Gamlingar och boule
Boule är tveklöst gamlingarnas sport. Men jag förstår verkligen inte varför.
Kloten är tunga. Så fort någon kastar den lilla bollen mer än fyra meter bort når gamlingarnas klot inte fram.
Det handlar om att uppskatta avstånd med hjälp av ögonen. Gamlingar har dålig syn.
Kloten landar på marken. Gamlingarna kan inte böja sig ner för att plocka upp kloten och måste därför avbryta partiet efter första omgången.
Om någon mot förmodan lyckas plocka upp kloten blir det ett långdraget parti. Gamlingarna hinner dö.
Och med demensen som råder så är det ju omöjligt att hålla koll på vem som vinner. Och utan vinnare så är ju boule rätt meningslöst. För det är ju inte direkt som att själva spelandet är roligt.
Anledningen till att jag tar upp ämnet är att jag i eftermiddags gick förbi en grupp gamlingar som spelade just boule. Två stycken satt i rullstol. En hade käpp. En hade någon slags magnetiskt snöre för att få upp bollen från marken. Den enda som egentligen verkade helt frisk var ironiskt nog han som bara satt och tittade på.
När jag kom hem slog jag på TV:n och möttes av programmet "Just shoot me".
Nästan lite poetiskt.
