Dagen då kvällen blev natt


Japp. Samma gamla visa. Gick och lade mig tidigt. Jag vaknade (min pappa väckte mig) efter tre timmar. Befann mig "in denial" i 45 minuter. Har nu gått upp, är pigg som en pigg person och kommer att vara vaken i fyra timmar till. Det börjar nästan bli tjatigt.


Det tog lång tid att komma hem idag. Typ två och en halv timme. Jag hade egentligen tänkt gå in mer på detaljer, men då skulle jag verka deprimerad. Och det är jag inte. Faktum är att jag känner mig väldigt tillfreds med mitt liv just nu och inte har någonting att klaga på.
Förutom den där jävla lårskadan som aldrig går över...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0