kennethharblogg

På tåget hem upplevde jag någonting extremt ovanligt, nästan ett "once in a lifetime"-ögonblick. Jag var ensam i vagnen! Vanligtvis är det rätt mycket folk på tåget när jag åker hem. Det kan till och med vara svårt att få ett tvåstolssäte för sig själv. Men inte idag! Vid Årstaberg inledde jag min soloräd. Genom fönstret såg jag en massa människor vid varje station, men ingen gick på i min vagn (jag satt i mitten av tåget). Jag sjöng en liten glädjesång, men avbröt den när stämman blev för ljus.

Tyvärr höll det inte hela vägen. Vid Flemingsberg invaderas "The Zone of My Being" av en tungt andandes man som passerat sina bästa år. Och vad gör gubbstrutten?!
Han sätter sig bredvid mig! Av alla tomma platser i hela vagnen sätter han sig bredvid mig!
Inom de närmsta fem minuterna begick jag tre av de sju dödssynderna.


Övrigt 1)   Idolfinal. Spänd på att få höra vinnarlåten. Av det lilla man fick höra förra veckan verkar den ju inte hålla "This Moment"-klass i alla fall.

Övrigt 2)   Vad är det för snö alla bloggar om? Måste ha missat den.


Dagens lilla korta:

- I don't want to go with you!
- Why not?
- Because!
- Okay, sounds reasonable.