kennethharblogg

Efter ett par timmars skönhetssömn vaknade han upp i sin säng. Trist nog låg blondinen från drömmen inte bredvid. Han kisade lätt mot klockan. Kvart i sju. Alltid kvart i sju. Aldrig fick man i lugn och ro stiga upp, ta på sig gårdagens kläder och kanske ta sig en smörgås. Något morgonkaffe var det heller aldrig tal om, men det var inget som bekymrade honom särskilt mycket.
     Stel i både knä och leder stapplade han sig fram till fönstret för att skåda dagens väder. Det fanns verkligen ingenting så uppiggande som en strålande sol när man själv var yrvaken. Tyvärr var lyckan inte med honom denna dag. Det första han fick se när han vickade på persiennerna var stora snöflingor som vräkte ner från skyn, och han utbrast uppgivet: "It's freakin' snowing!"  Ja, på engelska. Inga kortbyxor i dag med andra ord. Han som redan stoppat in plånboken i dessa. Nu var han tvungen att stoppa ner handen i byxfickan, gräva ut plånboken därur för att sedan stoppa ner den i de ljusblåa jeans han specifikt hade valt som backup. Processen i sig var inte den mest ansträngande, men den kostade honom dyrbara sekunder. Dagar som denna får man inte slänga bort tiden hur som helst, tänkte han och suckade.
     Han fortsatte alltjämt med sin morgonrutin, vilket närmast bestod i tandborstning (en procedur som han för övrigt hänvisade till som "brushing of the teeth"  av fullt naturliga anledningar). När han 17 minuter senare var klar med just detta packade han ner det sista i väskan, drog på sig dagens heltäckande outfit (Där har vi det där hemska ordet, tänkte han igen. Heltäckande.) och började sin vandring mot pendeltågsstationen. Han gick sin vana trogen med raska steg, och tillät samtidigt tankarna att rusa i väg. Mot vad som varit och vad som komma skulle. Han hade aldrig varit särskilt bra på att leva i nuet. Ändå var det nuet som skulle leda honom in i den ovissa framtiden. Och hade han bara vetat att just den här dagen skulle förändra hans liv för alltid så hade han nog agerat annorlunda. Men han hade ingen aning. Ingen hade någon aning. Det var ju trots allt bara tisdag.