kennethharblogg

Här är dagens livsläxa: Om ni ska handla på Pressbyrån vid Centralen - håll er borta från den vithåriga tanten bakom kassan. Hon har ingen koll på vad hon gör och försökte idag sno tjugo kronor av mig bara för att hon inte kan hantera ett kvitto. På grund av henne missade jag tåget och fick vänta en kvart. Tack så jävla mycket!
Det var scenario ett.
Scenario två var att hon faktiskt lurade mig på pengarna, vägrade erkänna sitt misstag, tjafsade om det i två minuter varefter jag var tvungen att gå för att hinna med tåget och slippa vänta en kvart. Tack så jävla mycket!

Men för att återkoppla till rubriken. Jag vet nu att jag aldrig mer ska köa till tanten, ilskan fick jag utlopp för när jag gjorde hål i mitt nya bälte, och pengarna vinner jag tillbaka om en vecka när jag satsar 30 kronor på en 1,50-singel. Så i slutändan spelar det ingen större roll.



Tågmusikanter. Varför ska de alltid ställa sig bredvid mig när de spelar? Det här var tredje gången sedan förra tisdagen. De ställer sig tätt intill och spelar så högt de bara kan. Och sen:
"Please, can I have some money?"
Ja, du kan få lite pengar om du först betalar för min tinitusoperation. Och by the way, har du hört talas om tonarter?



Dagens hyllning till alla lärare där ute:

Ni är okej!