kennethharblogg

Normalt sett kommer jag till skolan klockan 9.00. I dag gick jag upp samma tid som vanligt, åkte samma tåg som vanligt - kom till skolan 10.05.
Och det var enbart tack vare mitt genidrag att hoppa av pendeln vid Stockholms Södra och ta tunnelbanan från Mariatorget. Annars hade jag nog inte varit framme förrän 10.30.

Tåget var i tid fram till Älvsjö. Lämnade Älvsjö enligt tidtabell. Sedan började det. Kaoset.
Tåget stannade. Stod stilla en kvart. Åkte 100 meter. Stod stilla ytterligare en kvart. Åkte sedan en längre sträcka i snigeltempo för att sedan stanna ännu en gång. Så fortsatte det.
Och tågföraren kom med samma lägesrapport var femte minut.

"Ah, vi kommer bli stående här på grund av stoppsignal i Tegelbacken. Det är jättelång kö till Centralen. Vi kommer bli stående här ytterligare några minuter. Hur länge vi kan inte svara.
Vi beklagar."

Alltså jag kan förstå att han nämner det en, kanske två gånger. Det är ju bara ren hyfs.
Men vad fan är det för poäng i att upprepa det gång efter annan? Det är ju inte direkt som att det har kommit på några nya passagerare under tiden. Det är exakt samma frustrerande gäng som för en halvtimme sedan.
Om något så gjorde hans konstanta meddelanden bara stämningen värre.

När jag insåg att allting var kört slutade jag bry mig. Istället hann jag läsa en hel del sidor i kompendiet, och ligger nu till och med lite före i planeringen. Men för övriga resenärer kan jag förstå den bubblande aggressionen som blev alltmer påtaglig ju längre tiden gick.

Det tog alltså totalt en och en halv timme för tåget att ta sig mellan Älvsjö och Centralen. En och en halv timme. Helt sjukt. Det hade nästan gått snabbare att gå. Åtminstone om man fått gå spårvägen. Och det är inte ens vinter...

Som tur var, för egen del, så missade jag bara en räkneövning. Typ två tal. Det känns som att förlusten inte var så jättestor (till skillnad från Djurgårdens pinsamma derbyförlust förra veckan).
I morgon, däremot, får jag inte bli försenad. Då är det nämligen obligatorisk närvaro på föreläsningen. Och i och med den inleds en intensiv skolperiod för egen del. Planen är att spendera 73 av de 90 efterföljande timmarna innaför skolans väggar. Najsinajs.