kennethharblogg

 

- Jag älskar dig, gumman!

- Jag älskar dig också, snuttis!

- Ska vi prutta på varandra?

 

 

Då har tiden kommit för att säga adjö. Efter drygt tre års bloggande ska jag göra ett sista stopp på denna underbara resa. Det känns både sorgligt och sentimentalt, men samtidigt känns det helt rätt. Den här bloggen har varit en stor del av mig. Den är en del av mitt arv. När jag dör kommer jag inte att lämna kvar särskilt mycket av värde. Ingen kommer att bry sig om att jag har levt. Annat än ett namn i en databas och en tillfällig gravsten så kommer jag att raderas ur tiden. Jag brukar ibland prata om att göra ett avtryck på Jorden och det här är mitt stora avtryck.

 

Än så länge åtminstone. Som jag nämnde så är jag med i en filminspelning. Dessutom har jag ett eget sketchprojekt som jag hoppas kunna färdigställa. Jag har också en förhoppning om att någon gång i framtiden spela in en egen skiva.

Men skulle jag dö nu så har jag i alla fall åstadkommit en sak här i livet och det känns bra.

 

Det här inlägget är bloggens 1359:e. Det känns helt sjukt att jag har skrivit så många inlägg. Jag har ju inte ens någonting att skriva om. Men då är det väl på tiden att jag avslöjar en liten hemlighet.

Det mesta av det jag skriver är inte sant. Hälften av det jag har skrivit om har aldrig ens inträffat.

 

Ja, det är en liten bomb jag släpper här, sista dagen och allt. Här trodde ni att jag var den mest pålitlige snubben i världen och så visar det sig att man kan lita lika lite på mig som man litar på en person som säger att "Se upp för dårarna" är den bästa film han sett.

Faktum är dock att jag myntade för det redan i allra första blogginlägget, så för er som var med då så borde det inte komma som en superchock.

 

I dag, 31 december 2012, ska jag uttalat publicera mitt sista blogginlägg någonsin. Men det kanske man inte heller kan lita på. Det här är slutet, men inte nödvändigtvis det slutliga slutet. Det är fullt möjligt att jag gör comeback någon gång i framtiden.

I dagsläget ser jag dock inget sådant i min kikare, så därför vill jag nu ta tillfället i akt att tacka alla mina läsare.

 

Tack för att ni har varit med på den här otroliga resan! De här tre åren har bjudit på mycket, men genom allt så har bloggen varit en stabil stöttepelare. Det glädjer mig något enormt att ni har uppskattat mina inlägg så pass mycket att ni faktiskt har kommit tillbaka för att läsa fler. Denna sista månad har jag haft minst 8 unika läsare varje dag, vilket är det bästa resultatet för någon månad här på bloggen.

Jag har aldrig ångrat mitt beslut att börja blogga. Det har varit en fantastisk upplevelse och vart livet än tar mig framöver så kommer jag alltid att bära med mig de kanske tre bästa åren i mitt liv. Åren med kennethharblogg.

 

Nu är det dags att dra vidare mot nya skeden i livet och jag önskar er lycka till med vad ni än företar er! Lev väl allesammans!

 

 

Med de varmaste av hälsningar,

 

Kenneth

 

 

Det är klart att jag måste ha ett sådant här inlägg på bloggen.

 

Nu är klockan 12.34.56.

 

Coolt.

 

 

- Hur många poäng får hon då?

- Två.

- Två?!

- Ja, hon hade två ben.

- Två ben? Men du skulle ju poängsätta hennes utseende!

- Jaha, jag räknade hennes ben.

 

 

Kär - Kuvert

 

Klocka - Skrocka

 

Fyr  - Obskyr

 

Livet är najs - Min trosa är full utav bajs

 

Och så vidare...

 

 

 

 

 

 

Ovanstående är ett utdrag från en låt jag skrev i fyran. Låten hette "Jag är gay".

 

 

- Pappa, vad blir 15+12?

- 26.

 

 

Snoret fastnar däri.

 

 

Julhelgen är över. Trist. Men å andra sidan har jag gjort ungefär samma saker som jag gör en vanlig helg, så det känns faktiskt inte så jobbigt. En sak som däremot känns jobbigt är att tentorna kommer allt närmre. Som jag skrev för en dryg vecka sedan planerade jag att göra 70 övningstentor under jullovet. Hittills har jag gjort tre. Och med "gjort" så menar jag "bläddrat genom facit".

Jag håller med andra ord inte riktigt planerat tempo. Planerna om bra betyg har jag övergivit helt. Mitt nya mål är att få max en omtenta. Prognos på den fronten: går mot ett misslyckande.

 

 

Mittemellan colaslurkarna så var det i afton en mamma som hänvisade till sin son som "Floppen". Man får ju hoppas, för hans skull, att det inte var hans riktiga namn. Eller så kan man hoppas att han blir känd. För om man är känd så är det helt plötsligt coolt med ett namn som sticker ut. Det är därför jag har ansökt om "Turd Town" som mellannamn.

Bredvid Floppen satt en tjej med massor av tatueringar och en näsring lika stor en tennisboll, och bredvid henne satt en annan tjej. Tänk vad mycket konstigt som kan hända en afton på McDonald's.

Ja, jag var på McDonald's. Ja, jag är fet.

 

 

Nyårsfirandet är ju alltid ett bekymmer, men i år har jag den perfekta planen. Jag ska spendera hela nyårsafton i en nagelstudio. Nice, va? Jag tänker mig att det är lite som att gå på en Justin Bieber-konsert. Heta pubertetstjejer everywhere o'clock!

