6/6. Det är lite poetiskt tycker jag. Att det är samma dag på månaden som det är månad på året. Det känns lite häftigt. Det är liksom en så cool grej. Sjätte i sjätte. Det är bara så häftigt liksom. Har gått som på moln hela dagen och bara tänkt på det här fantastiska fenomenet som uppstått. Hade egentligen en massa åtaganden idag men släppte allt för att fullt ut fokusera på dagen som sådan och för att prisa dess unika egenskaper och attribut. Och det känns faktiskt jäkligt motiverat.

För idag är det den sjätte. I sjätte.


Att det sedan är Sveriges nationaldag och att det sjungs sånger och hissas flaggor och grejer, det skiter jag fullständigt i. Liksom 98 procent av den övriga svenska befolkningen.

(skrivet den 20 juni)

Ska man ta sig ett bad eller? Dra ner till Tullingesjön och spontant hoppa i? Kanske inte ens ta med sig handduk? (så att man lämnar ett coolt spår efter sig när man går därifrån)

Eller kanske lite FIFA-spelande? (då slipper man ju lämna huset)

Tärningen får avgöra mitt öde. En etta - bad! En tvåa, trea, fyra, femma eller sexa - FIFA!

Och tärningen säger... etta.

Bäst av tre.

Och tärningen säger... fyra.

Okej, avgörande nu.

Och tärningen säger... etta.

Men för i helvete! Bäst av fem!

Och tärningen säger... etta.

Okej, fine! Jag drar väl och badar då! FAN! Att det ska vara så jävla svårt att få spela lite FIFA! 
JAG BLIR GAAAAALEN!!! 

(skrivet den 6 augusti)

Är det bara jag som tycker att AA+ låter som ett väldigt bra betyg?


Själv är man ju nöjd med ett Fx.

(skrivet den 2 juli)

Idag har det regnat och jag blev lite blöt.


PS. Tänk vad irrelevant det här kommer vara när ni läser det någon gång i september.

(skrivet den 11 juni)

Följde med min pappa på en cykeltur. En två mil lång cykeltur!
Jag som tidigare i livet cyklat typ 8 km som mest vid ett och samma tillfälle (utan paus) gav mig ut på en vansinnesfärd som ledde till Flottsbro såväl som till Alby och Tumba innan jag åter kunde landa i trygghetens rum (mitt rum här hemma).
Med blåsor på tummen, med flugor i ögonen och med smärtfullt brinnande lår stapplade jag av cykeln och försökte minnas hur man gör när man går.
Hur fan kunde jag ha motvind två mil i sträck? Jag cyklade ju för fan i cirklar!

Men whatever. Jag fick min motion och är inte helt förlamad, så läget kunde ju ha varit värre.
Med det sagt så ska jag aldrig mer bestiga en cykel.

(skrivet den 1 juni)

Det var inte direkt "Bra jobbat!" eller "Snygg lösning!" som stod i marginalen. Istället var det kommentarer som "Jag förstår inte vad du gör!" och "Nu hade du tur!" som nådde min näthinna. När jag skrivit att jag åtminstone kommit halvvägs genom en lösning av problemet kom en snäsig replik om att jag inte var "riktigt halvvägs" och min slutsats på uppgiften efter var kort och gott "FEL!".

Ja, alltså min matematiska karriär börjar gå mot sitt slut. Åtminstone om trenden håller i sig. Från att snitta ett B är jag numer 2 poäng från underkänt och då har jag inte ens lämnat grundnivån.
Men än så länge trampar jag vatten och jag fick till slut skriva dit 14 godkända tentor i protokollet. Så jag ska väl inte klaga.

Kursen "Ordinära differentialekvationer" läste jag in på blott en dag, så där var ju så klart det E som jag faktiskt fick en positiv överraskning. (Tur att man kan få poäng för en ansats!)
Kursen "Stokastiska Processer och Simulering I" satsade jag dock helhjärtat på, och röjde gamla tentor som en galning. Där fick jag C - med nöd och näppe. Cr (lol) man bara till betyget är det förstås klart godkänt, men studerar man min skrivna tenta så inser man att jag faktiskt var nära att bli underkänd, då jag var nära att missa basdelen. Delen som man tydligen ska "klara i sömnen bara man varit med på föreläsningarna".

Men okej. Godkänt är godkänt, och så länge jag undviker F så spelar det egentligen ingen roll hur det ser ut. Och kan jag bara hålla mig flytande ett år till så har jag mig en kandidatexamen i matematisk statistik.

Sen vete fan vad jag ska med det till, men det är en annan femma.

(skrivet den 23 augusti)

Jaha, det här gick ju snabbt. Det känns som att man bara tog en liten tupplur på en timma och sen var det redan skolstart, tidiga uppstigningar och överfulla tunnelbanevagnar. Helt sjukt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu, men jag får väl helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. Och tänker man så, så finns det ju egentligen bara en konkret sak att göra.

Börja banta.

(skrivet den 3 juni)

Solen ligger på. Det är varmt. Jag är utvilad och mitt hår täcker lagom mycket av solljuset för att jag inte ska bli blind. Det är helt enkelt en perfekt dag.
Jag har gått på promenad, spelat basket och ändå hunnit med två avsnitt av "Dawson's Creek". Och dagen är inte slut än! Snart väntar god middag, ett Smallvilleavsnitt, ett Fringeavsnitt och sedan ytterligare några avsnitt av någon frän internetserie (det vill säga en TV-serie som jag följer via internetstreaming).

