kennethharblogg

Han hette Kenneth. Han var relativt lång med en början till ölmage. Fenomenet ansågs överlag ganska underligt då han aldrig druckit öl. Visst hade han svept några shottar i sina dagar, men aldrig mer än att han inte kunde stå på benen efteråt. Vid ett tillfälle hade han visserligen blivit så berusad att han logiskt nog borde fallit ihop, men hans hjärna hade varit så pass borta att den trodde att han låg ner när han egentligen stod, varpå han lyckades hålla sig i denna upprätta position resten av kvällen. Han fick till och med två telefonnummer och en kindpuss innan folk avskräcktes av urindoften. Då detta aldrig hade hänt i medvetet tillstånd drog han den något dystra slutsatsen att han hade större chans på fru och barn om han gled genom livet som en grönsak än om han var sig själv. Dock skulle inte det komma att bekymra honom särskilt länge till. För Kenneth hade en hemlighet. 
     Han pluggade matematik. Han var inte särskilt smart eller så, men hade på något sätt lyckats lura omvärlden om detta. Och tack vare sin hemlighet skulle han aldrig heller framstå som den idiot han faktiskt var.
Dagen till ära hade han tagit sig till utkanten av staden. Han satt på en stol vid ett bord, bildligt talat med näsan doppad i ett hav av matematik. (Bokstavligt talat var den doppad i en currysås med tärnade kycklingbitar, men det hör inte historien till.) Mittemot honom satt en kortvuxen thailändare med ticks. Hans namn var Davomundo. Trots olikheterna dem emellan var de bästa vänner. De hade känt varandra länge och hade någon denna dag frågat dem om deras vänskap var evig så hade båda utan tvekan svarat ja. Men allt det skulle komma att ändras. För Kenneth var inte den enda med en hemlighet. Davomundo hade en hemlighet som var minst lika djup, minst lika svart. Och dessa hemligheter skulle i tids mån göra vännerna till största fiender. Driva dem isär både kroppsligt och mentalt. Och skulle slutligen leda dem till den där dagen på berget. Till den stora striden. Där bara en av dem skulle överleva...
     Men nu går vi händelserna i förväg. Davomundo tittade upp från sina papper. "Jag löste uppgiften", sade han. Kenneth, som också precis hade löst en liknande uppgift, mötte glatt hans stolta blick och deras händer slog ihop i en högljudd "high five". Att proceduren i sig ansågs omodern och töntig var något de inte brydde sig om. De var ju faktiskt bästa vänner.