Konsten att steka en blodpudding
En sak som jag verkligen inte klarar av är att steka blodpudding. Det går bara inte. Jag vet inte hur man gör. Det är den tredje vanligaste maträtten när jag står framför spisen, men jag har aldrig lyckats. Aldrig någonsin. Hela processen är en total katastrof.
Till att börja med får jag inte ut blodpuddingen ur förpackningen. Plasten vill inte ge med sig och när jag väl lyckas bryta vakuumsituationen i hörnen så får jag alltid massa blodpudding under naglarna. Pretty gross.
Sedan kommer problemet med att skära blodpuddingen. Liksom, är undersidan mycket mindre eller hur kan alla bitar vara smalare nertill än upptill? Där har vi en uppfinning för Martin Timell och gänget: en blodpuddingsskärare som ger jämntjocka skivor. Årets julklapp 2013 skulle vara spikad!
Slutligen kommer sedan det stora bekymret - att steka skiten. Hur ska man veta när blodpuddingen är klar? Det är alltid en del av blodpuddingen som fortfarande är brun. Och i och med att blodpuddingen ska bli svart så märker man ju aldrig om den blir bränd.
Jag brukar steka upp två paket, vilket genererar cirka 15 skivor. Totalt brukar två skivor vara ätbara. Eller ja, skivor och skivor. De brukar gå sönder när jag lyfter över dem till serveringsfatet. Men två slafshögar brukar bli ätbara.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sveriges damer fick en drömstart i handbolls-EM när de slog Danmark med 27-26. Johanna Ahlm klev fram som den stora hjältinnan och jag fick nästan 2010-vibbar när Sverige vände på slutet. Roligt, roligt!
Kommentarer
Postat av: David
Du har snart mastersexamen i matematik och klarar inte av att steka blodpudding!
Ju högrevutbildning, desto svårare har man i vardagslivet.
Det är som min pappa, han har masters men klarar inte av att öppna brevlådan under vintern...
Postat av: Kenneth
Blodpuddingen är svårare än matematiken, helt klart!
(Brevlådan är dock en baggis!)
Trackback
