kennethharblogg

Det är klart att man var lite nervis pervis där när nio av tio finalister ropats upp och både Slovakien och Israel satt utan biljett. Men det löste sig och Sverige får vara med i finalen. Även om det blir en bottenplacering så är det i alla fall kul att vara med. Att sitta där och hoppas. "And twelwe points go to... "  Sweden, kom igen då, kom igen, Sweden!  "... Belarus!" 
Jaha, det blev en nollpoängare igen...


Imorgon ska jag redovisa en uppgift "framme vid tavlan". Eller ja, det är ju framme vid tavlan, jag behöver inte ha några citationstecken där. Hur som helst så är jag inte förberedd. Jag kom på det för fem minuter sedan nämligen. Som tur är verkar skolken nu ha blivit ett stående inslag för stora delar av klassen, så det kanske inte behöver vara en helt perfekt redogörelse. Det borde vara ganska lugnt så länge jag får fram rätt svar "i slutändan". Och återigen, det där med citationstecken...


Vad ska jag skriva nu då? Ska jag klaga på laborationerna för femhundrade gången eller ska jag berätta en rolig historia om en liten fisk?
Jag ska nog klaga på laborationerna för femhundrade gången.
Alla tar laborationerna (och framför allt rapporterna) så lättvindigt. De sitter och spelar Tetris och Multitask 2 tills de kommer på att Oj, labbrapporten ska ju in om två timmar, vi slänger väl ihop nå't lite snabbt. Och det är ingenting fel med det. Det är snarare jag som tar det för seriöst. Kan sitta flera timmar med ett enda stycke bara för att jag vill ha det bra formulerat.
Vad får jag ut av det? Ett G uppe i högra hörnet. Patetiskt.



Dagens blåbär:

- Är det ett eller två t i "pyjamas"?