kennethharblogg

Ställde klockan på 08.15 för att gå upp och äta frukost i min ensamhet. Två problem bara:

1. Vi hade ingen frukost.
2. Jag var inte ensam.

Det är lite underligt att alla alltid ska vara hemma när jag ska äta frukost. Och dessutom befinna sig i köket hela tiden. Och aldrig kan vara tysta. Det är alltid typ:

- NÄR KOMMER DU HEM FRÅN JOBBET IDAG?!?!?!
- RUNT SJU SKULLE JAG TRO!!!
- VA?!?!?!
- RUNT SJU!!!
- HALV SJU?!?!?!
- SJU!!!
- SADE DU SJU?!?!?!
- JA, SJU!!!
- ÄNDRADE DU DIG ELLER?!?!?!
- NEJ, JAG SADE SJU FRÅN BÖRJAN!!!
- JAHA, JAG HÖRDE INTE ATT DU SADE SJU, JAG TRODDE ATT DU SADE HALV SJU!!!
- JAG SADE SJU!!!
- DÅ MÅSTE JAG HA HÖRT FEL DÅ!!!
- JA, DET MÅSTE DU HA GJORT, FÖR JAG SADE SJU!!!
- OKEJ, DÅ SYNS VI KLOCKAN SJU DÅ!!!
- VET DU, NÄR JAG TÄNKER EFTER SÅ ÄR JAG NOG INTE HEMMA FÖRRÄN HALV ÅTTA...


Man ba: GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!