kennethharblogg

Laget som aldrig vinner mötte laget som aldrig förlorar. AIK slog HV71 med 3-2.
Det var en härlig match som AIK faktiskt dominerade fullständigt. Från början till slut. Och än lever hoppet om att undvika Kvalserien. Inte för att jag tror att det är någon fara att hamna i Kvalserien i år. Vilka skulle gå upp, liksom? Örebro?
Men det kan ändå vara skönt att följa den serien utan några känslor inblandade.

Höjden av underbarhet (word of the day) uppnåddes sedan när Sverige slog mäktiga Kroatien i handbolls-VM och därmed säkrade semifinalplatsen. Nu blir det medalj!
Det som gör Sverige så bra jämfört med tidigare år är att vi för en gångs skull har spelare som verkligen kan skjuta. Vi har Doder, Carlén, Andersson, Ekdahl du Rietz...
Vi har dessutom i Ekberg en straffskytt av absolut världsklass, i Sjöstrand en målvakt som gör de viktiga räddningarna, i Arrhenius en stark pjäs på linjen och i Källman en spelare som kan kontra (och göra de där viktiga kantmålen).
Sverige har det näst bästa laget i turneringen. Endast Frankrike är bättre.

Nu sitter jag här. Nyduschad. Väntar på att natten ska bli dag så att jag äntligen får gå till skolan igen. Ja, det har faktiskt blivit roligt att gå till skolan. Helt knäppt, men oerhört sant.
Det känns som att jag är precis där jag ska vara just nu.



Dagens anekdot:

Kim och Kimett gick på party. En av dem "Com Hem".