kennethharblogg

Det viktigaste är talet, hur man pratar.
Man bör se det som en ballong. Pratar man för mycket spricker ballongen. Pratar man för lite är den skrumpen. Pratar man lagom är ballongen estetiskt belagd. Ja, belagd.
Är det dessutom en heliumballong flyger den iväg. Fast inte om man håller i den. Det skulle vara rätt otroligt om helium som väger så lite skulle orka lyfta en hel människa.
Lite Nalle Puh över det hela. Fast det är troligare att Nasse skulle flyga iväg först, för han väger mindre. Eller Ru. Tiger kan hoppa, men det är inte alls samma sak som att flyga. (Jag flyger...)
Han kan dock prata, vilket är en viktig del i seminariumsammanhang.
Och så bör man vara saklig och hålla sig till ämnet. Annars är det risk att det blir typ så här.


Jag fick en poäng på den frågan.


Ovanstående var alltså mitt bidrag i den pakt jag ingick innan tentan i vetenskaplighet. Frågan var typ vad som bör gälla för vetenskapliga samtal.
En poäng, det är lika mycket som jag fick på sista frågan där jag verkligen gick djupt in i analysen. Jag tittar igenom tentan och ser att jag inte fick mer än två poäng på någon fråga! Jäkligt hårt bedömt. Framför allt med tanke på att inget svar var felaktigt.
Men det spelar ingen roll. Jag blev godkänd. För två veckor sedan skrev jag att jag satsade på 16 poäng och det var precis det jag fick. En poäng över G-gränsen. Trots att det var knappt, så fanns det aldrig några tvivel. Det hade inte kunnat gå på annat sätt.
När jag bläddrade igenom högen av tentor noterade jag att de allra flesta låg precis där.
16 eller 17 poäng var helt klart typvärdet på denna tenta. I kursen som ingen brydde sig om.


By the way, den här tentan räknas. 17 raka nu.