 

 

AIK hemmabesegrade Timrå med 1-0, vilket var riktigt skönt. Spelet var bedrövligt. Timrå spelade ut AIK stora delar av matchen. I andra perioden kom AIK knappt ur egen zon och i tredje perioden sköt de blott ett skott på mål. Spelar AIK så här resten av säsongen så blir det knappast något slutspel till våren. Men tack vare segern i dag så ligger AIK nu sju poäng före Timrå och det kommer förmodligen räcka för att undvika Kvalserien.

Och därmed har jag skrivit mitt sista stycke om AIK här på bloggen.

 

 

 : Visk, visk, visk...

 : Va? Rubriken? Nej, den har ingenting med inlägget att göra.

 

 

När jag ändå bara skriver lite random grejer så kan vi passa på att reda ut en sak en gång för alla. Att Jorden är rund motsäger inte att Jorden är platt.

Nu är Jorden i och för sig inte platt. Den är sfärisk. Men jag tycker ändå att det var ett rimligt första antagande. Och det där med att skeppet försvinner i horisonten, det skulle väl kunna bero på att ögat inte ser hur långt som helst? Eller så kanske det är lite dimmigt där borta? Jag tycker faktiskt att de övergav den där platthetsteorin lite väl lättvindigt.

 

 

Dagens hiss: Känslan av oövervinnerlighet när man klarar alla sjuor i DN:s svåra sudoku.

Dagens diss: Känslan av grovt nederlag när man inte klarar någon mer siffra efter det.

 

 

Frukost: En banan.

 

Lunch: En banan.

 

Middag: Ban.

 

 

Vad händer i mitt liv just nu? För att svara på den frågan tänkte jag att jag skulle ha ett litet bildregn här på bloggen. Men sen kom jag på hur jobbigt det är att ladda upp bilder. Först ska man koppla in kameran. Sedan ska man hitta var bilderna ligger. Sedan ska man infoga bilderna. Sedan ska man ändra bildernas storlek. Det är typ en hel dags arbete. 

Så i stället för ett bildregn så kör vi en bild på regn.

 

 

 

 

 

PS. Nu syns det kanske inte så jättetydligt att det regnar, men om man kollar riktigt, riktigt noga så kan man ana en vattenpöl i gruset.

 

 

Hörru, tjockis! Vill du ha en pizza?

 

 

Jag köpte lite popcorn och dricka inför kvällens "Så mycket bättre"-special. Ställde ifrån mig det utanför affären för att knyta skon. Då såg jag helt plötsligt hur någon snodde min påse med fanta- och colaflaskor och sprang fort därifrån. Vilken idiot! Fan, vad lack jag blev!

Inte för att jag är någon notorisk läskdrickare eller så, men liksom... det var ju pant på dem...

 

 

Och så kom den till slut. Den sista veckan av kennethharblogg. En sista chans att göra ett avtryck här i världen. En sista möjlighet att sprida mina budskap. Ja, nu har jag ju verkligen chansen att organisera det här på bästa sätt. Sätta mig ner i lugn och ro, skriva några gyllene inlägg och ge den här bloggen ett värdigt avslut.

 

Men hur kul är det, egentligen? Känns det inte lite väl förutsägbart?

Jag kör på som en helt vanlig vecka i stället. Lite meningslöst trams. Inlägg utan tanke. Det är ju trots allt det som har varit symptomatiskt för kennethharblogg i drygt tre års tid.

 

 

Ja, då var det dags för min julklapp till er. Men det blir ingen dikt eller roligt filmklipp. Inte ens en kul anekdot. I stället tänkte jag avslöja en stor hemlis som jag har gått och burit på ett tag.

 

Jag ska vara med i en film. Japp. En riktig långfilm!

Ingen film som kommer gå på bio eller så. Och den lär inte visas i rikstäckande television. Men eventuellt kommer den visas i Falkbergsskolans aula, så det kommer nog bli rätt awesome.

Det handlar om en lokal filmproduktion. Filmen regisseras och produceras av min gamla musiklärare/mentor Michael Andersson, som också skriver manus. Filmen heter Senturium och inspelningarna började i somras. Jag är en av för närvarande sex skådespelare i filmen och hittills har vi filmat in drygt fem minuter. Jag antar att det mesta kommer att spelas in nästa sommar, men tanken är ändå att produktionen inte ska vara säsongsbunden och att några scener kommer spelas in nu i vinter.

Min skådespelarinsats är katastrofal (tänk Wallanderklass), men som tur är har min karaktär ganska mycket "icke-agerande" going on, så det är en bra bortförklaring.

Det är riktigt roligt att vara en del av det här projektet, men det bästa av allt är att jag nu har en anledning att inte klippa mig.

 

Mamma: Kenneth, du passar inte i långt hår. Du måste klippa kort!

Kenneth: Eh... ja... jag skulle gärna göra det, men... jag är med i en film... så att... det går inte... Vilken otur...

 

 

Jag kan tyvärr inte berätta vad filmen handlar om eller vilka andra som är med. Jag kan inte säga vilken genre det rör sig om och jag har inte en aning om när den har premiär. Dessutom kände hälften av mina läsare redan till det här, så det var väl kanske inte den bästa presenten i världshistorien.

 

 

Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig! Pirrig!

Kan inte somna. Är så nervös!

Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton! Julafton!

 

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooh!

 

 

Oj, där satte ni glöggen i halsen, va? Men det är inte sant. Ni kanske har läst någonting om det på twitter, men det är alltså bara falska rykten. Jag är inte gravid.

