kennethharblogg

Första gången jag träffade Natalie tyckte jag att hon var rätt dryg. Hon var otrevlig, arrogant och skrek på dem omkring henne. Dessutom hade hon en rödaktig nyans i håret, så det var ju inte direkt som att jag fastnade med blicken. Men min uppfattning kom att ändras. Nästa gång jag såg henne var hon som en helt ny person. Glad, trevlig, pratade lugnt. Plus att hon hade färgat håret blont. Nu fastnade blicken lite grann i alla fall. Och varje gång sedan dess har blicken fastnat lite mer än gången innan. (Utom en gång, då hon hade fått för sig att mittbena var hippt.) Det blonda håret hypnotiserade mig, hennes leende gjorde mig varm inombords och varje gång hon äntrade rummet steg min puls till nästan det dubbla. En gång sade jag till och med hej.
Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Nej, jag tänkte berätta om min magra utdelning på spelfronten. Jag vann typ 370 kronor årets första vecka, men sedan dess har jag inte vunnit ett dyft. Nej, det här funkar inte längre. Vinner jag inte inom de två närmsta veckorna så väljer jag att gå i konkurs.