kennethharblogg

Seminarieseriens andra föreläsning. Föreläsaren Sören hade satt ihop en PowerPoint-presentation innehållande den viktigaste informationen. Många bilder. De avverkades i rasande takt. Studenterna skrev så att pennorna glödde (bildligt talat) och pustade tungt när de försökte hinna skriva allt innan Sören bytte bild.
Efter dryga halvtimmen nämnde han sedan: "Ni kommer att få den här PowerPointen efter föreläsningen."

Efter det skrev ingen något mer.


Seminarieserien som sådan känns rätt överflödig. Visst är det som gås igenom stundtals intressant, men stora delar av resonemangen är på lekmannanivå och en direkt följd av sunt förnuft. Att man sedan ska läsa in en till 90 procent helt irrelevant kurslitteratur på över 100 sidor för att sedan tentera på det känns som ett stort skämt. 1,5 hp. Wow. Betyget spelar ingen roll. Man kan inte bli mer än godkänd, och blir man inte det kan man omtentera tills man blir det. Men det är väl på tiden att jag får några uppsatsfrågor också. Jag saknar att få uttycka mig i skrift. Jag önskar att det fanns något slags forum där man bara kan skriva lite vad som helst, när som helst. Typ vad som händer i ens liv eller bara någon kul anekdot. (If you find one, let me know!)
15 av 25 poäng är hur som helst det som krävs för att bli godkänd på tentan. Jag siktar på 16, bara för att vara på den säkra sidan.


Nu ska jag duscha och sedan är den stora frågan om jag verkligen kan äta kvällsmackor för tredje kvällen i rad. Jag börjar typ få skavsår av allt fett.


Och England bröt den 43-åriga förbannelsen. De slog Sverige med 1-0.
Jag hade lika gärna kunnat sova i skolan.