Däremot är jag ganska rund om magen. Det blir väldigt många fikapauser nu när det närmar sig jul. Pepparkakor, lussebullar, kanelbullar, chokladrutor. Inte bra. Jag känner att 15 minuter på träningscykeln inte riktigt räcker längre. Men, jaja, det är ju bara jul i några veckor till.

 

I kväll är det säsongsfinal av "Vem kan slå Filip och Fredrik(?)" och seger är nästan ett måste i kväll om de ska kunna gå rakryggade ur den här säsongen. Tre förluster hittills. Gemensamt för alla dessa förluster är att utmanarna har vunnit vid quizbordet. Det får ju inte hända. Så i kväll hoppas jag att de trycker dit Robin Paulsson och Per Lernström ordentligt!

 

Nu ska jag återgå till julstöket. I går var det storstädning som gällde och i dag står paketinslagning på agendan. Men jag märker nu när jag har lagt fram presenterna att det inte kommer gå åt så mycket omslagningspapper. Presenthögen är nämligen pinsamt liten i år. Man skulle nästan kunna säga att den är låg.

 

Min hög är så låg. Så låg är min hög. Min hög är så låg att den är låg när den ligger.

 

Ja, ni fattar.

 

 

Vi fick restkomplettera tredje fallstudien, men nu är vi godkända. Nu inväntas med spänning resultatet från fjärde fallstudien. Klarar vi den på första försöket så kommer jag få C i den här kursen. Eller F. Ska jag vara ärlig så lutar det väl mer åt F. Ska jag vara helt ärlig så lutar det åt 0 poäng på tentan. Jag är askass. Jag fullkomligt suger.

Inte för att nedvärdera mig själv eller så, men om man kan få minuspoäng så lär jag få det.

 

Alla får tillbaka tentan.

Emma: Jag fick 50 poäng.

Sandra: Jag fick 50 poäng.

Billy: Jag glömde avrunda svaret på fråga 5, så jag fick 49 poäng.

Kenneth: Jag fick minus 27.

 

 

Mmm. Livet är tufft.

 

 

21 oktober 2012. Dagen då Jorden predikterat ska gå under. Men ingen verkar bry sig. Vad är det här? Jag som hade hoppats på masshysteri, självmordsparader och bloggare som blottar sina innersta hemligheter. I stället händer ingenting. Ingen ens nämner det. Men det är väl kanske den logiska utvecklingen. Ju närmre man kommer det där datumet, desto mer inser folk att ingenting kommer att hända. Och självmorden uteblir.

 

Men en grej som faktiskt händer i dag är att man från och med nu inte får särskilja på könen när man prissätter en försäkring. Det innebär bland annat att unga kvinnor får betala mer för bilförsäkringen medan männen får lägre pension (alternativt högre pensionspremier).

Jag, som inte äger en bil, men som har potential att någon gång i livet bli pensionär, är alltså den stora förloraren i den här nya lagstiftningen. Så kanske är den 21 oktober 2012 början på min personliga undergång. 

 

 

Han låg bakom AIK:s båda mål när de bortaslog Frölunda i tisdags. Han gjorde två mål själv och låg bakom ett tredje när AIK i dag slog Rögle med 4-3. Kristian Huselius har verkligen fått en kanonstart i AIK-tröjan och fortsätter det så här så lever faktiskt hoppet om slutspel.

Men blir det inte slutspel så lär AIK i alla fall lyckas undvika Kvalserien, vilket är väldigt skönt. Kvalserien kan nämligen bli ett riktigt "getingbo" den här säsongen.

 

En annan sak som är bra med att AIK vann är att jag får äta kvällsmackor. Christmas obesity - here I come!

 

 

Hon är ensam. Det är sent på kvällen. Det är mörkt. Hon är på väg hemåt när hon hör några fotsteg i bakgrunden. Ljudet blir högre och högre. Hon kollar bak lite försiktigt och ser en svartklädd filur närma sig henne. Hon ökar takten, men trots det blir ljudet högre. Snubben kommer närmre. Hon ökar takten ännu mer, men snubben är envis. Hon hör hans snabba steg och vet att han snart är i kapp henne. Paniken sprider sig genom hela kroppen. Hon vet inte vad hon ska ta sig till. Hon ser honom komma i ögonvrån och alla möjliga tankar far genom huvudet.

 

Men sedan bara glider snubben förbi. Ingenting mer med det. Och när hon ser honom på nära håll så inser hon att "Den där nooben hade jag ju kunnat slå ner hur lätt som helst".

 

 

Ja, som ni säkert har förstått så är det jag som är nooben. Jag vet inte vad det beror på, men jag har någon slags besatthet av att gå snabbt. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har. Jag vill alltid gå snabbt. Trots att det är vinter och lite småhalt på sina ställen så pinnar jag på så gott det går mest hela tiden. Och det händer faktiskt då och då att folk blir lite nervösa när jag speedar mig fram i en omotiverat hög hastighet.

 

Man kan ju tycka att jag borde sakta ner lite när jag ser att personen framför ökar farten. Och framför allt kan man ju tycka att jag inte själv då borde öka farten.

 

Men vad ska man säga? Det är så jag jobbar.

 

 

I dag har jag haft min sista föreläsning innan jul och nu kan jag äntligen koppla av och ta lite ledigt. Eller?

Nja, inte riktigt. Jag har nämligen två tentor schemalagda till efter jul, så jag måste plugga ganska mycket. Sammanlagt har jag planerat in 70 övningstentor under julhelgen. Och just det, vårterminen börjar den 3 januari.

 

Så det blir inte mycket till lov i år. Men jag tänkte börja plugga i tid i alla fall. Faktiskt redan nu.

