kennethharblogg

Religioner är märkliga. Börjar man analysera dem så finns det ju uppenbara brister i nästan samtliga. Även djupt religiösa personer ser de här bristerna - så länge det inte handlar om deras egen religion.

"Hur kan muslimerna tro att Muhammed var en profet och att ängeln Gabriel läste upp koranen för honom när han satt på ett berg? Det är totalt orimligt! Det var ju förstås så att Gud besökte Moses via en brinnande buske efter att Moses hade vandrat i öknen i 40 år."

 

Ja, det är lite lustigt det där. Jag förstår att man har stolthet, men man måste ändå försöka vara lite objektiv ibland. Den kanske största nackdelen med religioner är att de i grunden baserar sig på saker som redan har hänt. Eller förlåt: "hänt". Det är tydligen väldigt viktigt att hedra en massa gamla profeter. Jo, men det måste man göra. De var ju guds sändebud. Det står så i den här boken som skrevs för några tusen år sedan.

Det är lite kul att allting, alla frälsare och så, kom för så länge sedan. Det kommer ingen nu för tiden. Annars borde det vara ganska lätt för Gud att skicka ner en till snubbe med överjordiska krafter. Bara "Kolla här, jag finns!" Men nej, vi måste lita på 2000 år gamla historier.

Den är bra. Vi kan inte ens vara säkra på att människan gick på månen för 40 år sedan, men att Jesus gick på vatten två millenium tidigare, det tvivlar vi inte en sekund på. Är det inte lite sjukt? Det är ingen som har tänkt tanken att de som skrev de här historierna kanske egentligen bara var sagoberättare?

 

Nej, det här med religioner är någonting jag aldrig riktigt kommer förstå mig på. Det känns som någonting som egentligen inte borde kunna få fäste hos en större befolkning. Ändå fortsätter generation efter generation i samma ingrodda spår.

 

Det skrivs mycket negativt om föräldrar som pushar sina barn för hårt, som tvingar dem att idrotta på elitnivå. Det skrivs aldrig något negativt om föräldrar som föder upp barnen in i en religion. "Du får inte äta det här eller det här. Och även om du är superduperhungrig så måste du vänta med att äta till i natt. Och så måste du be till Gud fem gånger om dagen!"  Jag kanske inte ska sträcka mig så långt som till barnmisshandel, men jag kan väl kasta in ordet maktmissbruk?

 

(Och by the way, det där med att man måste be fem gånger om dagen för att accepteras av Gud. Varför skulle man vilja hänge sig själv åt en gud som kräver att man ber till honom fem gånger om dagen? Det låter som en riktig jävla douchebag i mina öron. Om Gud är så god och förlåtande, då ska han väl acceptera människan som hon är, inte beroende på om hon ber eller inte. Enda anledningen till att be skulle då vara på grund av rädsla, och det rimmar inte särskilt väl med ordet trygghet.)

 

Jag förstår att föräldrarna har goda avsikter, att de säkert menar barnet väl. Men de är så blinda av sin egen religion att de inte förstår att deras agerande kan vara till mer skada än nytta. Att pracka på någon en religion är ett slag mot friheten och faktiskt någonting som kan hindra individens utveckling.

 

Jag tror att världen skulle må bättre om det inte fanns några religioner. På riktigt. Vi kan väl kalla det Kenneths reform? Att avskaffa rubbet! Inga dop, inga bordsböner, inga trista predikningar om någon som kallas Gud. Det vore rena drömvärlden! Typ som att man dött och kommit till himlen!

Eller ja, just det...

 

Men missförstå mig inte nu, bara för att jag är ateist. Det här har ingenting med tro att göra. Jag har absolut ingenting emot troendet i sig. Om någon tycker att det mest logiska här i världen är att det sitter en åttaarmad elefant på ett moln och sprider visdomspulver till folket nedanför så är väl det helt okej. Kör din grej, liksom! Men jag tycker att det ska vara varje individs val. Bara för att du tror en viss sak så behöver inte ditt barn göra det. Låt barnet tänka efter själv. Varför kan inte var och en i lugn och ro få filosofera över livets frågor och skapa sig en egen tro? Faktum är att med ett sådant system behövs inga religioner. Alla är fria och ingen diskrimineras på grund av sin tro.

 

Barn kommer fortfarande att inspireras av sina föräldrar, och kommer fortfarande vilja tycka likadant. Men det kommer en tid då de är stora nog att komma med egna funderingar, och då sitter de inte fast i någon "religiös kvicksand". De kan tro på vad de vill. De kan leva sitt liv hur de vill. De kan gifta sig med vem de vill. Och kanske viktigast av allt: De skonas från alla förpliktelser som inte har med tro att göra.

Det är väl framför allt därför jag motsätter mig religioner. En religion är så mycket mer än bara tron på en högre makt. Det är en livsstil. Och i många fall en ganska inskränkande sådan.

 

Alla människor har rätt till religionsfrihet.

Alla människor borde ha rätt till frihet från sin religion.