kennethharblogg

Tunnelbanan till Mörby Centrum var inställd. Jag åkte istället till Odenplan för att därifrån ta buss. Jag kom fram till Odenplan och såg att buss 70 stod inne. Gick med snabba steg mot bussen, men dörrarna stängdes när jag hade ungefär 20 meter kvar. Väntade på nästa buss som skulle komma om en minut - nej, två! - nej, en! - nej, tre!, nej, nu!, nej, om 14 minuter! Såg då buss 40 inkomma och skyndade mig över gatan för att hinna med den. Dock var bussen smockad, och precis när jag skulle få gå på så stängdes dörrarna. Jag lämnade då kön och gick tillbaka till att vänta på buss 70. Då såg jag plötsligt en ny 40-buss inkomma, så det blev en ny minirusch. Men efter att ha hamnat sist i kön fick jag inte plats på denna buss heller. Både muttrande och huttrande gav jag ironin en ond tanke. Men då såg jag buss 70 anlända på andra sidan vägen. Ingen tid att förlora. Ytterligare en rusch över vägen och denna gång kom jag på bussen! Mental moonwalk!


Anledningen till att jag åkte in så tidigt var för övrigt att jag tänkte prata med en handledare i en gammal kurs, angående en labb som aldrig blev rättad. Men handledaren var inte där.
Nej, för just det här räkneövningstillfället hade exkluderats från schemat. Alla andra torsdagar har de haft räkneövningar men just i dag hade de det inte. Ny ond blick.


Så nu sitter jag här i datorsalen. Helt ensam. Helt i onödan.

Och till råga på allt helt utan mackor.