kennethharblogg

Nu börjar det närma sig. Alldeles strax är dagen här. Dagen jag fasat över i många års tid nu.
Dagen då jag slutar vara tonåring.
Dagen då jag inte längre kan gömma mig för världen.
Dagen då hela mitt liv rasar samman.
Grattis.


Men någonting gott kommer ur det i alla fall. Imorgon är det jag som hänger på låset till systemet klockan 09.58. Nej, just fan, jag är nykterist!
Men i annat fall... då hade det hänt grejer... några feta grejer... några riktigt feta grejer...
men som jag sade så... ja...


Det jag är mest spänd över är alla presenter jag kommer få. Framför allt eftersom hemlighetsmakeriet är så stort i den här familjen.
Pappa: "Kenneth, vill du ha en rakappparat med eller utan inbakad gel?"
Mamma: "Kenneth, jag är inne på cdon.com nu, vilka TV-serier var det du var lite sugen på?"


Näe.
Det jag kan se fram emot är väl då istället Davids stora överraskning som han har pratat så mycket om.
Nej, vänta, han ringde ju precis och sade att jag skulle få en macka med skinka, pastrami och potatissallad.


Men det är ju alltid spännande att se hur många verser de sjunger av "Ja, må han leva".
Det blir väl en som vanligt kan jag tänka mig...