 

 

Dagens hiss: Julkalendern. Jag är lika hypad som 1996!

 

Dagens diss: Folk som hänvisar till t.ex. 1000 kronor som "tusen anledningar att göra någonting".

 

 

Jag sitter här mitt i natten och känner hur det kurrar i magen. Men hur var det nu?

Egen avföring - okej eller inte?

 

 

Dagen inleddes i skolan. Sov på stol. Sedan var det dags för uppföljningsexperiment. Tog 10 minuter. Jag kom ihåg alla 36 fraser från förra veckan. Bra. Sedan åkte jag och Davomundo hem till mig och spelade FIFA. Dave har fått för sig att vi från och med nu ska föra statistik över inbördes möten, så jag ville väldigt gärna få en bra start. Och det gick helt okej. Första matchen var spelmässigt en av mina bästa någonsin mot David. Jag hade över 20 avslut och borde vunnit matchen klart. Ineffektiviteten var dock slående och matchen slutade till slut 2-2.

 

I och med att första matchen slutade oavgjort så ville jag väldigt gärna göra en bra andra match. Och det gick helt okej. Jag kom inte upp i första matchens standard, men effektiviteten var något bättre samtidigt som Davo prövade strategin att låta Luka Modrić ta avsluten. Efter en svettig avslutning vann jag matchen med 2-1 och blev därmed den förste av oss att bestiga FIFA-tronen.

 

Religioner är märkliga. Börjar man analysera dem så finns det ju uppenbara brister i nästan samtliga. Även djupt religiösa personer ser de här bristerna - så länge det inte handlar om deras egen religion.

"Hur kan muslimerna tro att Muhammed var en profet och att ängeln Gabriel läste upp koranen för honom när han satt på ett berg? Det är totalt orimligt! Det var ju förstås så att Gud besökte Moses via en brinnande buske efter att Moses hade vandrat i öknen i 40 år."

 

Ja, det är lite lustigt det där. Jag förstår att man har stolthet, men man måste ändå försöka vara lite objektiv ibland. Den kanske största nackdelen med religioner är att de i grunden baserar sig på saker som redan har hänt. Eller förlåt: "hänt". Det är tydligen väldigt viktigt att hedra en massa gamla profeter. Jo, men det måste man göra. De var ju guds sändebud. Det står så i den här boken som skrevs för några tusen år sedan.

Det är lite kul att allting, alla frälsare och så, kom för så länge sedan. Det kommer ingen nu för tiden. Annars borde det vara ganska lätt för Gud att skicka ner en till snubbe med överjordiska krafter. Bara "Kolla här, jag finns!" Men nej, vi måste lita på 2000 år gamla historier.

Den är bra. Vi kan inte ens vara säkra på att människan gick på månen för 40 år sedan, men att Jesus gick på vatten två millenium tidigare, det tvivlar vi inte en sekund på. Är det inte lite sjukt? Det är ingen som har tänkt tanken att de som skrev de här historierna kanske egentligen bara var sagoberättare?

 

Nej, det här med religioner är någonting jag aldrig riktigt kommer förstå mig på. Det känns som någonting som egentligen inte borde kunna få fäste hos en större befolkning. Ändå fortsätter generation efter generation i samma ingrodda spår.

 

Det skrivs mycket negativt om föräldrar som pushar sina barn för hårt, som tvingar dem att idrotta på elitnivå. Det skrivs aldrig något negativt om föräldrar som föder upp barnen in i en religion. "Du får inte äta det här eller det här. Och även om du är superduperhungrig så måste du vänta med att äta till i natt. Och så måste du be till Gud fem gånger om dagen!"  Jag kanske inte ska sträcka mig så långt som till barnmisshandel, men jag kan väl kasta in ordet maktmissbruk?

 

(Och by the way, det där med att man måste be fem gånger om dagen för att accepteras av Gud. Varför skulle man vilja hänge sig själv åt en gud som kräver att man ber till honom fem gånger om dagen? Det låter som en riktig jävla douchebag i mina öron. Om Gud är så god och förlåtande, då ska han väl acceptera människan som hon är, inte beroende på om hon ber eller inte. Enda anledningen till att be skulle då vara på grund av rädsla, och det rimmar inte särskilt väl med ordet trygghet.)

 

Jag förstår att föräldrarna har goda avsikter, att de säkert menar barnet väl. Men de är så blinda av sin egen religion att de inte förstår att deras agerande kan vara till mer skada än nytta. Att pracka på någon en religion är ett slag mot friheten och faktiskt någonting som kan hindra individens utveckling.

 

Jag tror att världen skulle må bättre om det inte fanns några religioner. På riktigt. Vi kan väl kalla det Kenneths reform? Att avskaffa rubbet! Inga dop, inga bordsböner, inga trista predikningar om någon som kallas Gud. Det vore rena drömvärlden! Typ som att man dött och kommit till himlen!

Eller ja, just det...

 

Men missförstå mig inte nu, bara för att jag är ateist. Det här har ingenting med tro att göra. Jag har absolut ingenting emot troendet i sig. Om någon tycker att det mest logiska här i världen är att det sitter en åttaarmad elefant på ett moln och sprider visdomspulver till folket nedanför så är väl det helt okej. Kör din grej, liksom! Men jag tycker att det ska vara varje individs val. Bara för att du tror en viss sak så behöver inte ditt barn göra det. Låt barnet tänka efter själv. Varför kan inte var och en i lugn och ro få filosofera över livets frågor och skapa sig en egen tro? Faktum är att med ett sådant system behövs inga religioner. Alla är fria och ingen diskrimineras på grund av sin tro.

