kennethharblogg

 

Ända sedan jag var liten har jag alltid kallats Kenneth. Jag har aldrig haft något smeknamn. Jag har ett svagt minne av någon vid något tillfälle kallat mig Kennetha och sen så var det ju den där Kenneth/Kennerth-episoden i årskurs två, men i övrigt har jag aldrig haft något smeknamn. Förrän jag började på Stockholms Universitet.

Sedan dess bara haglar smeknamnen in. Kenta, Kentan, Kenemon, Kennie, Kenny, Kännäth, Kenthalicious, Ken The Sven, Keninho, Clark Kenneth, Kentsh...

Ja, det kommer nya mest hela tiden. Sen har jag ju även några andra smeknamn som inte är specifika just för mig. Enna, Poochie, Snubben, Lackarn...

 

Hälften av gångerna vet jag inte ens om det är mig de pratar med.

 

Men det är kul. Det är det faktiskt. Varje smeknamn ger upphov till en ny karaktär, så jag behöver typ aldrig vara mig själv. I dag var jag till exempel Keninho och i morgon ska jag prova på den helt nya karaktären Kenchisvensch.