kennethharblogg

Dagen började visserligen ganska bra. Efter drygt sex timmars slit med inlämningsuppgiften så lyckades jag äntligen lösa den. Men sen tog dagen en vändning. Inte en helomvändning, inte en kovändning. Nej, om man vänder på det så var det inte ens mycket till vändning.
Men allt det vändes.

Jag knopppade in cirka kvart över fyra men väcktes redan kvart över fem. För att gå födelsedagståg. Och efter det så bara radades snedstegen upp:

- Det fanns ingen frukost
- Jag spillde tandkräm i handfatet
- Jag sträckte ljumsken när jag skulle knyta skon
- Tåget var typ två minuter försenat (Jag ba: VA'FAAAAAAN!)
- En unge försökte gnugga sig mot mitt ben
- KTH-mackan var härsken
- Räkneövningen var trist
- Anders var läskig
- Min hud visade sig vara missfärgad

Sedan flöt dagen på hyfsat tills det att middagsbuffén var undermålig, Sverige förlorade mot Ungern och jag därmed förlorade på tipset.
Tipset ja. Ni kanske kommer ihåg att jag var två veckor från att lägga ner helt och hållet. Slumpen ville dock annorlunda och jag började vinna. Så det blev aldrig någon kk för mig.
Ja, för kk betydde ju konkurs, men det förstod ni säkert.

Hur som helst så har uppladdningen inför säsongsfinalen av Fringe varit allt annat än optimal och det grämer mig mest av allt. För i slutändan så är det ju ändå en sak som faktiskt är lite viktigare än näringsintag, finansiella medel och fysisk hälsa.

TV:n.