Snark i näsan


Jag somnade på tåget imorse. Var dock aldrig nära att åka för långt. Det kändes ungefär som när man femminuts-snoozar. 
Trots att jag drömde hej vilt så var jag innerst inne medveten om var jag befann mig.

I skolan försökte sedan Davorigo hypnotisera mig. Men det hör inte till saken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0