kennethharblogg

Min syster fyller år idag.
Så jag tvingades gå upp klockan fem på morgonen för att sjunga och säga grattis.
Där stod jag med trötta ögon, seg kropp och med ett huvud som knappt skulle ha klarat tolvans multiplikationstabell. Tänk vad mycket man offrar för sina småsyskon!

Nu skulle jag i och för sig ändå upp så tidigt på eget bevåg så uppoffringen var väl inte alltför stor...


Snart blir det fika, presentutdelning och lite mer "Ja, må hon leva!".
På tal om det, borde det inte vara "Ja, må HENNE leva!"? Rent grammatiskt, alltså.
Jag inser att det blir en extra, överflödig stavelse som skulle rubba sångens rytmik (såvida man inte tog bort ordet "Ja" och inledde sången "Må henne leva", varpå man dock skulle tappa i kraft och övertygelse).


Å andra sidan: Vem orkar bry sig? Hela sången som sådan känns som ett enda stort hyckleri.
Jag menar, hur många mår man egentligen leva uti hundrade år?