kennethharblogg

Jag låg i min säng och väntade spänt. Ingen kom. I nästan två timmar låg jag där, mer nervös än under en fotbollsmatch. Men ingenting hände. Ingen uppvaktning fick jag.

Jag gick istället upp och åt frukost i min ensamhet och tänkte för mig själv: "Jag får säkert en liten present eller kanske en fin blomma ikväll".

Jag kom hem strax efter klockan sex. Jag klev in i hallen med en pirrande känsla i magen. Snart kommer gratulationerna, tänkte jag. Men det gjorde de inte. Och ingenting fick jag.

Kanske beror det på att jag heter Kenneth, med h, till skillnad från "Kennet", vars namnsdag är registrerad i almanackan.
Men jag kunde väl åtminstone ha fått ett "Gratti" och sex sjundedelars blomsterbukett?
Grovt besviken gick jag ner på mitt rum och muttrade för mig själv. Vilken sugig dag!

Å andra sidan brukar vi aldrig uppmärksamma namnsdagar i familjen.