 

Barn kommer fortfarande att inspireras av sina föräldrar, och kommer fortfarande vilja tycka likadant. Men det kommer en tid då de är stora nog att komma med egna funderingar, och då sitter de inte fast i någon "religiös kvicksand". De kan tro på vad de vill. De kan leva sitt liv hur de vill. De kan gifta sig med vem de vill. Och kanske viktigast av allt: De skonas från alla förpliktelser som inte har med tro att göra.

Det är väl framför allt därför jag motsätter mig religioner. En religion är så mycket mer än bara tron på en högre makt. Det är en livsstil. Och i många fall en ganska inskränkande sådan.

 

Alla människor har rätt till religionsfrihet.

Alla människor borde ha rätt till frihet från sin religion.

 

 

... cause even prison's got exercise hour!

 

 

 

Jobbigt läge. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad ska jag kolla på i kväll egentligen? Jag har tre alternativ:

 

Programmet jag normalt sett kollar på på söndagkvällar. I kväll utmanas de av Dalibor Doder och Kim Andersson och det blir säkerligen en bra duell.

 

En svensk film där jag inte har någon direkt uppfattning om kvalitén, men där historien verkar spännande.

 

Toppmatch i franska ligan, där Zlatans lag kan återta serieledningen.

 

 

VKSFOF(?) kan ses på nätet i efterhand, men om jag ser det på TV så hinner jag ändå se andra halvlek av PSG - Lyon. Det hinner jag inte om jag väljer filmen. Å andra sidan kommer jag förmodligen aldrig se filmen om jag inte ser den nu. Hmm.

 

 

13.37 ett sådant här uppmärksammat klockslag. Ofta när någon kollar på klockan och ser att den är 13.37 så börjar personen le fånigt och fnissa för sig själv. Varför?

 

Jo, tydligen så vänder man upp-och-ner på talet och då står det typ "LEEt". Och då ska man först säga "L", som en individuell bokstav, och sedan resten av ordet som ett ord. På engelska. Då blir det "elit". Ponerat förstås att man ignorerar att ettan upp-och-ner-vänd inte blir ett t utan snarare ett versalt i eller ett gement l och att ordet då blir antingen "eliaj" eller "elil".

 

 

Jag vet inte om det bara är jag, men det känns ju knappast särskilt elitmässigt. Att det här inlägget däremot är det 1337:e inlägget på bloggen, ja... det är väl ganska "elit".

 

 

- Vad har du gjort i dag, Kenneth?

- Snö.

- Har du gjort snö?

- Nej, nu sade jag fel.

 

 

Min pappa skottade taket och jag körde bort all snö med skottkärra. Det visade sig att det fanns ganska mycket snö på taket så det blev många vändor med skottkärran. Vi höll väl på i åtminstone två timmar och det var ganska tungt fram mot slutet.

Bra, då kan jag äta kvällsmackor utan dåligt samvete.

 

"Så mycket bättre" är slut för den här säsongen. Faktiskt en ganska trevlig serie, även om majoriteten av tolkningarna inte levde upp till programmets titel. Förslag på deltagare till nästa säsong: Nanne Grönvall, Markoolio, Mojje och Amy Diamond. Och sedan några random dudes.

 

"Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst" lever upp till förväntningarna! Jag var först lite orolig över upplägget, men jag tycker minsann att de har gjort ett bra jobb. Framför allt när det handlar om att ta tillbaka karaktärer från första upplagan. Hittills har spökena, Lillan, Ivar, Leif och Glada Laxen gjort comeback. (Och så Greven och Sprak förstås!) Nu väntar jag bara på Melitta och sen ger jag den här julkalendern högsta betyg!

 

 

Jag tycker inte att "Hur många lejon får plats i en tom bur?" är någon bra gåta.

 

Åtminstone inte om svaret är ett.

 

 

Inget Luciafirande för mig i år, men tjejen på tåget verkade ta tillfället i akt. Hon fullkomligt vräkte i sig bakverk! På en sisådär 15-20 minuter grottade hon i sig kanelbulle, lussekatt, muffin, kringla (?) och chokladboll. Det kändes som en lite väl omotiverad kaloribomb.

 

Men efter det tog hon upp något som såg ut som en morotskaka, så det vägde ju upp lite i alla fall.

 

 

- Ser du tavlan där borta?

- Nej.

- Men den är ju där.

- Var?

- Där.

- Jaha, där.

- Ser du den nu?

- Ja, nu ser jag den.

 

 

 

 

 

 

Bästa säsongen någonsin eller hur var det?

 

 

 

Det är helt otroligt! Som jag har väntat och längtat efter den här stunden! Inget mer suckande. Ingen mer ångest. Nu kan jag äntligen stoltsera runt med ett körkort i plånboken!

 

 

Att det sedan handlar om min mammas utgångna körkort är mer av akademiskt intresse.

 

 

Ni vet ju att jag gillar att vara med i diverse olika experiment och att sälja mig själv för pengar. I dag var jag med i två olika experiment efter varandra. Även Davomundo var med. Det var jätteroligt. Första experimentet var ett minnesexperiment. Man skulle memorera 36 olika fraser, parallellt med att lösa enklare matematiska problem. Det ingick även en del där man skulle minnas bokstäver samt lösa mattetal om vartannat. Det kunde se ut ungefär så här:

 

Bokstaven J kommer upp på skärmen - försvinner

Räkna ut (7/7) - 1

Svaret är 6 - sant eller falskt?

Bokstaven H kommer upp på skärmen - försvinner

Räkna ut (3*2) - 3

Svaret är 3 - sant eller falskt?

