kennethharblogg

Min dator hakar upp sig då och då. Ibland hänger den sig helt omotiverat. Om man inte är aktiv under en timme behöver man ibland starta om hela systemet för att kunna jobba igen.
Men förra veckans händelser tar nog ändå priset.

Onsdag kväll. Jag jobbar med projektarbetet. Tar en paus i arbetet och går upp och duschar. Kommer ner för att fortsätta. Allting dött. Jag startar om systemet, startar datorn. Upptäcker att tangentbordet inte funkar. Provar att starta om allting igen. Tangentbordet fortfarande ur funktion.
Jag beger mig istället till kontoret för att fortsätta arbetet där. Jag tvingas jobba med en skärm som dör två gånger i minuten, en dator som står två decimeter från mina öron och som låter jättehögt, ett tangentbord som visserligen fungerar men som inte hinner med om man skriver mer än en bokstav åt gången... och så, just det, en mus som inte kan scrolla.
Mitt i allt stänger datorn sedan av sig själv och allt mitt arbete går förlorat. Arg som en hel bikupa börjar jag om från början men inom loppet av fyra minuter stänger datorn av sig själv - igen.
Min sista anhalt blir syrrans dator. Den låter ännu högre än kontorsdatorn, men efter tio minuters inloggning och väldigt sega uppdateringar kan jag åtminstone fortsätta arbeta på den.
Då tittar jag på klockan och ser att jag ska upp igen om en och en halv timme.

Kanske självmord inte vore så tokigt trots allt...