kennethharblogg

Jag hörde någon snyta sig groteskt mycket på tåget och ryggade reaktionsmässigt tillbaka. Men sen studerade jag henne lite mer noggrant och upptäckte till min stora förvåning att det var självaste Rachel Molin som satt och snöt sig. Och som några av er vet så går ju jag och Rachel Molins kroppsvätskor way back, så när hon gick av vid Östermalmstorg var jag snabbt framme och gnuggade handen längs sätet där hon bara några sekunder innan hade torkat av det överblivna snoret. Naaaaaaaaaaaaaajs!



På vägen till skolan blev jag sedan stoppad av någon kristen snubbe som ville diskutera Gud.
Normalt sett skulle jag bara ha sagt typ "Eh, du... min föreläsning börjar om fem minuter, så...", men i dag ville jag faktiskt stanna kvar. Jag ville veta vad han hade att säga.
Han gjorde sitt bästa för att locka över mig till den kristna tron, men jag blev inte direkt suktad. Hans bästa argument var att världen är så pass komplicerad att den inte kan ha uppkommit av en slump. Att människan är så komplicerad att hon omöjligt kan vara ett resultat av slumpen. För mig är det ett argument till att Gud inte finns. Världen är alldeles för komplicerad för att någon ska ha kunnat komma på allting. Och människan är väl för övrigt inte ett resultat av slumpen? Hört talas om evolution och "Survival of the fittest"?
Men okej, säg att vi är ett resultat av slumpen. Det tycker du är ologiskt. Tycker du då att det är mer logiskt att Gud ploppar fram från ingenstans, som ett resultat av slumpen? Det känns ju som att Gud borde vara betydligt mer komplicerad än människan.
Han hade ingen replik. Istället försökte han byta ämne till hur det i praktiken var vetenskapligt bevisat att Jesus hade återuppstått från de döda för cirka 2000 år sedan. Men då kände jag att det var dags för en "Eh, du... min föreläsning börjar om fem minuter, så..."