Bokstaven L kommer upp på skärmen - försvinner

o.s.v.

 

Efteråt skulle man komma ihåg vilka bokstäver som visats - i rätt ordning. Det var ganska svårt. Ibland var det en bokstavsföljd på 7 bokstäver. Man var dessutom tvungen att vara väldigt snabb med mattetalen. Man fick bara någon sekund på sig att svara och efter ett antal omgångar flyter allting ihop framför ögonen. Trots det gick det väldigt bra. Jag missade bara ett mattetal (av cirka 100) och hade bara fel på två bokstavsföljder.

Dessutom mindes jag alla 36 fraser, och för en gångs skull tillhör jag nog toppskiktet av försökskaninerna.

 

 

Andra experimentet var ett "sno pengar av idioter"-spel. Det gick bra i två av tre omgångar, sämre i den tredje och slutresultatet blev 227 kronor (inklusive skatt). Ganska hyfsad utdelning för 25 minuters arbete.

(Ersättningen för första experimentet var två biobiljetter.)

 

 

Tänk er att vara experimentdeltagare på heltid. Det är nog mitt nya drömyrke. Blotta tanken att få göra mentala tester, tävla mot andra och utmana sig själv på en daglig basis gör mig extremt upprymd.

 

Men ja, att vara aktuarie är säkert också skitkul...

 

 

Jag hittade lite vitt fluffigt bröd i skafferiet...

 

 

 

Ända sedan jag var liten har jag alltid kallats Kenneth. Jag har aldrig haft något smeknamn. Jag har ett svagt minne av någon vid något tillfälle kallat mig Kennetha och sen så var det ju den där Kenneth/Kennerth-episoden i årskurs två, men i övrigt har jag aldrig haft något smeknamn. Förrän jag började på Stockholms Universitet.

Sedan dess bara haglar smeknamnen in. Kenta, Kentan, Kenemon, Kennie, Kenny, Kännäth, Kenthalicious, Ken The Sven, Keninho, Clark Kenneth, Kentsh...

Ja, det kommer nya mest hela tiden. Sen har jag ju även några andra smeknamn som inte är specifika just för mig. Enna, Poochie, Snubben, Lackarn...

 

Hälften av gångerna vet jag inte ens om det är mig de pratar med.

 

Men det är kul. Det är det faktiskt. Varje smeknamn ger upphov till en ny karaktär, så jag behöver typ aldrig vara mig själv. I dag var jag till exempel Keninho och i morgon ska jag prova på den helt nya karaktären Kenchisvensch.

 

 

Två elefanter gick på cirkus. Båda tyckte att det var en rolig tillställning och efteråt frågade de cirkusdirektören om de fick vara med i showen. Cirkusdirektören nekade vänligt och förklarade att de på grund av djurskyddslagen inte fick använda elefanter i showen. Då sade den ena elefanten: Men jag då?

 

 

Jag vet inte vad som har hänt, men jag har typ blivit jättenyttig helt plötsligt. Motionerar, äter massor av frukt och grönsaker. Jag kan inte ens komma ihåg när jag åt godis senast.

 

Jo, igår.

 

 

Frågorna var många. Svaren var få. Kenneth satt inlåst i den mörka källaren, utan tillgång till vare sig vatten eller bröd. Det hade hans fru sett till. Hans dotter satt i hörnet och grät. "Pappa, jag vill inte vara här längre!", hördes mellan tårarna. "Jag vet, gumman. Jag vet. Din mamma är från Mora."

     Melissa var hennes namn. Giftermålet hade kommit från ingenstans. Ett improviserat frieri en septemberafton när Melissa satt och gjorde nummer två. Bröllopet var storslaget. En vacker utomhusceremoni som bara delvis förstördes av regn. Innan året var slut hade de köpt en gemensam villa och strax därpå föddes deras dotter. Allt var frid och fröjd. Då kom Davomundo in i bilden. Det visade sig att han kände Melissa sedan tidigare. Och genom att dra i rätt trådar så lyckades han med sin superonda plan - att sakta men säkert vända henne emot Kenneth. Vilket leder oss till den mörka källaren.

     Hans hals var torr. Han funderade på att slicka i sig sin dotters tårar men beslöt sig för att låta bli. Han lade sig istället raklång på rygg och funderade på hur hans liv kunnat slås i spillror. Han som varit så lycklig! Allting började den där tisdagen för 10 år sedan. (Ja, just det, jag glömde säga det. Vi har hoppat fram tio år i tiden!) Kenneth letade efter sitt borttappade sudd men hittade istället en pärm med lösningar till alla datorlaborationer och tips inför alla tentor. Han lyckades därmed lura skolsystemet, gick ut med bra betyg, kammade hem stålarna på jobbet och vann Melissas hjärta. Hans mörka hemlis. Davomundo hade också en mörk hemlis: Han kände till Kenneths mörka hemlis. Det var nämligen han som hade tappat pärmen efter att först ha snott den från en tredje part. När Kenneth nu "stulit" hans framgångsrecept hade Davomundo bara ett alternativ för ögonen - hämnd! I flera år gick han och väntade på sin chans och när Kenneth träffade Melissa fick han äntligen chansen. Och han tog den.

     Kenneth hörde ett ljud i trappan. Det var Melissa. Han skyndade sig bort till dörren och gjorde sig beredd. Så fort hon öppnade dörren slog han ner henne med ett brännbollsträ. Ja, hon hade lämnat ett brännbollsträ i källaren, det var ju inte så smart. Men smarthet hade å andra sidan aldrig varit hennes signum. Kenneth tog sin dotter och sprang därifrån. Men än var inte äventyret över. Det fanns nämligen en till person som behövde besegras - Davomundo.

