kennethharblogg

 

Jag somnade till framför datorskärmen i 20 minuter och när jag vaknade upp hade jag stora ingröpningar i min högra hand. Det visade sig att jag hade haft handen på mitt kollegieblocks bindande spiralgrej. Och sedan lagt hela huvudets tyngd på handen. Otur eller vad?

 

Det var dessutom inte första gången som tröttheten ställde till det för mig i dag. Dagen började med att jag försov mig rejält.

Jag är oftast jätteseg på morgonen, men det finns en sak som alltid får mig att bli pigg:

Att kolla på klockan och inse att tåget jag skulle ta gick för en halvtimme sedan.

 

Trots missödet bestämde jag mig för att chansa. Jag visste att jag förmodligen inte skulle hinna, men finns det hopperum så finns det...

Ja, jag vet inte riktigt var jag var på väg där, men ja...

Hur som helst gick chansningen hem. Efter en heroisk insats (med en väldigt hög stegfrekvens) så lyckades jag faktiskt komma i tid med typ två minuters marginal.

Dock hann jag inte köpa några KTH-mackor, vilket gjorde att lunchen blev 20 kronor dyrare än vanligt.

 

 

Ytterligare en anekdot från dagen: Mitt under föreläsningen ringde Anette Norberg till vår föreläsare. Jag hörde nästan hennes röst i bakgrunden.