kennethharblogg

Jag får skärsår på händerna hela tiden. "Paper cuts". Varenda dag känns det som. Folk börjar titta undrande på mig vart än jag går. Självmordsakuten nästa, tänker dem.

"Nej, mamma. Jag lovar. Det var mitt anteckningsblock den här gången också. Och den där stora fläcken är ketchup från i förrgår."

Det roliga (well...) är att jag varje gång tror att jag ska slippa blodspillet. Det tar ju alltid en stund innan det börjar läcka ur... artären? Venen? Kapillären? Jag har ingen aning. Det kan vara så att jag är ute och cyklar lite nu. Kan inte riktigt minnas vad... ådran! Så heter det ju! Just det. Blodådran som det brukar talas så mycket om.
Därifrån rinner det alltid ut någon liten droppe. Jag brukar försöka prata med såret och övertyga det om att inte börja blöda, men hittills har jag inte lyckats.


Labb idag. Sex-sju timmars jobb och sedan var den klar. Verkligen ett bra drag av mig att sova över i skolan innan påsklovet så att jag fick bukt med eländet. Hade jag istället åkt hem hade jag säkert behövt sitta dubbelt så länge idag och ändå inte åstadkommit lika bra resultat. Nu är det bara två labbar kvar. Sedan kan jag börja plugga inför tentan. Och tentan. Och tentan. Och senare i sommaren gissningsvis tentan, tentan och eventuellt också tentan.


Brukade inte jag ha en headerbild?