Jag har börjat ogilla luft. Vet inte vad det kan bero på.


Det är som att jag skulle ha fått för mycket av det när jag var mindre.
Jag minns med smärta grannpojkens cykelpumpsexperiment, men jag tror knappast att det kan ha med saken att göra. Det är verkligen jätteskumt, men vart jag än går så är det:

"Aaah! Luft!... Typiskt!"

Men det är väl bara att försöka leva med det. För det är ju inte som att det går att leva utan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0