kennethharblogg

 

(skrivet den 4 juni)

 

När man åker pendeltåg är tiggare ett relativt vanligt inslag. Senaste två veckorna har det varit i genomsnitt en tiggare per dag. I dag när jag åkte pendeltåg kom det tre tiggare - på samma resa.

 

Det började med den gravida kvinnan som passar på att mjölka ur de sista pengarna innan barnet föds. Efter det ligger hennes sympatier blott i att hon är marginellt sötare än den genomsnittliga tiggaren.

Ett par stationer senare kom en av lappsnubbarna med två barn "var ett är sjukt i leukemi".

Samtidigt, men från andra hållet, kom en tiggare utan vare sig lapp eller barn i magen. Han hade istället ett litet tal förberett: "God dag, skulle du kunna skänka en krona?"

 

De möttes mitt i vagnen. Jag satt på helspänn. Skulle det bli slagsmål? En aggressiv ordväxling? En iskall blick?

Så blev det inte. De var istället hur trevliga som helst mot varandra. Nickade och log. Avbröt tiggandet. Gick och ställde sig vid var sin dörr.

 

Jävla hedersamma nissar.