kennethharblogg

Jag kan inte fatta att jag höll på att glömma nämna tanten på tåget.

Hon var drygt medelålders och extremt fet. Tänk er Jabba The Hut i sumodräkt.
Hon aspirerade på en sittplats på ett ganska fullt tåg. Det fanns ett tvåsäte där bara den ena stolen var upptagen. Han var väl runt 25, han som satt där. Hade onaturlig skäggstubb men var i övrigt ganska söt. Han satt närmast gången och hade lagt sin väska på stolen intill fönstret.
Tanten gick upp till honom (andfådd av okänd anledning) och frågade om hon kunde få låna den lediga platsen. Mannen lade sin väska i famnen och tanten klämde sig förbi. Eller ja, försökte klämma sig förbi. Hon kom aldrig förbi. Hon fastnade på vägen och yttrade ett
"Det blev visst lite trångt".
Hon lyckades till slut backa tillbaka varpå mannen kunde hoppa in till fönsterplatsen och tantens fett åtminstone delvis kunde hänga ut i gången.

Men sen kom nästa bekymmer. Mannen skulle av några stationer innan tanten. Osmart som han var nämnde han inte det för tanten och reste sig upp först när tågdörrarna hade öppnats. Att ta sig förbi tanten i aktuell position hade redan visat sig omöjligt. Han var alltså tvungen att vänta på att hon skulle resa på sig. Och det gick ju inte direkt jättesnabbt. Det gick nästan ironiskt långsamt och man kunde se otåligheten i hans ögon. Slutligen lyckades hon ta sig ut i gången och mannen kunde röra sig mot dörren. Problemet då var ju att en massa folk utifrån redan hade rört sig in i vagnen. In i gångarna. Mannen kämpade frenetiskt mot strömmen och tog sig med möda igenom gången. Då började dörrarna stängas. Han tog ett språng, hoppade ut genom dörren men fastnade med väskan. Han ryckte och slet i dörrarna, fick även hjälp av en man inifrån, och lyckades till sist få upp dörren - innan tåget hann börja åka. Genom fönstret kunde man sedan se honom gå förbi riktigt förbannad.


Ingen satte sig bredvid tanten under resten av resan.