     Han bodde på berget. Han hade gjort det ett tag nu. Han gillade det hårda underlaget plus att det inte fanns någon hyra. Framför allt var det där med hyran viktigt för Davomundo. Han låg och sov när Kenneth kom. Dottern var avsläppt hos grannflickan. Det fanns ingen annan på berget. De var ensamma. Det var bara Kenneth och Davomundo. I en sista duell. Kenneth gick till attack, men Davomundo vaknade upp i sista sekund och lyckades parera. Davomundo körde några karatesparkar varav två stycken träffade Kenneth och en träffade honom själv. Det var en förvånansvärt jämn duell, men för varje slag eller spark förflyttade de sig lite längre ut, lite närmre bergets stup. Till slut var de framme vid kanten. De visste att nästa attack skulle bli avgörande. Kenneth försökte med en knock, men Davomundo duckade skickligt. Med Kenneth ur balans såg Davomundo sin möjlighet. En stenhård spark rakt i solar plexus och Kenneth föll bakåt, ner för berget. Men precis innan han gjorde det fick han tag i Davomundos skosnöre, och med tyngdkraftens hjälp lyckades han dra med sig Davomundo ner. De båda tidigare vännerna föll mot marken, men innan de hunnit ner möttes deras ögon. Alla minnen kom farandes. Om delade upplevelser, om gemenskap, om vänskap, om glädje. Och allt hat försvann. Deras sinnen gjorde en resa 10 år tillbaka i tiden, och på sätt och vis var det ganska poetiskt att de fick dela den sista stunden på detta sätt. En stor smäll hördes när de träffade marken. Häckande fåglar flög skrämt iväg och lämnade platsen tyst och öde. Kenneth och Davomundo låg livlösa på marken. Tio minuter passerade utan att någonting hände. Sedan öppnade en av dem ögonen...

 

 

 

 

"Alltså, grejen är att vi har ett ganska bra boxplay egentligen. Det är bara det att vi aldrig får chansen att visa det. Det blir alltid mål direkt."

 

 

Dnipro ställde upp med bästa laget...

AIK förlorade sista matchen i gruppspelet och för en gångs skull var det helt rättvist. Efter att Dnipro spräckt nollan på straff så tappade AIK motivationen och till slut rann det iväg till hela 4-0. Precis som i premiären. Cirkeln slöts, skulle man väl kunna säga. (Eller kan man verkligen det? En cirkel är väl per definition sluten?)

Bortsett från dagens match har AIK gjort en strålande turnering. Med lite flyt hade de faktiskt kunna ta sig vidare från gruppen. De har flertalet gånger visat att de kan mäta sig med de stora och skrev med bragden i Moskva in sig i historieböckerna.

Äventyret är över för den här gången, men förhoppningsvis blir det mer Europacupspel redan hösten 2013. Då är det Friends Arena som gäller för AIK.

 

Helsingborg gav igen för gammal ost och gick ut med UEFA-flaggan i topp när de bortabesegrade Twente i sista matchen för säsongen. Därmed stannar båda svenska lagen på 4 poäng och samtliga poäng är faktiskt inhämtade mot holländskt motstånd. För att sätta detta i perspektiv så kan man konstatera att Manchester City tog totalt en poäng mot Ajax.

 

 

Dnipro är klar gruppvinnare. Napoli är klar grupptvåa. Ingen dramatik återstår. Det talar för AIK. Dnipro har ingenting att spela för. De är mitt uppe i sitt ligaspel och lär se en chans att lufta reserverna. För AIK är det å andra sidan sista matchen för säsongen. Sista matchen med gänget. De lär komma med bästa tänkbara lag och kommer knappast spara på krutet. En bra säsong ska få sig ett värdigt avslut och spelar AIK som de har gjort på sistone så har de stora vinstchanser i kväll. 9,5 gånger pengarna hos Unibet är ett riktigt överodds - läge att casha in!

 

I Helsingborgs grupp är läget nästan lika dött som i AIK:s och med rätt motivation kan nog även Helsingborg ta poäng i kväll.

 

 

Tips inför omgång 6:

 

 

AIK förtjänade en seger i hemmamötet. Utdelningen kommer nu.

 

Kenneths tips: Dnipro Dnipropetrovsk - AIK 1-2

 

 

 

B-lagsmatch. Napoli snäppet bättre på hemmaplan.

 

Kenneths tips: Napoli - PSV Eindhoven 3-1

 

 

 

Helsingborg vill göra ett sista försök att spänna musklerna i Europa. Twentespelarna lagom uppspelta.

 

Kenneths tips: Twente - Helsingborg 2-2

 

 

 

Gruppsegern står på spel. Hannover vinner gruppen vid minst oavgjort.

 

Kenneths tips: Levante - Hannover 1-1

 

 

Jag läste precis igenom helgens inlägg och jag känner att jag kanske överdrev lite grann. Jag sprang väl inte riktigt 15 kilometer i söndags.

 

Det var nog snarare 1.5...

 

... meter...

 

... och jag kan inte riktigt påstå att jag sprang...

 

 

Men annars var det sant. Ja, förutom det där med att jag åt en massa grejer, för det var inte heller sant.

 

Så okej, om man ska hårdra det så var ingenting av det jag skrev sant.

 

 

Men skit i det nu, för fan.

 

 

Stockholm står still. Bussar, tunnelbanor och pendeltåg är inställda (alternativt extremt försenade) och snön bara fortsätter att falla från skyn. Själv ser jag bara en lösning till problemet - övernattning i skolan!

