kennethharblogg

 

Ja, då var det dags för min julklapp till er. Men det blir ingen dikt eller roligt filmklipp. Inte ens en kul anekdot. I stället tänkte jag avslöja en stor hemlis som jag har gått och burit på ett tag.

 

Jag ska vara med i en film. Japp. En riktig långfilm!

Ingen film som kommer gå på bio eller så. Och den lär inte visas i rikstäckande television. Men eventuellt kommer den visas i Falkbergsskolans aula, så det kommer nog bli rätt awesome.

Det handlar om en lokal filmproduktion. Filmen regisseras och produceras av min gamla musiklärare/mentor Michael Andersson, som också skriver manus. Filmen heter Senturium och inspelningarna började i somras. Jag är en av för närvarande sex skådespelare i filmen och hittills har vi filmat in drygt fem minuter. Jag antar att det mesta kommer att spelas in nästa sommar, men tanken är ändå att produktionen inte ska vara säsongsbunden och att några scener kommer spelas in nu i vinter.

Min skådespelarinsats är katastrofal (tänk Wallanderklass), men som tur är har min karaktär ganska mycket "icke-agerande" going on, så det är en bra bortförklaring.

Det är riktigt roligt att vara en del av det här projektet, men det bästa av allt är att jag nu har en anledning att inte klippa mig.

 

Mamma: Kenneth, du passar inte i långt hår. Du måste klippa kort!

Kenneth: Eh... ja... jag skulle gärna göra det, men... jag är med i en film... så att... det går inte... Vilken otur...

 

 

Jag kan tyvärr inte berätta vad filmen handlar om eller vilka andra som är med. Jag kan inte säga vilken genre det rör sig om och jag har inte en aning om när den har premiär. Dessutom kände hälften av mina läsare redan till det här, så det var väl kanske inte den bästa presenten i världshistorien.