kennethharblogg

Jag såg fram emot Magnus Ugglas nya skiva jättemycket. Kanske lite för mycket. För i och med de höga förväntningarna fanns det gott om utrymme för besvikelse.
Men efter att ha lyssnat igenom skivan ett par gånger är låtarna helt okej. Man trallar runt och sjunger med i dem, även om åtta av tio låtar hamnar utanför nästa "Greatest Hits".
Att texterna speglas av någon slags ålderskris har jag inget problem med. Tycker snarare att det gör dem mer genuina, vilket faktiskt drar upp betyget något. Jag saknar dock en riktig pangballad och hade gärna sett någon ytterligare "radiohit" vid sidan av "Gör mig till man".
Men de två duetterna är ett välkommet inslag. Där visar sig stämsången från sin bästa sida, när Edith Backlund gör ett oväntat inhopp.

Sammanfattningsvis var skivan bra, men inte jättebra. Hade sina höjdpunkter men levde inte upp till sin fulla potential. Var känslofylld men saknade bredd.
De flesta recensenter har givit den en trea i betyg och jag får väl faktiskt hålla med. För även om det här inte var hans bästa skiva så var den trots allt helt okej.
Och för mig kommer alltid Magnus Uggla att vara den riktiga kungen av pop.