 

Jag skulle säkert kunna ta mig hem nu, men frågan är om jag kan ta mig tillbaka i morgon. Jag känner att det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Tyvärr verkar tre andra snubbar tänka likadant. Tre högljudda snubbar. De sitter kvar i datorsalen och uppvisar inga tendenser på att åka hem. Det verkar som att jag får återvända till soffan i natt.

 

Men innan dess blir det middag. Jag bestämde mig för att bryta min nöt/croissant-trend och slog till med en färdigrätt från Findus. Pasta med skinksås!

Dock bröt jag inte min glömma gaffel-trend så jag lär ju få äta med händerna som vanligt.

 

Fett ovärt.

 

 

En sak som jag verkligen inte klarar av är att steka blodpudding. Det går bara inte. Jag vet inte hur man gör. Det är den tredje vanligaste maträtten när jag står framför spisen, men jag har aldrig lyckats. Aldrig någonsin. Hela processen är en total katastrof.

 

Till att börja med får jag inte ut blodpuddingen ur förpackningen. Plasten vill inte ge med sig och när jag väl lyckas bryta vakuumsituationen i hörnen så får jag alltid massa blodpudding under naglarna. Pretty gross.

Sedan kommer problemet med att skära blodpuddingen. Liksom, är undersidan mycket mindre eller hur kan alla bitar vara smalare nertill än upptill? Där har vi en uppfinning för Martin Timell och gänget: en blodpuddingsskärare som ger jämntjocka skivor. Årets julklapp 2013 skulle vara spikad!

Slutligen kommer sedan det stora bekymret - att steka skiten. Hur ska man veta när blodpuddingen är klar? Det är alltid en del av blodpuddingen som fortfarande är brun. Och i och med att blodpuddingen ska bli svart så märker man ju aldrig om den blir bränd.

Jag brukar steka upp två paket, vilket genererar cirka 15 skivor. Totalt brukar två skivor vara ätbara. Eller ja, skivor och skivor. De brukar gå sönder när jag lyfter över dem till serveringsfatet. Men två slafshögar brukar bli ätbara.

 

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Sveriges damer fick en drömstart i handbolls-EM när de slog Danmark med 27-26. Johanna Ahlm klev fram som den stora hjältinnan och jag fick nästan 2010-vibbar när Sverige vände på slutet. Roligt, roligt!

 

 

Är det inte lite stört att "i regel" inte alls betyder i regel, utan typ för det mesta?

 

Och när vi ändå är inne på det spåret: "Klart som korvspad"?

 

Korvspad är ju fan hur grumligt som helst!

 

 

Antal bloggläsare den 1 december: 16

Antal bloggläsare den 2 december: 18

 

 

I går var det första december. I dag är det första advent. Ute ligger ett gnistrande snötäcke på marken och julkänslan bara växer.

Trots det drog jag i dag på mig löparskorna och gick ut och sprang 15 kilometer. Det var väl duktigt?

 

När jag kom hem belönade jag mig själv med att käka tre påsar chips, fyra chokladkakor och en megamuffin med vaniljsås. Sedan blev jag lite sugen på havregrynsgröt, men vi hade inga havregryn så det fick bli två pan-pizzor och en pirog.

 

Jag funderade på om jag skulle göra några sit-ups också, börja bygga magrutor. Men jag vet inte, jag är inte särskilt intresserad av ett "atletiskt utseende". Jag vill bara gå ner i vikt.

 

Nu är resultatet inne! 16 läsare (inklusive undertecknad) besökte min blogg i går, vilket jag tackar för. Det är inte rekord (inte ens om man räknar bort Dianna Agron-perioden), men det känns ändå stabilt att ha så pass många med mig på den sista resan.

 

Och som tack för det så får ni ta del av ett av mina verk från kursen Estetisk verksamhet i gymnasiet:

 

 

 

 

Ja, bildkvalitén är ju uppenbarligen inte den bästa, men betyget var i alla fall MVG.

 

 

Hur många läsare har jag? Det är frågan vi alla ställer oss just nu.

 

Än så länge står det 7 i besökarstatistiken, men ibland tar det lite tid innan det uppdateras.

 

Jag hoppas på åtminstone 8.

 

 

Jag pluggar matematik.

 

Jag kan inte bestämma mig om jag ska byta inriktning eller inte.

 

Jag har nu bytt inriktning till matematisk statistik.

 

Shit! Det kommer nog gå asdåligt på den här tentan!

 

Åh, vilken tur! Jag klarade tentan!

 

Hjälp! En silverfisk!

 

Mina problem är typ viktigast i världen.

 

 Du har faktiskt ganska många problem.

 

Shut up, lesbo!

 

Nu skriver jag en dikt, min vän

Jag hoppas att du uppskattar den

Den är relativt kort

och glöms ganska fort bort

så jag skriver en till snart igen

 

Yihoo! AIK vann! De är så jävla bra! Nu blir det SM-guld!!!

 

Suck. AIK förlorade. Mitt liv är över.

Veckans tips gick märkligt nog åt skogen. Men nästa vecka, då jävlar!

 

OMG! OMG! Jag såg Molly Sandén!

 

Jag tänkte att vi skulle ha en liten tävling här på bloggen...

 

Tjat, tjat. Gnäll, gnäll.

 

PS. Jag är Kenneth.

 

 

 

 

Så där! Då är alla up to speed inför sista månaden av kennethharblogg. Let's do this thing!

 

 

 

 

Två tomater gick över en väg. Den ena tomaten blev påkörd av en bil. Då sade den andra tomaten: "Kom nu, så går vi!"  Då sade den första tomaten: "Jag har faktiskt ett namn..."