kennethharblogg

Ja, det var jag. Ungefär två minuter in i kvällens Idolavsnitt dök jag upp som en blixt från himmel (inte nödvändigtvis klar) och stoltserade med mina extraordinära skådespelartalanger.

Dock var det nog det enda man ser av mig i årets Idol. Fick nämligen aldrig träffa juryn.
Trots ansiktsmålning och en riktig superdänga till låt så blev det respass per omgående.

Men jag ångrar inte att jag sökte. För dagen var så mycket mer än bara 30 sekunder hos förjuryn. Visst var det jobbigt att köa i flera timmar och visst var det stundom rätt kallt. Men det vägs upp av allt det andra. Festen. Stämningen. Den härliga, pirrande känslan i kroppen när en helikopterkamera surrar två meter över huvudet.

Jag sökte tillsammans med David och Sandra och jag vet inte om detsamma gäller för dem, men när jag tänker tillbaka på den dagen så minns jag bara det hela som en rolig upplevelse. Och vad gäller min TV-karriär så kan jag nu fylla på mitt modesta CV med en och en halv sekund inför miljonpublik på bästa sändningstid. 

Don't say I never did anything.






Jag och programledaren Per Lernström. Han är till och med snyggare i verkligheten!