kennethharblogg

Det var en gång en Elin. Hon var smart. Hon bodde i Smartlandet. Eftersom hon var så smart.
En dag gick Elin/Ellen/Smart ut på en promenad. Plötsligt kände hon ett ryck i sin egensydda klänning (baserad på en fyra år gammal Versacevariant). Hon tittade ner och såg en ful bäver. Den väste åt henne. Elin blev lack.
”Vad gör du, din idiot?!”, skrek hon något osympatiskt.
”Jag behöver din hjälp med tre utmaningar”, svarade bävern.
Godhjärtad som hon var innerst inne, bestämde hon sig för att tillfredsställa bäverns behov. 
Av hjälp.

Första utmaningen: Lös gåtan ”Vad kunde Gud inte skapa utan två ändar?”    Smått religiösa Elin kände svaret lika väl som hon hade känt nackhåret resa sig under sin tripp till Starke Arvid Arena år 1996. ”En käpp”, svarade Elin. Uppenbarligen var svaret korrekt.
Utmaning nummer två: Ät en kanelbulle i en osmaklig kombination med saft.
”Usch…slisk”, tänkte Elin. ”Mmm…slask”, tänkte bävern.  Elin kämpade länge och lyckades till slut få i sig ”The Meal of Disgustingness”.
Sista utmaningen: Gör 50 armhävningar.    Elin lade sig på marken och pumpade. Drygt tre minuter senare, med påtaglig värk i armarna (och även i vänstra höften av okänd anledning), reste hon sig upp. ”KLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!!!”, utbrast hon lite väl entusiastiskt.  Herr Bäver hade dock dåliga nyheter. ”Under de två sista armhävningarna kutade du med ryggen. Du misslyckades. Nu kommer hela Jorden att sväljas av Djävulen. Och allt är ditt fel!”
”Mitt fel? Hur kan det vara mitt fel?”, ropade Elin förtvivlat.
”För att din näsa är full av blod. Blod. Blod. Blod.”

Ja, Elins ständigt återkommande näsblod hade fått henne att hallucinera. Det visade sig att armvärken hade kommit av att hon lyft sin smarthetspokal. Och bävern hade bara varit en bit bomull.

Snipp snapp snut så var Elins saga slut.