kennethharblogg

Gick hem i mörkret. Såg en man med hundkoppel. Såg dock ingen hund. Jag tyckte att det var konstigt att mannen med hundkopplet inte hade någon hund. Då såg jag plötsligen hans hund.

Det var en stor hund. Det var en lös hund. Det var en stor lös hund som kom springandes mot mig! Och det var inte direkt för att säga hej. Där stod jag, hundrädde Kenneth, med en bamsehund på väg att attackera mig. Jag valde mellan att fly för livet och att stå still. Bestämde mig för att stå still. Det var inte som att jag skulle kunna springa ifrån hunden ändå.

Hunden skällde och jag kände framtassarna i magtrakten. Jag vet inte vad målet var, men jag försökte att stå stadigt. Den skulle inte få bita av min näsa eller nå't. I övrigt spelade jag död (ståendes) tills hussen kom till min undsättning typ 20 sekunder senare. Seriöst, var du tvungen att smyga fram till hunden?!

Så fort hunden satts under koppel smet jag därifrån. Kollade inte bak och tog en omväg hem för säkerhets skull.

PS. Jag är fortfarande rädd för hundar.