kennethharblogg

I dag har jag ätit Mariekex (med "e" den här gången!). Jag tänkte egentligen bara smaka ett eller två, men ganska snart hade jag ätit upp hela paketet. Precis som förr i tiden, när jag åt kex mest hela tiden. Jag hade helt glömt bort hur gott det är. Folk brukar klaga på att det är för torrt, men det har jag aldrig tyckt. Jag är ju i och för sig lite av en torris.
Det är inte på något sätt specifikt för just Mariekex. Jag har ingen dressing på hamburgaren och ingen sås på riset. Jag väntar ofta med att dricka till efter måltiden, och även då är det mest för att "det står ju där". Äter jag lax är remoulladsåsen en dödsdom. Och så vidare.
Jag tror att ni fattar.

"Ibland är det lilla värt mer än det stora."
Ett citat som passar både köksmästare och barn i kiss-och-bajs-åldern. Grymt att jag var först av alla i hela världen med det citatet!
För det måste jag väl ha varit?


I VKSFOF (ni som kan er TV-tablå vet vad det står för) blev det inte lika mycket nerv som vanligt. Men likväl var utgången alldeles underbar. Fem raka segrar nu. Nästa vecka är det säsongsfinal. Will they stand unbeaten?