kennethharblogg

Bloggen har blivit en del av mig och jag har blivit en del av min blogg. Det känns bra att göra ett avtryck här på Jorden. På så sätt har mitt liv fått en mening. Kanske inte någon betydande mening, men ändå. Jag har därför aldrig tvivlat eller tvekat när det gäller mitt bloggande. Förrän nu.

Det fanns en period då jag snittade 10 läsare per dag. Numer snittar jag 3-4 läsare, varav en är jag själv och en är min mamma. Och visst, det var väl ungefär vad jag räknade med när jag började. Men att gå från tio till fyra kan jag enbart tolka som att min blogg tappat i läsvärdhet. Att jag blivit sämre. Att jag tappat gnistan. Och jag skrev i mitt allra första inlägg att jag skulle hålla på så länge bloggen var intressant. När nu så uppenbarligen inte är fallet längre är det nog dags att tacka för mig.

Det har varit väldigt roligt och jag har inte ångrat det en enda sekund.
Men allt det goda har ett slut. Även om jag inte hade planerat att det skulle komma riktigt än.
Jag tänker blogga veckan ut, och ge denna miniepok ett värdigt avslut, men från och med måndag kommer det inte komma några nya inlägg från Blogg-Kenneth.

Det kommer nog kännas tomt inombords i några veckor framöver. Men det kan nog ändå vara bra för mig att komma bort från det. Då får jag mer tid till annat. Såsom TV och LunarStorm.

Jaja. Ingen idé att bli sentimental redan nu. Det är trots allt tre hela dagar kvar. Det blir säkerligen minst fem inlägg till. Kanske till och med tio.