Ja, det har helt enkelt varit en helt underbar dag. Jag hoppas att sommarlovet aldrig tar slut!

Även om det inte blev så mycket "facebookande" för mig i sommar så skrev jag ner en hel del potentiella blogginlägg under sommaren. För att dessa inte ska gå till spillo kommer nästa vecka helt och hållet att tillägnas just inlägg skrivna under sommaren.
Men för att det inte ska bli alltför monotont och förutsägbart så kommer inläggen inte att följa någon viss tidsordning, utan kommer att komma lite "huller om buller".
Bloggande i realtid återupptas måndag den 12 september.

PS. På tal om september. Visste ni att artisten September är svensk?

Ja, det var jag. Ungefär två minuter in i kvällens Idolavsnitt dök jag upp som en blixt från himmel (inte nödvändigtvis klar) och stoltserade med mina extraordinära skådespelartalanger.

Dock var det nog det enda man ser av mig i årets Idol. Fick nämligen aldrig träffa juryn.
Trots ansiktsmålning och en riktig superdänga till låt så blev det respass per omgående.

Men jag ångrar inte att jag sökte. För dagen var så mycket mer än bara 30 sekunder hos förjuryn. Visst var det jobbigt att köa i flera timmar och visst var det stundom rätt kallt. Men det vägs upp av allt det andra. Festen. Stämningen. Den härliga, pirrande känslan i kroppen när en helikopterkamera surrar två meter över huvudet.

Jag sökte tillsammans med David och Sandra och jag vet inte om detsamma gäller för dem, men när jag tänker tillbaka på den dagen så minns jag bara det hela som en rolig upplevelse. Och vad gäller min TV-karriär så kan jag nu fylla på mitt modesta CV med en och en halv sekund inför miljonpublik på bästa sändningstid. 

Don't say I never did anything.






Jag och programledaren Per Lernström. Han är till och med snyggare i verkligheten!

Kräfthaklappar har lagts till på listan.

Snart anländer fem stycken gäster. Det är nämligen kräftskiva här hemma. Även om kräftskiva kanske inte är det bästa ordet för evenemanget.
Hälften av gästerna äter inte kräftor, jag äter bara kräftskjärtar och dessutom är halva skålen fylld med kräftans mindre spektakulära kusin - räkan.


Trots detta är huset fullt av kräfthattar, kräftlyktor(!) och kräftballonger, och det går ju inte riktigt att komma ifrån den rätt uppenbara frågan:

Vad fan är grejen?

Dagen började visserligen ganska bra. Efter drygt sex timmars slit med inlämningsuppgiften så lyckades jag äntligen lösa den. Men sen tog dagen en vändning. Inte en helomvändning, inte en kovändning. Nej, om man vänder på det så var det inte ens mycket till vändning.
Men allt det vändes.

Jag knopppade in cirka kvart över fyra men väcktes redan kvart över fem. För att gå födelsedagståg. Och efter det så bara radades snedstegen upp:

- Det fanns ingen frukost
- Jag spillde tandkräm i handfatet
- Jag sträckte ljumsken när jag skulle knyta skon
- Tåget var typ två minuter försenat (Jag ba: VA'FAAAAAAN!)
- En unge försökte gnugga sig mot mitt ben
- KTH-mackan var härsken
- Räkneövningen var trist
- Anders var läskig
- Min hud visade sig vara missfärgad

Sedan flöt dagen på hyfsat tills det att middagsbuffén var undermålig, Sverige förlorade mot Ungern och jag därmed förlorade på tipset.
Tipset ja. Ni kanske kommer ihåg att jag var två veckor från att lägga ner helt och hållet. Slumpen ville dock annorlunda och jag började vinna. Så det blev aldrig någon kk för mig.
Ja, för kk betydde ju konkurs, men det förstod ni säkert.

Hur som helst så har uppladdningen inför säsongsfinalen av Fringe varit allt annat än optimal och det grämer mig mest av allt. För i slutändan så är det ju ändå en sak som faktiskt är lite viktigare än näringsintag, finansiella medel och fysisk hälsa.

TV:n.

Utan blogg men med samma förkälek för meningar, bestämde jag mig i början av juni för att vara väldigt facebookaktiv under sommaren.
Planen var att publicera nya statusupppdateringar minst fem gånger i veckan.
Det gick väl inte så jättebra med den saken.

Totalt blev det tre uppdateringar:


"Solen skiner, vinden viner och Kenneth köper kurslitteratur för 2000 spänn."

(skrivet 5 juni kl. 04.09)


"Såg fyra döda näbbmöss på min kvällspromenad.
  Eller ja, tre och en halv. En hade tappat huvudet..."

(skrivet 16 juli kl. 21.59)


"Fem raka segrar! Målskillnad: 15-2!
  Gefle - AIK 0-3"

(skrivet 18 juli kl. 00.33)



Ja, och så var det ju det där jag skrev igår:

"Dö, paddjävel! Dö!"



Totalt gav dessa upphov till två "likes", vilket ändå får anses klart godkänt då genomsnittet ligger på 0,37.

Säsongspremiär. Och nu sitter ni där alldeles spända av förväntan. Spekulerar i och undrar vad Kenneth ska bjuda på för spektakulärt denna första bloggdag efter sommarlovet.
Ska han bjuda på ett hemsnickrat videoklipp? Lite vacker sommarpoesi? Några hysteriskt roliga anekdoter som får mungiporna att gå ur led?


Men nej.

Det blir en bild på skräp.